ELHU

Äldre 9 Mar 21:05

84 svar

HJÄÄÄLP med våra snart 7-åring, vi går under!!!!

Har skrivit här på FL tidigare om samma problem.. men ej lyckats få konkreta svar o tips.
Vår familj går sönder... vet ej VAD vi ska göra.. vill ha tips på olika situationer HUR man kan lösa dom.
Risk att detta blir långt TS..

Vi har 2 grabbar.. de är 5,5 år och snart 7 år. Det är den äldre vi har problem med, stora problem, och den yngre börjar härma o bete sig likadant.
Är livrädd att tänka på att han blir äldre o äldre, svårare att hantera.. skrämmer mig att tänka mig honom som tonåring, är sååå orolig för han!!!

Nu ska jag säga det klassiska... han lyssnar INTE!! Jag menar verkligen att han INTE lyssnar.
Samtidigt som jag börjar fundera på att nåt är "fel" med han så är han så smart, lättlärd, gullig (han har sina stunder).

EVIGT tjatande på sonen att klä på sig på morron när han ska till skolan, skynda på med frukosten så han ej blir sen, tandborstningen, städa undan sitt osv, gäller ALLT man ber han om.
När vi kommer hem så slänger han bara av sig kläderna på golvet innanför dörren, på morron när pyjamasen ska av så ligger den som spridda skurar på golvet..
Spelar ingen roll att vi går upp tidigare på morron för att vi ej ska bli sena..

När vi ska iväg någonstans så är det ALLTID 7-åringen man får vänta på, pappa o bror går ut till bilen så länge, jag trampar mig svett o är på han om påklädningen.

Idag ville han cykla, lillebror tar på sig hjälm utan tillsägelse för det är ju SÅÅ självklart med hjälm. Ser sedan storebror cykla varv efter varv på vår parkering på tomten, ropar till han att han måste ta på hjälmen.. han blir dötjurig, gapar o härjar att han inte vill ha hjälm. Då sa jag det är hjälm eller kliva av cykeln som gäller.
Då kliver han av cykeln (en ny han fick i höstas) o släpper den med ett brak i asfalten. Då sa jag att inte får göra så, går sönder bla bla...
Hjälmen kom på.. sen blev han tjurig igen vid tillsägelse.. då släpper han cykeln på nytt... fastän det finns stödpinne, alternativt lägga cykeln försiktigt ner.

Häromdan hämta jag han i skolan, han hälsar glatt. Så fort vi komme rut på skolgården blir han otrevlig, gapar o skriker, att jag ska ta hans väska. Då sa jag att den kan han bära, det är hans o skulle hjälpa han få den på ryggen. Nä, ännu mer härj.. då ska han släpa den på marken hela vägen hem ist.

Hemma är det mkt bråk mellan bröderna.. heeela dagarna går åt att förklara o tjata om vad som är rätt o fel.. de förstår.. sen är bråken o irritationen igång igen.. som sagt, hela dagarna!!!

Detta är inte hållbart.. jag o min man (pappan) har inte haft sex på bortåt året.. vi glider ifrån varanadra mer o mer.. allt är såå jobbigt!

Känns såå taskigt o säga så här: vår 7-åring förstör familjen med sitt beteende! Fel sagt, men så känns det.

När jag ska lägga mig på kvällen gråter jag ofta pga mitt samvete inte räcker till.. vi har ofta pratat om ett 3:e barn, känns ju avlägset nu! Även bröderna ber om bäbis här hemma.. och jag säger rätt ut att jag VILL men orkar inte om det redan bråkas så här mkt hemma.

Ringde till BUP, där de i tele konstaterade att vår son inte är "sjuk".. de hänvisade ist till Familjeteamet.. som vi har bokat möte till om 2veckor.

Sonen är såååå ARG!!! Varför??? Kom nu inte o säg att vi inte ger han tid! Han tar mest tid i denna familj, med hans betende så är det lillebror som kommer i skymundan :(
Vi gör saker ofta, ihop och uppdelat, åker iväg, gör saker hemma, busfabriken, ut o äter, shoppar, hälsar på folk, pyssel...

Jag blir tokig!!! Finner inga ord nu.. är så jäkla nere.. känner mig sur hela tiden, gått upp i vikt, ca 5 kg sen i höstas.. mår så dåligt över att det är så här.
Vi pratar dagligen med sonen om problemen, säger ofta vi älskar han, ger han uppmärksamhet osv.
Har inte en blekaste om VART VI gör fel????

Så for man säger till honom om nåt, som inte han gillar, gap o skrik!!!! Vi börjar ALLTID prata trevligt med han, ber ALLTID trevligt om vad han ska göra.. härj tillbaka.
Vi ärr dumma, ingen är snäll mot han, han får aldrig nåt.. allt han säger till oss är negativt...

Har så mkt mer att berätta... om olika situationer.. men detta blir så himlans långt.

