Klamydia? Omöjligt!

När jag var runt 18 år så upptäckte jag att jag hade flatlöss. Jag visste inget om könssjukdomar, men att något kröp runt i håret mellan benen det såg jag ju.
Pratade med min sambo, han visste vad detta var och han hade det också. Han visste dessutom hur man fick bort det.  Jag la all skuld på mej själv, säkert hade jag fått det genom att sitta på toan på krogen. Det gjorde jag ju varje helg och ingen av oss hade ju varit otrogen. Mycket kunde han göra mot mej, men just otrohet det visste jag var det absolut värsta brott en människa kunde begå, enligt honom. Vi pratade om det ibland och jag visste ju 100% vad han ansåg och att han aldrig skulle göra något sådant. Han hade dessutom blivit utsatt för det själv, så det gjorde ännu mer att han bestämde sej för  att aldrig göra så mot någon annan.
Så småningom så fick jag mer kunskap, det smittade inte via toan. Men hur hade vi fått det då då? Han anklagade mej för otrohet, men jag visste ju att jag inget gjort och jag visste ju att han inget gjort.
Sex år senare så separerare vi efter en väldigt turbulent vår. Jag anade att det var en annan kvinna på gång och jag hade rätt. Han flyttade från mej till henne direkt. Jag visste ju också att han hade träffat henne mkt under sommaren, men jag var aldrig svartsjuk för min man var ju inte otrogen.
När jag fick bekräftat vem hon var så gick jag till mvc och gjorde ett klamydia test, hon hade haft många partners och jag ville veta att jag inte blivit smittad av något. Jag var gravid i sjätte månaden dessutom
Testet var negativt.
Ja, så efter en tid isär så skulle vi då försöka igen, min son föddes och när han var någon månad eller två så fick jag så konstigt ont i magen bla. Jag gick till min bm som föreslog ett klamydiatest. När jag kom hem från det besöket så låg det ett brev i brevlådan adresserat till min man. Jag öppnade detta och där stod att den kvinna som han var med under vår separation hade testat positvit för klamydia och hade uppgivit honom som sexpartner. Jag ringde min bm och sa till henne: du visste ju, hon svarade att hon ju inget kunde säga pga sekretessen. Jag fick medicin, min man skulle gå till doktorn och bli undersökt, men vägrade. Det slutade med att jag ändå fick ett recept till honom också, utan undersökning.
Han ansåg att jag var den som hade smittat honom och älskarinnan, inte tvärtom. Jag visste ju att jag var ok precis efter han hade flyttat och att jag inte var det när han hade varit tillbaka hemma ett tag. Han ändrade aldrig den uppfattningen, att jag smittat honom och körde också med att det kunde ligga latent i kroppen, men jag hade ju testat.
Jag blev tvungen att testa min sons ögon också, det kändes väldigt skämmigt och hemskt. Han var frisk tack och lov.
Så här kan det alltså vara, jag vet ju nu att min man var otrogen redan där när jag fick flatlöss, såklart och att han sen fortsatte med detta men fick mej att tro att jag kunde lita på honom genom sina uttalanden
Så småningom spricker det och sanningne kommer fram. I mitt fall blev det så att jag märkte att han ljög om det mesta, men alltid med en liten bit sanning i varje lögn. Så kollade man bara lite på ytan så verkade allt sant, dök man djupare så kom en annan sanning fram
Att tro att man blivit smittad av ett instrument på en mottagning är barrockt. OM någon trodde att detta kunde ha hänt och på något sätt försöker utreda saken så hade det stått om det i varenda tidning

Ah den är gammal som gatan
Jag ville bara visa på att man faktiskt kan lita till 100% på en person, det gjorde jag under 7 hela år
Aldrig aldrig skulle han vara med någon annan.
Han kunde åka vart som helst och sova borta på nätterna, gå ut på krogen och aldir trodde jag att han skulle vara med någon annan. Aldrig under dessa sju första år var jag svartsjuk.
Sen förstod jag.
Han har gjort samma sak mot andra efteråt, ingen av dem har trott att han var med någon annan än just de

Som jag skrev ovan. Om någon läkare misstänkte att två person hade blivit smittad av klamydia på ett annat sätt än genom sex, och verkligen troddde att detta var möjligt så hade det stått om detta i pressen, varit på nyheterna osv.

