Någon vars partner veckopendlar?

Har alltid haft så. Sambon har eget företag och får åka dit där jobben finns, han har som längst jobbat 70 mil bort! Det är lite besvärligt, särskilt vintertid, men man vänjer sig vid det och blir en hejare på att klara av det mesta själv! Där jag bor är det hyfsat vanligt att ena parten arbetspendlar, oftast karln men det har även börjat bli en del kvinnor som främst jobbar i Norge.

Min man veckopendlade i höstas, 1 sept - ca 23 dec + två veckor i januari.
Det var helt enkelt för att företaget han jobbar på hade projekt på annan ort som skulle bli färdigt.
Vi har en dotter som nu är 2,5 år..

Det gick bra till en början men efter en och halv månad ungefär började lilltjejen här "straffa" honom, vägrade prata med honom på telefon och sa att han hade flyttat. Dessutom började hon trotsa väldigt mycket. I november blev jag gravid och då blir man ju så trött också så det var jobbigt..
Vi åkte ofta och sov över hos min mamma och pappa på landet.. och vi såg ju ett slut på det. Hade det varit under en mycket längre period hade han kollat efter nytt jobb för det var inte hållbart i vår situation för tillfället.

Min sambo jobbar borta.
Han åker söndagar 13 och kommer hem fredagar 18.

Vi har en dotter på 19 månader och jag är gravid på nytt.

Nog är det kämpigt, speciellt just nu när illamåendet och tröttheten kickat in plus att dottern är hemma på sportlov.

jag är nyfiken på hur ni får det att funka, speciellt ni som är gravida på nytt eftersom sambon eventuellt har ett jobb på g i sthlm, 35 mil bort, och då kommer veckopendla tills vi får tag på en bostad som passar oss där. har en 14-månaders tjej här hemma och är för tillfället i v.25 med tvåan. om han får jobbet blir det dessutom troligen flytt i början av juni, ca 2 veckor innan bf. känns halvt oöverstigligt att vara själv här hemma hela veckorna med dottern samtidigt som ja blir mer och mer otymplig, foglossningen gör det ju inte lättare heller men tack och lov (låter hemskt ja) så börjar dottern dagis om lite mer än 1 vecka och kommer då gå 15 h/vecka så jag kan få en chans att, som sambon säger, vara gravid också och inte bara försöka hålla henne vid bra humör.

Ja,  jag studerade på den enda högskola som fanns i landet för mitt yrkesval.   Fem-sex timmars tågresa hemifrån.  Maken bodde kvar hemma med sin femårige son.   Kändes lyxigt att kunna gå ut på ett fik med kurskompisar,   simma,  gå på Friskis &  Svettis och ändå ha familj på helgerna....   Jag var höggradigt gravid sista terminen och hade inga problem med det....

hejsan, min man arbetar borta, just nu är han över 100 mil hemifrån vilken gör att han kommer hem ca var 3:e vecka.. Jag känner mej självklart väldigt ensam vissa dagar och mitt tålamod kan tryta ibland.
Men oftast så känner jag att detta klarar vi, han gör det för våran familjs skull. utan jobb=dåligt med pengar = bråk om pengar= skit!
Så jag känner att detta är våran enda utväg tills han får jobb på hemmaplan,
Sen upptäcker jag att vårt hem är väldigt mer ordningsammt och välstädat när jag är själv med barnen, när han är hemma slappnar jag av och gör inte allt det jag brukar när han är borta.