En jobbig tid

Hallå!

Detta är väll en rätt vanlig och återkommande fråga från killar och tjejer, mestadels tjejer kan jag tänka mig, då vi killar är lite mer inåt. (rätta mig om jag har fel)

Iaf. Jag är helt ny här och min sambo vet inte om detta, men vi är iaf mitt i en kris. Vi har varit tillsammans i 10år, har två barn och levt ett normalt liv tillsammans men varit med om mycket tragedier i vännskapskretsarna och släkt, men vi har hållt ihop och stärkt varandra. Vi har haft våra upp och ner gångar som alla förhållanden,

MEN...

Nu i detta skede känner jag, än en gång hur mina känslor svalnat då hon för ett tag sen ville ev separera "för hennes skull" då hon inte mått så bra pga mycket kring henne. Jag förstår henne och jag anklagar henne inte för att känna så. För jag har varit i samma sits själv och vi separerade, men fann att glöden glödde än och ville satsa igen. Vi har varit tillsammans i 4år efter det.
Men nu har hennes ord satt griller i mitt huvud och jag har ransakat mig själv och känner att vi kanske ska gå skillda vägar. Men hon ångrar sina ord och vill verkligen dela sitt liv med mig men jag tvekar nu.

Problemen är: Vi har inget samliv. Nothing. Visst man får komma till skott ibland, 1 gång i månaden snittar man väll på, ibland engång varannan månad.
(JAG VET ATT SOM SMÅBARNSFÖRÄLDRER HAR MAN MINDRE TID FÖR VARANDRA SÅ BESPARA MIG/OSS DESSA KOMMENTARER, HAR LEVT I ETT FÖRHÅLLANDE I 10ÅR, tack)
Hon har inte velat genomföra mina ideer som jag kommer med .saker som vi kan göra tilsammans, som familje hobby, renoveringar på huset, men kommer sedan (dagar, veckor, månader) efter ett tag och kläcker ur sig samma sak (dock bara gällande huset och saker vi kan göra tillsammans, ejfamilje hobbys).
Hon har höst och vinter deprition som gör så folk undrar hur jag äns orkar försöka, men vad vore jag om jag bara skulle skita i allt?

Visst, jag är definitift inte perfekt, men jag försöker iaf. Jag försöker hjälpa till med allt hemma och har kommit en bra bit på vägen och det tycker hon också, dock får jag mina bakslag och gör helt andra saker mot vad man borde. Jag är lite av en drömmare även.
Men får inte jag tillfredställelse så vill jag inget annat göra heller. Jag skiter i hem (jag låter ej det förfalla, men kör väldigt bra på att "Hellre lite skit i hörnet än ett rent helvette", och jag försummar aldrig barnen. Så nu vet ni det också.)

Jag vill få det bra, men samlivet mellan oss har varit uruselt och under all kritik i över 6år och jag är INTE lycklig i detta förhållande.

Jag är så splittrad och vet ej hur jag ska göra. Vi har hus, lån, barn, djur. Allt är så komplicerat och håller på att tappa fotfästet.

Jag vill separera snyggt, fint och med vännskapen i beholl, fr hon är en underbar kvinna full av värme, kärlek och empati och en underbar mor till mina barn. Menhon är enbart min vän känns det som idag.

rocker1

Äldre 12 Mar 22:07

#1

Du verkar ha sådan insikt redan att en kommentar känns lite överflödig. men jag gör ett försök
ni måste båda vilja ha ett förhållande. Båda måste ju få ut något av det. Om du känner att ni skullle må bra av att göra lite saker tillsammans, måste hon förstå det och 'ställa upp' även om hon egentligen inte vill, om det räddar förhållandet är det ju värt insatsen, eller hur? Känslor går ju upp och ner, just nu är det du som svalnat, innan var det hon. Kanske får du upp glöden igen snart? Jag tror det måste mer till än 'svalnade' känslor för att bryta ett tio års förhållande, eller? Typ hat och gräl och avsky?
Men, hus lån och bil etc är inte skäl att hålla ihop. Att det blir jobbigt är inte en ursäkt för att låta bli. Har du talat om för henne att det är 'nu eller aldrig'? Att det verkligen är på branten av förhållandet? Om hon får fatta beslut efter att hon vet hur hon mår, kanske valen blir annorlunda än om hon tror att du är 'med på tåget' så att säga?
Fundera på om förhållandet är värt att rädda, sätt dig ner och var öppen och diskutera hur ni ska gå tillväga oavsett hur ni vill göra.
Som sagt, du har insikt redan så det jag säger vet du säkert redan.

Unframed

Äldre 15 Mar 18:36

#2

rocker1 skrev 2011-03-12 22:07:55 följande:

Du verkar ha sådan insikt redan att en kommentar känns lite överflödig. men jag gör ett försök
ni måste båda vilja ha ett förhållande. Båda måste ju få ut något av det. Om du känner att ni skullle må bra av att göra lite saker tillsammans, måste hon förstå det och 'ställa upp' även om hon egentligen inte vill, om det räddar förhållandet är det ju värt insatsen, eller hur? Känslor går ju upp och ner, just nu är det du som svalnat, innan var det hon. Kanske får du upp glöden igen snart? Jag tror det måste mer till än 'svalnade' känslor för att bryta ett tio års förhållande, eller? Typ hat och gräl och avsky?
Men, hus lån och bil etc är inte skäl att hålla ihop. Att det blir jobbigt är inte en ursäkt för att låta bli. Har du talat om för henne att det är 'nu eller aldrig'? Att det verkligen är på branten av förhållandet? Om hon får fatta beslut efter att hon vet hur hon mår, kanske valen blir annorlunda än om hon tror att du är 'med på tåget' så att säga?
Fundera på om förhållandet är värt att rädda, sätt dig ner och var öppen och diskutera hur ni ska gå tillväga oavsett hur ni vill göra.
Som sagt, du har insikt redan så det jag säger vet du säkert redan.

Tack för inlägget. Det skadar inte att höra nån annan säga det heller. =O)

Jo, fast jag tror att det är mer tryggheten hos båda nu. Visst vore det underbart att få upp elden ur glöden, men det känns inte som den existerar längre. =O(
Det känns som vi vill olika ur förhållandet och kanske jag varit blind eller nonchalant eller naiv att tro att det ska ändras till det bättre för båda.
Jag säger inte att jag är perfekt men jag gör det jag lovat att jag ska bättra mig inom, men mer orkar jag inte göra. Jag har lämnat bollen hos henne och hon får rulla den vidare till mig eller bort. Jag är näst intill likgiltig i hur utgången blir på detta. Huvudsaken är att vi alla mår bra, allra helst barnen.

En jobbig tid

INNEHÅLL