Jag ville inte bevisa något, bara visa på att det finns fler som litat på sin man till 100 % och som så småningom upptäckt att de blivit gott blåsta ( jag då i detta fallet)
Ja historien är tragisk ( ändå är det så att av allt han utsatte mej för så var detta det snällaste) Det som är allra mest tragiskt är att jag trots tydliga bevis på otrohet, flatlöss, inte fattade, inte kunde tro detta om honom eftersom jag visste hur emot otrohet han var. Jo tjena!

Nej jag sa aldrig att en läkare upptäckt detta på dej, men en läkare är inblandad nu, eller hur? Om en läkare skulle tro att klamydia smittat på ett sätt som inte innefattar sex, verkligen trodde att detta var möjligt då skulle detta höras i media.
Varför en kurator säger till sjukhuspersonal, eller personal på mvc att utreda var klamydian kommer ifrån, övergår mitt förstånd. Kan tänka mej att läkare och sköterskor fick ett gott skratt när din kurator kom och sa att h*n hade en patient som fått klamydia från ja, tomma intet.
Däremot kan jag tänka mej att din kurator sagt något i stil med att "vi får undersöka detta " för att ha något att säga. H*n måste ju ha insett att du inte klarade av att ta in sanningen.
Jag vill inte vara elak, hoppas du inte tar det så, men du måste förstå att jag reagerar som jag gör och även de övriga här i tråden, när vi hör om detta. Hoppas ändå att det kommer att gå bra för dej och att din man inte varit otrogen utan istället faktiskt hade sex innan ni blev ihop, men av någon anledning har valt att inte säga det till dej

Jag är kanske färgad av att vara sjuttiotalist som blev sexuellt medveten när HIV var som mest okontrollerat och skräckinjagande - och att jag är gift med en gammal RFSU-are men - på min tid gick vi till ungdoms eller till vc och tog de tester som fanns att tillgå när vi insåg att vi nog tänkte bli sexuella med någon ny person. Ofta hand i hand. Sen körde vi kondom i alla fall. (Men jag förstår ju att man i en monogam relation där man tänkt sig barn lägger ner kondomen efter ett tag.) När jag, som femtonårig oskuld, kom in till ungdoms för menskontrollerande p-piller så togs testerna som rutin. Det var inget snack om saken, för folk definierar oskuld väldigt olika. Jag var ett oerfaret ägg som inte ens kysst nån än, men det kunde de ju inte veta på ungdom.

Tänk så olika det kan vara
Jag är född på 60-talet, gick ut högstadiet -80. Jag kan inte minnas att vi pratade om någon könssjukdom alls på sexualkunskapen. När jag skaffade p-piller så var det aldrig tal om tex klamydiatest. HIV test gjordes när jag väntade nr 3, men inget annat

Några sidor bak i tråden så beskrev jag vad som hände mej, hur jag blev smittad av klamydia
Den tjej som min man flyttade till och som han blev smittad av, hon var en kompis till mej. Inte någon allra bästa vän, men vi umgicks lite, fikade, handlade, kände varandra sen rätt många år.  Att min man umgicks med henne var ju ok, tyckte jag

Men vad spelar några dagar, en vecka till för roll i sammanhanget?
Uppenbarligen så kan det vara så att Ts haft klamydia rätt länge och då gör det ingenting om hon väntar med att ta antibiotika tills hon fått svaret på det andra testet.  Vi äter ju för mkt antibiotika i det här landet inte för lite.
Huvudsaken är att Ts tar kuren när nästa provsvar kommer

Han, i sin tur, verkar lite knepig och fixerad vid trohet (jag kan ha fattat fel här) och därför är det risk att han vägrar testa, eller behandla, sig om han börjar lukta otrohetsanklagelser. Om både han och TS har sjukdomen så är ju det allra viktigaste att de får så säkra besked som möjligt, och eventuell behandling.

