zelia skrev 2011-03-10 22:01:53 följande:
pk75: Hur mycket kortis har ni blivit beviljade? Gillar dottern att vara där? Min son känns lite liten, men i framtiden kommer vi kanske söka kortis till honom.
Grivel: Ja, är det inte det ena så är det det andra. Ibland slår man knut påsig själv nästan. Just nu känner jag mig nästan handlingsförlamad. Jag tycker vi har testat allt och inget hjälper. För tillfället ligger även teckenekonomisystemet nere då sonen bara bråkade, slogs och försökte tjata till sig fler belöningar när han inte tyckte att det räckte med det vi gav. Det lustiga är att allting funkar som smort på dagis. Jag har aldrig hört sonen sitta och dividera med sina resurser om vilka förstärkare han ska ha. Där är han som en liten ängel minsann (åtminstone jämfört med hur han är hemma).
M har 8 dygn beviljat. Kan tyckas många men utan dessa skulle vi inte klara oss. Hon har haft kortis sedan hon var 3,5 år. Att vi började så tidigt beror på att hon har svåra sömnstörningar, och vi var tvugna att få sova ibland hemma.
Eftersom hon började så tidigt vet hon inget annat än att man åker till kortis iland. I början var hon jätteledsen när vi lämnade henne men det gick över så fort vi stängde dörren och gick, jättejobbigt men vi löste det med att hennes ass på dagis lämnade henne och då gick det mycket bättre.
M kortis är kanonbra, så lång det går sätter de ihop barn som har roligt med varandra och tycker om att göra litelika saker.
M har nu börjat fråga varför hon måste va på kortis och inte lillsyrran - svårt att svara på men det är väl dag att börja göra henne lite mer medveten om sitt handikapp tänker jag. Nu säger vi att "du får ju åka till kortis och va med kompisar och göra roliga saker, det får ju inte syrran" - just nu nöjer hon sig med det men frågan finns nog ändå.
Jag tror att det finns många fördelar att börja med kortis tidigt, dels är det lättare att komma in i det, man är inte lika medveten. Jag tänker även att det är en träning för oss föräldrar, att lita på att andra vuxna kan ta hand om sitt barn, att man lär sig att släppa lite kontroll. Det kommer ju ändå en dag då M ska flytta hemifrån och eftersom man inte släpper taget på ett lika naturligt sätt som ett normalt baarn så kanske det hjälper till.