Vara vuxen

När man passerat 20 kan man inte "skylla" på att man är tonåring om man gör något uppåt väggarna, då anses man väl i det stora hela som att man är en ung vuxen.

Har man fyllt 18: Man är myndig och får rösta, blir dömd i domstol som en vuxen, får gå på krogen och blir man 20 får man gå på systemet. Man får sluta åka på barnbiljett och man anses kunna försörja sig själv.

Jag fyller 18år snart, men kommer faktiskt inte se migsjälv som fullvuxen för det. Snarare mer barn än vuxen. Så det är väll inte alls konstigt.

Jag skulle väll faktikst bara tycka att du var vuxen enligt lagen och regler. Men annars, tycker jag inte man är det riktigt än, när man är tjugo år. Visst, vissa är det säkert, och mognar snabbt, men helt vuxen, njä.. det tar ett tag :)

Mamma till en 19 åring.

Vill gärna se honom som en vuxen. Vi är 3 vuxna som bor ihop och behöver dela på ansvar och förpliktelser hemma. Sen är han naturligtvis jätteung och behöver både råd och stöttning på vägen- men det behöver jag också ibland av min mamma fast jag är 40 år.

Perioden som inom psykologin kallas "adolescence" pågår från 10-21 och betecknar perioden mellan barndom och vuxen ålder. Så det är inte konstigt om man inte känner sig helt vuxen vid 20. ;) 

När jag fyllde 18 kände jag mig väldigt vuxen och skaffade barn..
När jag fyllde 22 visste jag att 18-åringar fortfarande är barn och inte har nån större koll alls.
När jag fyllde 25 insåg jag att 22-åringar inte har så mycket koll heller.

Nu är jag 32 och börjar känna mig trygg som person och i mina beslut. Lagom då att min son jusst fyllt 14 och och ständigt ifrågasätter haha ;)

Jag tycker väl inte att det finns någon direkt ålder för det där när man är vuxen. Speciellt inte arton, just för att de flesta i min klass tog studenten när de var 19 eller på väg åt det hållet. Och att vara fullvuxen när man går på gymnasiet känns ju inte riktigt sant.

Sen tycker jag att det är tråkigt att, rent allmänt, vi går mot att ungdomar ses som barn längre och längre och inte förväntas klara av särskilt mycket själva alls. Menar inte det här vänt mot dig, arton, på nåt vis, förstås, utan bara en trend jag har märkt av hos många i min omvärld. Att supa bort alla pengar till hyran när man är 23 eller låna av mamma varenda månad fast man bort hemifrån över ett år och sådär. Tycker det är synd att vi infantiliserar oss själva  som människor så mycket ibland. :)