Jag tror INTE på terapi/kbt!!!

Ok.      

       

Det funkade inte på mig heller. Men sen gick min KBT ut på att tvinga mig göra saker. Gör man det så är det kört. Funkar inte på mig.
Medicin däremot hjälpte jätte bra.

Däremot kan jag säga att KBT på min tandläkarskräck gav rätt bra resultat.  Men jag fick ta det i min takt.

ok, tråkigt att det inte fungerat för dig Hoppas att du finner en annan lösning...och/eller att medicinen hjälper. Det jag spontant funderar över när du skriver att terapin inte gett ett skit är att jag undrar över dina förväntningar innan?? Terapi är ett hårt arbete, som man måste göra SJÄLV, med hjälp av en terapeut. Det hänger alltså mycket på egen motivation och insats hur mkt man får ut av det. JAg funderar också över hur relationen till din terapeut såg ut. Det krävs ett gott samarbete och en god relation för att terapi ska fungera. Det är en absolut förutsättning för resultat. Har du provat flera psykologer/terapeuter??

Min erfarenhet är att KBT är lite "inne" just nu...visst är det bra vid tex fobier och dyl, men ofta finns det ju stora problem längre bakåt som måste berabetas innan man kan berarbeta sig framåt, mycke av det missas i KBT tycker jag.

Sedan tror jag ingen terapiform fungerar om man inte tror på den.

Tråkigt att det inte har fungerat för dig. KBT är ju inte den enda terapiformen. Har du provat någon annan, psykodynamisk t ex? Bra att medicinen fungerar. Kanske skulle prova regelbunden motion också om du inte redan gör det. Det har bevisad mycket god effekt på depression. Personligen tror jag att KBT kan vara bra för behandling av t ex tvångstankar men vid depression tror jag att psykodynamisk terapi, motion och eventuellt medicin är bättre. Lycka till med allt!

För mig har KBT hjälpt mycket.

Men jag tror också att ex depression kan vara en rent "fysisk" sjukdom. Har man för låga halter av vissa ämnen i hjärnan kan lösningen vara att hjälpa hjärnan att höja just de halterna. Så är allt fine sedan fast man kanske går på livslång medicinering.

Jag är inne på samma spår som du. Har gått och pratat hos massa olika genom åren från kuratorer till beteendevetare till terapeuter och inget har hjälpt. Jag är "för lat" för terapi. Eller mitt största problem som jag behöver hjälp med är att orka ta tag i saker, speciellt viktiga stora saker. Skjuter upp eller skiter i allt och det råkar även terapin ut för. Jag säger det de vill höra så blir jag utslussad och så börjar allt om. Jag blir mer och mer irriterad på att ingen har "kommit på " mig även om jag vet att det är mitt ansvar. Men när man kan lura i dem vad som helst så tappar jag ändå lite förtroende! Kan vara så att det inte är min grej! Hur som helst tror jag nödvändigtvis inte att terapi är bättre än medicin!

Mig har Samtalsterapin hjälpt jätte mycket!

visst jag är inte botad men mår mycket bättre efter den.

Men så är mina problem inge "medicinskt" utan känslomässiga.

Men om mediciner funkar för dig så är ju det jätte bra!
men döm inte ut all terapi för det.