Ingen gillar mig och jag förstår inte varför!
Ska försöka vara kortfattad men det går nog inte...
Jag har blivit utredd för Aspergers, men psykologen ville inte diagnosticera mig då eftersom hon tyckte att jag tvekade och inte ville ha den. Annars är chansen stor att jag fått diagnosen högfungerande Aspergers.
Jag vet inte om det är det som är grunden till mitt problem eller om jag bara är en hemsk person utan att förstå det själv. Vad tror ni:
Jag har länge fått känslan av att människor jag möter tycker att jag är dryg, arrogant, kort, sur, och så vidare. Det har jag både fått höra i efterhand av dem själva eller indirekt.
Saken är den att jag känner mig inte så inombords. När jag möter någon jag gillar så tycker jag att jag är trevlig, ler, lyssnar uppmärksamt och är snäll. Jag gör mig inte till utan jag är alltid mig själv till 100 %, gör mig aldrig överdrivet käck eller glad om jag inte är det, för det tycker jag är falskt.
JAG kan tycka att jag är helt neutral och normal gentemot någon, och i efterhand får jag höra att jag är dryg och jobbig, och så vidare. Men det är ju inte med mening! 
Jag är en kortfattad och kanske lite tystlåten person som hellre lyssnar än babblar men jag menar aldrig illa.
Något annat som kanske kan bidra till problemet är att jag har svårt att visa när jag skämtar. Jag har dessutom en torr och lite sarkastisk humor, och massor med självdistans. Kan lätt skämta om mig själv och vara dramatisk och ironisk, och JAG tror att det märks att det är skämt. Men det kanske det inte alltid gör.
Jag vill vara rolig och få andra att skratta så därför visar jag ofta min humor, men inte alltid. Och jag kan ju inte säga "jag skojar!" efter allt heller. Det vore t.ex typiskt mig att säga "Den är låten får mig att vilja hoppa utför ett stup" och fnissa lite kort, men kanske någon som inte känner mig tror att jag är allvarlig. Men hur kan man tro det!?
Oftast skrattar andra med mig i de här situationerna. Och jag tror att vi har det trevligt.
Hände senast förra veckan att jag kort träffade en kille som jag trodde att jag klickade med, och någon vecka senare sms:ade till en gemensam vän han tyckte jag var obehaglig i sättet. :(
Ingen gillar mig, känns det som... har ingen social kompetens alls. Med min pojkvän kan jag vara mig själv och skratta och vara trevlig, sen när jag är likadan med bekanta så ogillar de mig. Alla gillar mig i början, sen drar de sig undan och börjar tycka att jag är dryg och arrogant trots att jag verkligen gillar dem och har visat det!
Det har gått så långt att det känns som att det ibland inte är värt att leva eftersom jag knappt har några vänner och ingen som gillar mig förutom min familj och min kille.
Jag har inga onda avsikter med något. Jag är konflikträdd och skulle ALDRIG NÅGONSIN vara elak mot någon med flit, eller visa för någon att jag ogillar den!!!!!
Kanske har en speciell humor men jag känner många fler som är lite cyniska och torra i sättet och alla hatar inte dem.
Jag dör inombords av att vara så illa omtyckt av alla... och jag fattar ju inte ens själv vad jag gör för fel!
Ni måste hjälpa mig med tips om vad jag kan göra... psykologen är tillgänglig kanske 2 gånger i halvåret och jag har inte råd med en terapeut.
Ska jag säga till all jag möter "hej, jag kan ibland uppfattas som dryg och elak men det är inget jag gör medvetet, så att ni vet".
Jag ser inte själv vad det är jag gör så jag kan inte sluta göra det, vad det nu än är.
Orkar snart inte mer!
