Hur gå vidare
Jag är tillsammans med min man sedan knappt tjugo år tillbaka. Vi har ett barn som är åtta och ett bar som är tre. Jag har i princip alltid upplevt att han inte tycker att vi har sex tillräckligt ofta. Till och med i början när det var varje dag. Jag har därför i princip alltid känt mig otillräcklig och har försökt hitta olika strategier för att hantera det. Jag har tyvärr mycket svårt att hantera när han tar initiativ till sex. Jag känner att om jag börjar spela med så måste jag fullfölja. När jag var yngre hände det att jag fick avbryta. Vid tanken på att han tar initiativ får jag nästan panikkänslor... Tänk om jag tappar lusten innan det är färdigt? Min strategi har varit att försöka känna av själv när jag har lust, kanske piffa lite extra eller göra något annat så att lusten ökar och då själv ta initiativet. Då är det lättare för jag vet att jag kommer ha tillräckligt med lust utan att behöva backa. Ibland har jag föreslagit snabbisar.
Jag tror att vi har sex ungefär två gånger i månaden men det kan vara mindre.
Vår relation går upp och ned i de övriga delarna av livet (som jag i och för sig tycker är en integrerad del av sexlivet...). Min man tycker nog att man kan se separat på det och att sex inte kräver förspel i form av ömhet, samtal, samvaro, etc.
För 1,5 månad sen skulle min man åka på en tiodagarsresa. Vi hade haft sex en vecka innan. Han gjorde ett närmande när vi hade lagt oss (vilket jag avskyr för då är jag trött och vill sova). Jag sa att jag inte ville. Han går då upp igen och lämnar alltså mig själv i sängen vilket jag upplever som att han inte är nöjd, att han är arg, eller liknande. Detta ger mig ångest, i synnerhet eftersom han skulle resa iväg tidigt morgonen därpå. Jag gick då upp och frågade vad som var fel. Han förklarar då att nu skulle ju han vara borta tio dagar och skulle inte få sex på hela den tiden... Han säger att hans sexliv är slut och han är bara 44 år... Han sa att jag aldrig vill ha sex (det är inte första gången han säger det) och att han helt slutat röra mig för jag tar bara det som inviter (vilket jag gör i sängen, för det är precis det det är)... Han sa att jag föreslog snabbisar ibland, och jag förstod inte riktigt vad som var fel med det men det var i alla fall inte bra. han vill nog ha hela "paketet".
Nu känner jag en enorm press och att jag står inför ett vägskäl. Jag känner mig så förfärligt pressad och samtidigt att jag aldrig kan tänka mig att ha sex med den där idioten igen. Ja så känns det. Och jag vet ju samtidigt att om vi inte har ett fungerande sexliv så är det kört för oss. Det känns hemskt akut och jag vet inte vad jag ska göra. Dessvärre är det bara jag som står för tankemödan i familjen. Han litar på att jag söker upp information, kommer med förslag till lösningar, osv.
Kan du ge några råd... Jag kan absolut inte tänka mig att "bjuda till" och gå med på sex. Då skulle jag långsamt dö. Då går jag hellre.