Om du Ts läser mina inlägg så beskriver jag just detta. Jag ska tillägga att min man var enormt kontrollerande, misshandlade mej, mestadels psykiskt, och alltid la skuld på mej vad det än gällde. Att jag var otrogen fick jag höra stup i kvarten och sen visade det sej att han var den som var det, om och om igen. Men det erkände han aldrig, trots alla bevis som fanns för det

Det mesta du har skrivit har varit vettigt, men detta blir bara fånigt.
Tiden med skyhöga telefonräkningar är väl långt borta? Är man ett par så har man förmodligen samma abonnemang, eller kort på mobilen. Detta innebär att man ringer för 69 öre och då kan prata i två timmar, om man har comviq-kompis. Säkert har andra bolag liknande. Hemtelefonen: Jag betalar en summa per månad, 60 kr, och ringer då för 69 öre i öppningsavgift, ingen minutkostnad till alla andra hemtelefoner

Men snälla du
Om man gör ett test och det visar positivt och man känner sej helt säker på att ingen i förhållandet varit ute på äventyr och att både varit oskulder då man träffades, då gör man som Ts gör nu, man tar ett test till
Skulle då det visa positivt det också, då får man inse att någon i förhållandet glider på sanningen
Det handlar inte om att folk på Fl är svartvita, inte i den här tråden. Att det kan bli fel ibland har flera tagit upp , däremot så brukar det tydligen vara så att det är när man får ett negativt svar det kan vara fel, oftast. Ett positivt svat brukar stämma

Följande är hämtat ur den här tråden
Till mej ringde smittspårningen 3 dagar efter positivt svar.   Detta prov tog jag för att jag blev kallad.

Jag hade en månad innan fått ett negativ svar på klamydia på min årliga gynkontroll.

Tjejen jag snackade med på smittspårningen sa det är vanligare att ett negativt test
var missvisande än att ett positivt skulle visa sej vara negativt.

Här en länk om klamydiatest
klamydiabehandling.se/klamydiatest
Utdrag från länken ovan

Visar provet att man testats positiv för klamydia så är det ett säkert resultat. Tyvärr kan det hända att man är smittad trots att provet visar negativt. Av den anledningen bör man testa sig flera gånger om man starkt misstänker att man har en klamydiainfektion.

Räcker det?

Vem vänder du dej till??Det finns alltid utrymme för fel
Den mänskliga faktorn, ett måndagsexemplar till prov tex

Visst kan man stötta en person som hamnat i en svår situation, det är vi helt eniga om, det bör man dessutom göra
Men för mej är det en enorm skillnad på att stötta personen och i att hålla med när personen kommer med påståenden som det inte inns någon grund för. Som tex hon som är helt säker på att hon blivit smittad av instrument, eller liknande och nu är föremål för en stor utredning.
Många många har talat om för Ts att de hoppas att det kan vara så att testet visat fel, men att de dessutom lägger till att om det visar sej att nästa test också är positivt, då har Ts´man varit igång någon annanstans, det ser inte jag något fel i
Artikeln du länkade till läste jag, sen tog jag reda på lite mer om Per- Anders Mårdh och han är nog rätt ensam om sina teorier att klamydia minskar. Att han diskuterade kring tester berodde, som jag förstod det, på att det hade upptäckts en ny variant av klamydia, men det finns tester som med säkerhet visar rätt och det är de som används. Den nya varianten hittade man 2006 och det torde vara omöjligt att inte alla mvc och vc har tester som hittar den " rätta " klamydian idag 2011.
www.lj.se/index.jsf&nodeId=24407&childId=4448

