Hej!
Er son är onekligen i en ålder då han testar och prövar sig fram för att finna sig själv. Förmodligen är det hans sätt att testa pappas vilja mot sin egen. I slutändan handlar det trots allt om att de försöker finna sin egen roll i tillvaron. Jag skulle tro att han testar dig också, men troligen på andra sett.
Att uppfostra ett barn i denna fas går mycket ut på att lära dem hantera/tolka sina känslor och lära sig vad som är rätt och fel. Min uppfattning är att man bör tala om för barnet om det gör något fel, som att skada sig själv eller andra. Däremot tycker jag inte att man skall säga nej till allt, även om det ibland inte är helt vad man tänkt sig. Till exempel när han vill bestämma var alla skall sitta eller att han vill ha någon speciell tröja.
Det jag menar är att man absolut skall lägga energi på att hantera situationer då barnet gör något som är fel/dumt, däremot tycker jag att man kan ha överseende med mycket annat i denna ålder. Helt enkelt för att ni skall orka och för att han skall uppleva att hans vilja också har betydelse.
Det är med andra ord upp till er att bedöma vad ni tolererar. Att säga till pappa att - inte sitta där! kanske är ok, men att säga - gå pappa! är förmodligen inte ok. Då är det viktigt att ni hjälper honom förstå att när han säger så blir pappa ledsen och att pappa visst får vara med.
Det är ingen mening med några längre utlägg, hjälp honom istället sätta ord på känslor och fömedla dem.
Läs gärna "växa - inte lyda" av barnläkaren (och 8-barns pappan) Lars H Gustafsson eller "Att sätta gränser utan att kränka" av familjetrepeuten Jesper Juul. Utifrån dessa böcker kan man hämta både inspiration och få förståelse för den period man är i som småbarns förälder.
MVH Christine