Vad vill du diskutera med Hannah om?

vem är det? vad jobbar hon med?

är det hon som skriver i aftonbladet?

ingenting.

okej.
hon skrev sin krönika i aftonbladet att om man inte rakar bena så får man skylla sig själv om karln är otrogen.
jag undrar lite hur länge hon har haft sån skev syn på saker och ting.

Hej Lokisse och Puss,

Till att börja med så är Puss tolkning av min krönika intressant. Riktigt så som du tolkar den menade jag inte och i ärlighetens namn trodde jag ingen skulle tolka det så som du gjorde. Än mindre hänga upp sig på en krönika i Klick som skrevs för flera år sedan. Men efter bloggat ett tag och sett somliga frågor så har jag lärt mig att inget är självklart. Det jag skrev handlade snarare om att man ska ta hand om sig själv, inte för sin partners skull utan för sin egen skull. Hade det varit för orakade ben hade min man lämnat mig för länge sedan. När det kommer till ben-vax-tips så har jag tyvärr inte så mycket att komma med. Vaxar inte benen och tror övriga mammor ser det som ganska ointressant.

Till Lokisse vill jag bara instämma i hennes kommentar. Jag är absolut ingen expert utan en helt vanlig 3-barns mamma. Vet faktiskt inte vad en expert är. Är det en sådan som skriver böcker om hur man ska vara som förälder? I så fall har jag aldrig vare sig träffat eller läst en expert som jag tycker har rätt i allt denne skriver. Tror att du som förälder kommer långt på sunt förnuft och kärlek. Däremot har jag skiljt mig, gift om mig och har en familjesituation som är ovanlig. Där tror jag att jag vet mer än många andra eftersom jag har gått igenom både motgångar och medgångar i familjelivet. Jag vet att många mår dåligt och därför kan jag berätta hur jag tog mig ur mina problem. Men expert, nej det skulle jag inte kalla mig.

Detta forum är för oss vanliga mammor där vi kan utbyta idéer. Har du inget att utbyta, förutom din skepsis mot mig som person, så tror jag att just detta forum är fel för dig. Det är det som är det fina med Familjeliv. Här finns hur många medlemsgrupper som helst så passar inte en så hittar man garanterat en annan som gör det.

Kram

/Hannah 

din man hade lämmnat dig för att du hade orakade ben? herregud, DET verkar skevt om något!
Har sett bilder på dig här och var och har alltid undrat hur en sån person som du tänker..du är en flerbarns mamma och borde väl inse att dina utvik med mera påverkar dina barn,förr eller senare? tycker du att det är bra för dina barn att se sin mamma naken i *herrtidningar* ? undrar om kändisar som du totalt glömmer bort barnens behov att vara normala? Barnet går till skolan ,möts av en klasskamrat, *oh jag såg din mammas bröst i tidningen igår* ...

Isabelsmamma,

Ja, ironin var tydligen inget som framgick gällande rakade ben men som jag skrev till Puss så är jag inte längre förvånad. Mina utvik för 15 år sedan var givetvis ingenting jag skulle gjort idag och går vi alla tillbaka i tiden så är det nog mer än jag som har tagit tvivelaktiga beslut i tonåren. Nackdelen för mig var att jag blev en offentlig person när jag var 17 år och därför måste leva med mina beslut. Andra person som tog sina mindre bra beslut utan för offentligheten behöver inte stå till svars för dessa. Men visst, det är säkert finare att ta mindre fördelaktiga beslut i det dolda. Det som fascinerar mig mest när det kommer till mina utvik är att det oftast är vuxna kvinnor, och mammor, som väljer att attackera och se ned på mig bakom en datorskärm. Tack och lov är det väldigt få och de flesta ser till det positiva istället.

Klart jag hade gjort saker annorlunda i vuxen ålder. Det tror jag att alla, kvinnor som män, inser när de är 30+ och sitter som förälder och tänker tillbaka på saker man skulle vilja ändra. Du har inte levt mitt liv och vet inte varför min situation är som den är. Något som livet lärt mig är att jag inte dömer personer som för mig är okända. Jag står för allt jag gjort, bra som dåligt, och därför kan jag stå rak i ryggen som en lycklig mamma till tre underbara barn utan att jag behöver klanka ner på personer jag inte känner, än mindre träffat. Är du en harmonisk människa lägger du inte energi på att döma andra bakom en skärm. Det hjärtat är fullt av talar munnen.

