Extrem svartsjuka
För ett år sedan träffade jag en kille som jag verkligen gillade. Vi blev ihop och jag trodde allt var perfekt. Vi hade myskvällar, åt middagar, hittade på massa roliga saker, precis som alla nykära. Jag tror vi hade kunnat starta ett jättefint förhållande, om han inte hade varit så SVARTSJUK.
Första tecknet på att han var svartsjuk kom ganska tidigt. Jag blev utfrågad om hur jag hade tagit mig hem från en fest. Jag förklarade tidpunkter och allt som hänt väldigt noggrant, samtidigt som jag inte förstått vad jag gjort för fel. Till slut kom vi fram till att det varit ett missförstånd. Vid den här tiden trodde jag att det var en enskild händelse, att han kanske bara var lite osäker så där i början av ett förhållande. Nu i efterhand vet jag att man ska uppmärksamma de här första signalerna som man i efterhand alltid kommer på.
Sedan har allt eskalerat... Det jag blivit misstänkt och anklagad för får inte plats i den här tråden, för det är i princip allt. Enligt honom så blir alla killar på denna jord attraherad av mig eftersom jag är så snygg. Jag flirtir med alla. Om min mobil laddas ur är det för att jag är otrogen. Om jag blir trött på kvällen är det för att jag varit otrogen på dagen. Om jag ska träffa en kompis så är jag antingen otrogen med någon kille där, eller med kompisen. Jag är kär i den och den och den och den killen. Jag har ingen moral utan kan göra exakt vad som helst. Jag gillar inte min kille, bryr mig inte om honom. Det här och så mycket mer under ett års tid.
Efter varje period han fått för sig något (som kan vara från en minut till flera veckor) inser han till slut sitt misstag, ångrar allt han sagt, vill bättra sig, sluta vara svartsjuk.. Jag orkar verkligen inte leva så här längre. Orkar inte lägga all min tid på bråk, att försöka förlara vad som är normalt, hävda min rätt i att inte behöva deklarera varenda steg jag tar. Jag känner mig så oerhört ledsen för att allt blivit så här.
Jag vet självklart vad ni tänker, men innan ni skriker "LÄMNA" skulle jag ändå vilja ha någon slags diskussion
Har någon annan levt med en väldigt svartsjuk partner? Blir det alltid värre eller finns det någon slags gränns för hur svartsjuk man kan bli? Bör man inte ens fundera utan bara dra? Finns det något sätt man kan lära sig leva med det på skälig nivå?