Får man adoptera om..

Nej man får antagligen inte adoptera om man är deprimerad.
Kan vara osäkert om du har varit det, men om du är det så får du med största sannorlikhet inte det.
Gäller samma ska vid andra kroniska sjukdonmar.
Skulderna är jag osäker på, men jag tror inte heller att det är bra.

De andra sakerna är jag väldigt osäkra på. Lägenhet spelar nog ingen roll överhuvudtaget men jag kan inte säga hur det ligger till ang. jobb. Men det spelar antagligen inte heller någon roll. Hemmafruar är ju ganska vanligt i många länder. Men det gäller nog då att man kan visa att man har bra ekonomi, vilket man inte har om man har stora skulder.

Ja det är väldigt svårt nuförtiden, men det förstår man ju också att det är så.
Finns det ingen sida där man kan kolla upp krav för respektive land och så?

Lägenhet är väl inga problem :)
Skulder har ju nästan alla... det beror nog mer på vilken typ av skulder och ens ekonomi är i stort.

Du måste skilja på de svenska kraven (S nedan) och de krav som ursprungsländerna (U nedan) har. En del sökande hamnar i den situationen att de har svenskt medgivande, men ingen utlandskontakt vill lämna barn till dem .....

Om man har tex skulder?
S - beror på ekonomiska situationen i sin helhet ... många som adopterar har lån på bostad o studielån - inga problem!
U - finns länder som har rätt hårda krav på ekonomin ....

Om man haft psykiska besvär? Nu mernar jag inte något  "allvarligt" utan att man kanske vart deprimerad el dylikt.
Depressioner kan betraktas som mycket allvarliga sjukdomstillstånd!
S -  Beror på hur psykiska ohälsan ligger i tiden, hur behandlingen fungerat och hur läget är idag.
U - ses allvarligare än vad vi generellt gör i Sverige.

Om man bor i lägenhet?
S+U - inga problem bara det finns plats att ta emot ett barn till ...

Om inte båda har jobb?
S - inget problem om ekonomin ändå är god
U - ofta problem om mannen är den som saknar arbete

Vill bara lägga till att i en del länder är det de som har vårdnaden om barnet nu som får välja föräldrar till barnet. På de möterna tar socialsekreteraren fram olika pärmar med info (ofta ett fotoalbum som man själv har gjort och skickat) från ett tiotal olika adoptanter, utifrån dessa samtalar man sen och väljer passande föräldrar till barnet (om inte de första 10 känns ok tar man förstås fram nya pärmar till ett senare möte osv.).
Vilket betyder att även om man passerar nålsögat för att bli godkända adoptanter i Sverige och sen i landet, ska man sen också väljas som föräldrar till ett barn. Krasst kan man säga att man ska konkurera med andra väntande, inte minst mot de amerikanska paren, i många länder ses ju USA som möjligheternas land, och dessutom är de bra på att presentera sig med fina fotoalbum och långa personliga brev.