nu tappar jag humöret!! Ska jag inte bry mig om stöket

Klart du skall bry dig - men lugna ner dig. Du får ju ge dem en chans! Har du gradvis försökt ändra allting, introducerat långsamt eller har du plötsligt "fått nog" efter en kommentar från dem (för jag förstår att du blir förbannad över att de säger att du kan städa - det blir jag med när min dotter säger det). Oavsett får du väl bestämma dig att nu blir det annat av och introducera undanstädning lite allt eftersom. 

Sedan är de ju barn - de kommer fortsätta stöka så klart (gjorde inte du det?) men kanske kan du få in lite medvetenhet.  

Barnen har fått städa upp sina leksaker varje kväll sedan de var små.
Oftast funkar det bra. Om de inte vill städa säger jag "ok, då tar jag bort sakerna". Och så gör jag det. Då blir det mindre att städa nästa kväll    :)
Och så försöker jag verkligen se till att det inte finns för många leksaker och att alla saker har en bestäm plats. Annars är det ju nästan omöjligt att städa.

De ser på tv en stund på kvällen. Drar städningen ut för mycket på tiden blir det kortare stund kvar till tv-tittande. Det funkar också som en morot.

Yngre barn (eller de som inte är vana) behöver lite hjälp att fokusera. Att man hjälper dem genom att säga "nu plockar du ihop utklädningskläderna", "du städar upp legot".

8-åringen har just förhandlat sig till veckopeng. Då ingår det att hon ska lägga isn pyamas / kläder i lådan när hon byter om, städa leksakerna varje kväll, hänga upp ytterkläderna direkt hon kommer in, lägga undan rena kläder i garderoben och plocka undan sina saker efter maten. Utan tjat! Och det funkar riktigt bra.

6-åringen gör i princip samma saker, men med väldigt tjat. Blir inga pengar då. 

De kan inte ta ansvar för sånt. De kan lära sig att man ska hänga upp kläder, plocka upp på kvällen osv men de är för små för att ta ansvar spontant.

Du får påminna. Tjat är bra, tillslut har man internaliserat det och då kan man tjata på sig själv

Min son är sex år. Han hänger ofta upp overallen men jag får ofta påminna honom - om jag gör det i vänlig ton blir inte jag irriterad och om han säger att han inte oooorkaaaar så säger jag att det gör han nog visst, det går fort! Plocka upp på rummet är värre. Jag avskyr att städa och plocka så jag förstår honom - då följer jag med och hjälper honom, men försöker att hjälpa till genom att styra. "Ok, du tar alla stora saker och lägger i lådan under sängen så tar jag alla bamsetidningarna!"

Om jag hjälper honom så kan jag påminna honom när JAG behöver hjälp också! Om jag ber honom lägga ut bestick så kan han ju komma och säga "varför ska jaaaag deeeet?" och om jag då påpekar att det känns ju mycket lättare för honom på kvällen när jag hjälper honom, eller hur? Och jag tycker också det är mycket lättare när han hjälper mig! <-- det köper han rätt så ofta.

Jag tycker dina barn borde plocka upp, men det får du som förälder se till att det blir enbra vana.

Att de ska känna ansvar för att plocka upp -det tycker jag är ett alldeles för högt krav. De ser säkert inte att det är "rörigt" eller lider av det på något vis. Däremot kan du lära dem hur man gör. Man lägger inte kläderna på golvet-man hänger dem på .... var ni nu hänger dem. Och gör man inte det så gör man inget annat förrän man gjort det man skulle. 
Det behövs en hel del envishet och tålamod för att skapa vanan att alltid hänga upp kläderna. Varje gång de glömmer det så är det ju bra med en vänlig påminnelse, för jag tror inte barn gör det för de medvetet skiter i det. Får man däremot en massa skäll för något man bara glömde blir man ju lätt sur och sätter sig på tvären.

Vi plockar upp på kvällen, tillsammans. De behöver en del guidning i detta fortfarande. Mina barn är 4 och 6 snart.
Hur menar du med möbelerat om? Vore det mina möbler skulle jag nog insistera på att de inte flyttas alls, nånsin, men är det deras på deras rum så kanske deras möblering duger den med? beror ju lite på hur tokigt det blir.

Håller med dem som skriver om att guida dem, barn ser inte alltid vad som behöver städas. Att säga att du tar det och du det samt att ha en bestämd plats för saker och ting är ett måste för barn i den åldern.

Sen som absolut inget fungerar - då hotar iaf jag med soptunnan och dammsugaren!! Hittills har jag endast behövt göra det en gång (dammsög upp två pärlor) sen visste dottern vad som gällde. Hjälper man inte till och städar så slängs leksakerna.

Jag kräver dock inte att hon själv ska se vad som behöver städas, utan jag får säga nu gör du det osv.

Öh..ja på alla ovanstående punkter om hu det ser ut eller har sett ut hemma efter barnen. Klart att de inte vill städa, men gör man det tillsammans så rotar man ju en grund och slipper ett gräl.

Barn gör som man gör o inte som man säger.