Texten nedan kommer från barnmorska.net
Som synes påpekas ännu en gång att det handlar om felaktigt negativa tester, inte positiva

Sv:Klamydia-hur säkra är testen? 2 år sedan Karma: 1  

Jag hoppas ju att ni som tror på era män har rätt. Jag hoppas att Ts´prov var behäftat med något fel, eller att den mänskliga faktorn spelade in

Men alla vi som blivit bedragna har också trott på våra män, trott vi kände dem och att de aldrig skulle göra så.....
Det är väl det vi försöker få fram. Det och att klamydia smittar genom sex

Att man litar på sin partner ser jag som en förutsättning för att ha ett förhållande
När jag upptäckte att min man var otrogen så var det mycket som dog, småningom tom min rädsla för honom och äktenskapet tog slut.

Men det jag vill få fram är att man, om man upptäcker att man har fått en könssjukdom tex måste kunna vara medveten om att otrohet kan ha förekommit.
Oavsett hur väl jag känner min partner så vet jag inte allt, så är det bara

Har du missat att alla de lever i lala land?

AndreaSvan skrev 2011-03-14 22:05:52 följande:

Efter så många påhopp hade jag också ljugit... så jag kan ju faktiskt förstå henne. Men samtidigt är det ju riktigt tråkigt att se att all diskussion har varit totalt förgäves....

Men påhopp??
Jag har läst i stort sett hela tråden och inte sett " så många påhopp"
Det blev lite fånigt om telefoner och kostnader ett tag, men det var väl inte ens med Ts?

Jag har väldigt svårt att tro att Ts´man har fått svar redan. De bor på samma ort, tar sina tester på samma ställe, men han får svar efter knappa 2 dagar?
Detta med om man får besked även när det gäller negativa svar kan säkert variera beroende var man bor i landet.
Ska man lämna prover som ska till lab här där jag bor så får man göra det på morgonen/ förmiddagen eftersom proverna ska skickas till annan ort sen

Jag kan inte tala för andra men jag säger inget här som jag inte skulle sagt öga mot öga. Jag är nog däremot lite trevligare här då jag hinner sansa mej medan jag skriver, och jag har mer fakta då jag kan läsa på innan jag svarar
Men varför tror du att man är avundsjuk på att andra människor litar på varandra bara föra tt man själv upplevt att man gjort detsamma och blivit sviken?
Naturligtvis hoppas man att andra ska få leva i ett bra förhållande, med tillit till sin partner.
Att man däremot visar på hur det kan se ut att vi är många som känt vår partner och litat på honom till 100 och sen upptäckt att vi trott fel och blivit grymt svikna och känt oss lurade och arga och ledsna, det kan jag inte tycka är fel

men du alla kan ju ha skyddat om de väljer att slå, vad är det? ¤31¤

Ok, så tänkte inte jag
men någon ringde ju, hon stod bredvidoch hörde.
Om den personen har något som helst vett i skallen så slog de ju ur sitt nr innan de ringde
När Vc ringer här så kommer deras nr upp i rutan, inte överallt som det står privat inte

Först, Grattis ts till ett negativt prov

Sen, Hur sjutton kan detta komma sej? Att sjukvården säger positivt, när det handlar om en avvikelse?
I en veckas tid så har Ts ( och vi andra) spekulerat kring detta och det hade lätt kunnat förstöra vilket förhållande som helst. Om det är en avvikelse så får de ju säga det då. Ge ett besked att det var en avvikelse och vi måste ta ett test till för att kunna vara säkra på om du är smittad eller ej. Så jäkla märkligt

Det var en avvikelse i provet. De kryssade då i positivt och inget mer med detta.
istället då för att ta kontakt med Ts och säga att det var just en avvikelse och att hon ska ta om provet.

Ja det låter helt otroligt att man kan göra så här