Sitta kvar vid matbordet?

För sju år sen: Nog ska de ju kunna sitta vid bordet och äta i lugn och ro! Det är viktigt med den gemenskapen! Middagen ska vara en trevlig stund tillsammans hela familjen!

Fyra barn senare: Låt han springa runt! Så länge han kommer tillbaka och äter så får han nog i sig det han behöver och medan han är borta kanske du får lite lugn och ro och en trevlig stund tillsammans med pappan!



(ändå försöker jag varenda dag få ungarna att sitta vid bordet men det beror mest på att alternativet är att de springer runt runt runt och tjoar på köksgolvet, går de däremot iväg till lekrummet en sväng är det helt ok för mig)

Se till att han är motionerad innan maten för att sedan vara som en hök - låt honom inte komma ner från stolen från första början. Avled varje flyktförsök innan båda skinkorna har lämnat stolen. Jag skulle också försöka prata mycket med barnet så att denne glömmer bort att rymma.

Min filosofi om hot och barn är att man inte ska varna för något man inte kan genomföra.

Min son blir 2 år snart och han vill också ner från stolen. det började nu nyligen.
Men vi helt enkelt tvingar honom sitta kvar tills alla ätit färdigt hur mycket han än skriker.
Jag har fått för mig om att om man ger sig så kommer de aldrig lära sig att sitta still vid matbordet.

Här tvingas ingen att sitta kvar.
Vill Hedda gå ner en sväng så får hon det.
Huvudsaken är att hon äter känner jag/vi.

Alma höll oxå på så men sitter som en helt normal 10-åring o äter idag......

hehe, ja precis så är det! Resonerar lite som du, men vet inte om det är "rätt".

Ja så är det ju, inga stora barn håller ju på så i regel.

Låter väl honom springa. Vill inte heller tvinga eller skapa en otrevlig stämning vid bordet.

"Rätt" är vad som funkar!

Jag resonerar åxå att jag kan ta fajten om ett år typ. Nu är det omöjligt o tvång funkar inte här. Vi får vara glada om han ens kommer tillbaka. Ofta jagar vi efter honom med skeden o lurar i honom sista tuggorna.

Gör vi matstunden negativ, tex med tvång, äter han inte alls. Så man får försöka göra ätandet intressant o gott för att han ska äta hälften, sista hälften äts på springande fot där han med lite tur själv hämtar tuggorna. För husfridens skull får det funka för nu, en trotsig tvååring är inte bra för öronen o matron annars!!!

Det tror jag inte. Eller jag VET att det inte är så. Vi är 5 syskon och ingen av oss har blivit tvingade att sitta kvar, vi lärde oss att sitta kvar vid bordet ändå. Min mamma har i princip inte tvingat oss till något och vi verkade alltid väluppfostrade (även om vi var totalt ouppfostrade så att säga). Man lär sig liksom själv hur man ska bete sig genom att observera de vuxna (ibland måste så klart de vuxna gripa in och förtydliga saker, men spara detta till saker som verkligen är viktiga).

Det viktigaste är att visa barnen att det är trevligt vid matbordet! Och det är ju inte särskilt trevligt att bli tvingad att sitta kvar. Jag skulle inte få en positiv bild av något med hjälp av tvång i alla fall.

Så TS - ta det lugnt, visa ditt barn att det är trevligt vid matbordet så kommer barnet att vilja sitta kvar till slut. 

Visst, låt barnen springa runt ett tag - men snälla, TA konflikten lite senare, så att barnen kan uppföra sig när de äter hemma hos sina kompisar! Jag tycker inte att man ska behöva säga till andras sjuåringar att man inte äter med händerna, till exempel...

Absolut, när de är stora nog att kunna resonera med kan man absolut kräva att de sitter kvar.

Vi har en sele på vår dotter när hon ska äta, vi började ha den som säkerhetsåtgärd så hon inte skulle ramla av men den är kvar så alla kan sitta stilla vid matbordet. Jag skulle inte fixa att ha springande barn kring matbordet när jag äter!!

Oj! Känns inte det konstigt? Försöker hon ta sig loss? Hur länge kommer du ha henne fastbunden? Tills hon "lär sig"? 

Självklart kan man - när barnet är större och om det är ett problem - förklara att man måste bete sig på vissa sätt i vissa situationer, tex att på biblioteket är man tyst osv. Men ingen kan väl begära att en två-åring ska sitta kvar vid bordet? Det kan man väl ta senare. Känns som att det blir lite tråkig stämning med en ledsen/arg två-åring vid bordet :) 

Nä hon tar till och med på sig den själv ibland. Vi har en väldigt överaktiv flicka som ALDRIG är stilla, inte ens när hon sover, så att hon sitter stilla vid maten är nog inget som skadar henne då hon kan behöva vara lugn ibland!

hahaha det var riktigt kul

jag har också 4 barn det stämmer in precis. hahaha

nu e minsta ändå 3 år och jag försöker vara mer bestämd att det är sitta på stolen som gäller.
Det funkar riktigt bra då vi senaste tiden prtat om det här att lyssna på vad mamma säger och göra som man ska.. då har mycket kommit som att äta maten, sitta still, klä på sig på morgonen utan protester, borsta håret och tänderna utan tjafs..

Hon har velat byta plats vid matbordet för att sitta närmare mig utan att behöva sitta i knät då hon vill ha närheten. Så nu sitter hon precis bredvid mig.. istället för i 90 graders vinkel bredvid mig vilket tydligen inte var nära nog.
Nu sitter hon också mer still på stolen efter jag flyttade hennes plats.

min 5åring brukar gilla att bli matad, det är bekvämt liksom.
Jag har börjat likna hans beteende med  storasyter på 6 år eller lillasyster på 3 år.
Iblnad ta rjag skeden och matar och säå frågar jag..  hur många år var du föressten.. 
jag är 5 säger han.. stannar till,, och rycker åt sig skeden och visar att en 5åring kan äta själv för en 3årng blir mer matad... haha.. han är snabbast på att klä på sig numera.

det är inge fel på at tmata en 2åring.
Jag ser hellre att de blir mätta och de orkar än att de snabbt börjar gråta för att de inte orkar längre.

Vi hade bygeln kvar länge på vår Tripp-Trapp stol just för att undvika detta spring. Han behövde ha den bygeln för att kunna äta i lugn och ro, det är ju ungefär samma med sele. Så småningom minskar ju det springet (tror det var för oss vid ungefär 2 år 9 mån) så man kan ta bort "åtgärden".

vi körde med en digital äggklocka. Började med fem minuter och höjde succesivt. Han tyckte bara det blev roligt och hade inga problem att sitta "tiden ut". Efter bara någon vecka satt han i tjugo minuter och har gjort det sedan dess (han är nu 3,5år men vi började med detta när han var 2) trots att klockan är borta för läääääänge sedan ;)

Äggklockan var ju jättebra knep. Det ska vi testa, måste bara köpa äggklocka, gissar att timern på ugnen inte är lika inspirerande, hehe...

haha nej det är nog inte lika kul som med en som han kan få stänga av själv när den piper =)