/Hannah

Den sista idioten verkar inte vara född än!

Hannah, you rock!

Hej,

Utviket är inget som går att förklara på ett annat sätt än vikten att inte hamna i fel umgänge och att våga tro på sig själv, långt bortom utseende och komplimanger. Din fråga om bankrånet är inget som jag behöver försvara eftersom jag inte var inblandad på något sätt och som jag friades för. Det var en gammal pojkvän som hade en tvivelaktig bakgrund och detta var något som inträffade långt efter vi var tillsammans. Hade inget med mig att göra överhuvudtaget.

Jag tycker inte att mitt liv på något sätt är pinsamt. Däremot tog jag i unga år dåliga beslut som jag inte skulle gjort idag. Att gå och skämmas resten av livet känns bara onödigt. Till skillnad från andra offentliga personer som också varit med i Café och Slitz så står jag för att jag gjort det men att jag aldrig skulle gjort det med facit i hand. Jag hamnade i fel umgänge helt enkelt.

När det kommer till att kvinnor klankar ner så förstår jag din tanke men det var inte av den anledningen jag är förvånad. Kvinnor är betydligt elakare mot andra kvinnor och många trivs i forum som dessa där man kan gömma sig bakom en skärm och spy galla. Det sitter mammor som på dagarna fördömer mobbing bland barn i skolan men som på kvällen gladeligen gömmer sig bakom en skärm och är elaka. När jag bloggade på Mama.nu var det som värst. Min "spaning" är att det förvånar mig att näthatet är som värst på sidor där vuxna kvinnor chattar. I min värld borde en mamma inte nedlåta sig till ett sådant beteende och vara mer vidsynt.

På din fråga om mina barn så skulle jag givetvis inte vilja att någon av dem hamnade i utvik. Jag har lärt mig av mina misstag och kan därför se signaler tidigare och agera om jag skulle märka något. När det kommer till skönhetsoperationer så är det inget jag tar avstånd mot. Jag skulle inte själv göra det igen, om det inte vore för att det medicinsk skulle behövas, men jag väljer samtidigt att inte döma de personer som gör det. Anser mig inte ha rätten att döma personer jag inte känner. Jag försöker lära mina barn att få ett starkt självförtroende för att de inte ska påverkas av sin omvärld och framför allt vikten av att inte hamna i fel umgänge. För läxan är då att man kan bli dömd för resten av sitt liv för något man gjorde i 17-års åldern. Se bara på denna tråden där jag får frågor hur jag som mamma kunde göra som jag gjorde i unga år. Jag var inte direkt mamma när beslutet togs.

Kram

/Hannah

 

Hejsan!

Börjar med att säga - Vilka bra svar du ger! Så länge man är ärlig så har man svar på allting. Jag tycker du verkar en lugn och trevlig person som har många bra råd (din blogg är en av de få bloggar jag gärna läser)

Jag undrar hur du har kännt då mammaledigheten börjat lida mot sitt slut? Jag har lätt att bli "hemmakär" och det känns deppigt att vara borta flera timmar om dagen. Jag funderar ibland på att söka ett nytt jobb eller sysselsättning där jag kan välja mina tider lite mer istället för att jobba 8-16 i stort sett varje dag. Hur har du gjort efter dina mammaledigheter?

Kram! //Emma

Hej fina Emma,

Tack för vänliga ord. Tyvärr har jag missat din fråga helt så här kommer ett sent svar  

Jag förstår precis vad du menar. Det är lätt att bli hemmakär. Med mina pojkar var jag hemma så länge det bara gick och det var tungt att jobba efter det. Nu har jag fördelen att kunna bestämma mina tider eftersom vi driver ett eget företag. Visserligen är jag ofta iväg och far men då är det skönt att kunna arbeta hemma någon dag i veckan och kunna hämta barnen tidigare och ibland ha Liv hemma en hel dag.

Jag är precis som dig och har väldigt svårt för att vara bunden mellan 8-16. Det är både för- och nackdelar att vara egen företagare men den största gåvan är att kunna välja vilken tid man åker och kommer hem. Man kan alltid jobba extra på kvällarna när barnen sover. Har precis som du svårt att vara borta från barnen i längre perioder. Fast i ärlighetens namn tror jag bara det är jag som "lider". Både pojkarna och Liv trivs så bra på sina skolor respektive förskola så de har nog oftast roligare med sina kompisar än sin gamla mamma 

Kram

/Hannah