Ska ringa och boka en tid för avlivning, mår dåligt

Jag tog bort min älskade hund för två år sen.
Jag kunde inte heller förmå mig att ring så min mamma gjorde det. Hon åkte även med hunden till veterinären.
Det var inte lätt när mamma kom och hämtade honom men det var för hans bästa och det är det man får tänka på.
Sista dagen med honom var han jätteglad och livlig, det var nästan som han förstod vad som skulle hända.
För mig är det fortfarande svårt att tänka på honom och saknaden finna kvar till en viss del.
Nu blev det här lite långt, hoppas att det inte gör något!

Har du ingen som kan hjälpa och stötta dig?

Styrkekramar!

Man blir nog aldrig redo för den dagen! Usch, bland det värsta som finns det där.
Tänk på att hunden inte hinner lida. OM den har ont så kommer den ifrån eländet!

Har tagit bort fler djur pga ålder eller sjukdom, kommer Aldrig skaffa mer djur pga hur jobbig denna dag är... Men ändå gör man det, svårt o va utan gosingarna! :)

Lycka till!!

Ska ringa imorgon och förhoppningsvis få en tid på torsdag. Vill inte behöva vänta så länge när man väl har bestämt sig, så man inte hinner fundera och tänka.

Vill inte att någon annan tar det. Jag känner så att det är min hund och mitt ansvar. Jag vill vara brevid henne till slutet, tills hon har somnat in.
Tror inte att någon i min familj känner det lättare att ta bort henne, tyvärr.

Mina föräldrars hund har också ben som ger vika ibland och hon började få knölar redan för ett par år sedan, men de har inte minsta lilla tanke på att avliva henne. Varför avliva henne om hon fortfarande verkar glad? Att avliva en hund som lider kan jag förstå, men... hm.

Att själv ta beslutet att låta en familjemedlem försvinna för alltid är inte lätt, vet hur det är att se en trogen vän dra sitt sista andetag för att sedan vara borta.

Men det är starkt att kunna ta det beslutet!

De finns alltid i våra hjärtan..

Finns det ingen möjlighet att ringa hem en veterinär som kan avliva hunden hemma?

Jag tycker du gör helt rätt som låter hunden somna in innan hon lider. Vi har valet att ta bort dom medan deras liv fortfarande är värdigt och dom fortfarande har livskvalitet så varför vänta tills dom får ont och deras liv begränsas av ålder, smärta mm. Det är ett stort & tufft beslut men jag tycker du tagit ett oegoistiskt och humant beslut!

Precis min tanke. Har du 25 mil till veterinären så borde en distriktsveterinär kunna hjälpa dig. Jag skulle nog även övervägt en rutinerad jägare, även om det kanske inte känns som ett lika värdigt avslut, jag tror inte att hunden upplever någon större skillnad även om det kan vara jobbigt för dig.

Anledningen till att jag inte tycker du ska köra till veterinären är för att du kommer att ha så mycket tid att bygga upp ångest och sorg på, det kan ju i värsta fall även påverka din hund. Sen har du 25 jobbiga mil hem igen. Fy, det låter som tortyr för mig, jag tycker synd om dig.

Försök ordna det så din hund får dö hemma och se till att du har någon hos dig.

Hej
Vi avlivade våren riesen tik när hon var 13½ år.  I juli 2010
Vi åkte in på akut itd, hade tagit beslutet dagen innan på kvällen och sedan när jag kom hem ringde jag och då hade de ingne tid förrens efter en vecka, men vi välkomna akut. Jag berättade att vi har med oss dotten på 6 år. Det var helt ok.
Vi satt hemma och kramade våran älskade hund och breättade för dottern vad som skulle hända och varför - hon visste att hunden var gammal.....
När vi kom fram till vetrinären gick min man in och betalade, jag dottern och hunden var kvar ute på gräsmattan.
Vi fick går in bakvägen för att slippa gå genom väntrummet. Fick ett rum och vi pratade lite.
Jag och dottern gick ut när de satte kanyl och gav lugnande, sedan var med hunden i ca 10 minute. sedan kom de och gav henne sömnmedlet och då gcik vi ut igen.
Kom in och säger ett lååååångt hejdå till hunden.

När vi kom hem var det gråt, gråt och åter gråt.....
Det är jobbigt men jag är samtidigt glad  om man nu kan vara det att dottern ändå var med. Nu bor hunden i himlen med våran andra gamla hund och dotterns släktingar som oxå finns där.

Nu har vi kommt så långt att vi ska skaffa oss en ny bebis ( valp) med alllt ´vad det innebär.

Vet inte om det här hjälper dig.....
Beklagar verkligen sorgen