Ibland känner jag bara för att lämna det här o gå vidare, på egen hand... orkar inte mer!!!
Känns som man precis håller sig över ytan, kämpar för att inte åka under.
Mina barn är dte bästa som finns!! Kan inte hålla emot tårarna nu när jag berättar hur fina de är.. gör allt o mkt mer för dom!

Sårar mig så djupt att han är så otrevlig hela tiden..fattar inte vart humöret kommer ifrån.
Han blir mobbad i skolan.. börjar bli bättre efter möte med personal o rektor, hemma pratar vi mkt om det osv. Men hans hemska humör börja han med för ännu längre tid tillbaka.

SÅ TACKSAM FÖR HJÄLP!!! Vet inte vart man ska vända sig.. så nyfiken på mötet med Familjeteamet!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-09 21:14
Kan tillägga att han beter sig illa o otrevligt ute bland folk och även hemma hos andra. Får verkligen skäms för han vid vissa tillfällen pga VAD han säger eller gör.

Han visar ingen respekt alls!

Är så rädd att han kanske har en diagnos ändå.. är inte insatt alls i sådant o har inget att jämföra med.

Men när han väl utför ett uppgift, så blir det jättebra, han är inte dum i huvudet på nåt vis, utan smart o påhittig..

Javah

Äldre 9 Mar 21:12

#1

Vad säger han själv om saken? kan han förklara varför han blir sådär arg?

Hannah76

Äldre 9 Mar 21:14

#2

Har ni provat att ta ett steg i taget? Göra allt lite mer inrutat?

ELHU

Äldre 9 Mar 21:19

#3

Javah skrev 2011-03-09 21:12:33 följande:

Vad säger han själv om saken? kan han förklara varför han blir sådär arg?

Oftast svara han "Jag vet inte".. när man förklarar vidare så säger han att han förstår..

Hannah76 skrev 2011-03-09 21:14:00 följande:

Har ni provat att ta ett steg i taget? Göra allt lite mer inrutat?

Ge mig gärna exempel på vad du menar...?
Vi försöker göra saker mer strukturerat, alltså tex lägga fram hans kläder o ge det till honom.

Nu ikväll va han iväg på Fotboll/lek.. som alla andra onsdagar. Kommer hem o duschar. 6 ggr fick jag säkert säga åt han att gå till duschen! Ja säger han.. till slut gapar han JAAAA JAG SKA!!! Alltså trött på mitt tjat.
Men varför inte gå o duscha när jag ber han trevligt första gången.. duschar alltid efteråt hemma!
Kommer hem efter kl 18, de sover vid 19-19:30.. Så det finns ju inte mkt tid att spilla om de vill hinna med kvällsmat o mysstund innan läggning.

Hannah76

Äldre 9 Mar 21:24

#4

ELHU skrev 2011-03-09 21:19:21 följande:

Oftast svara han "Jag vet inte".. när man förklarar vidare så säger han att han förstår..

Hannah76 skrev 2011-03-09 21:14:00 följande:

Har ni provat att ta ett steg i taget? Göra allt lite mer inrutat?

Ge mig gärna exempel på vad du menar...?
Vi försöker göra saker mer strukturerat, alltså tex lägga fram hans kläder o ge det till honom.

Nu ikväll va han iväg på Fotboll/lek.. som alla andra onsdagar. Kommer hem o duschar. 6 ggr fick jag säkert säga åt han att gå till duschen! Ja säger han.. till slut gapar han JAAAA JAG SKA!!! Alltså trött på mitt tjat.
Men varför inte gå o duscha när jag ber han trevligt första gången.. duschar alltid efteråt hemma!
Kommer hem efter kl 18, de sover vid 19-19:30.. Så det finns ju inte mkt tid att spilla om de vill hinna med kvällsmat o mysstund innan läggning.

Vår dotter är lite lika din son.

Vi har märkt att allt blir smidigare om vi tar en sak i taget, bryter ner allt till mindre moment. Tex om vi säger åt henne att stäa sitt rum - då händer inget. Säger vi stäa upp på skrivbordet, när det är gjort så säger vi plocka upp från golvet osv osv osv - så går det mycket bättre. När det gäller tex att duscha så säger vi en gång, nästa gång följer vi med henne in till duschen (alltså inte med tvång, utan lugnt och trevligt).

Skolan har gjort ett liknande upplägg för att det ska gå smidigare för henne där.
Misstänker att hon har adhd, kommer att utredas.

varfördåför

Äldre 9 Mar 21:26

#5

är det min son du beskriver

vi har pratat med kuratorn på skolan och det blir förmodligen en utredning/kartläggning av honom. det känns hjätte skönt

Det vi gör för att underlätta är att sägatill i tid typ, "om 20 minuter skall vi klä på oss... om fem minuter skall vi kläpåoss, aldelens, aldelens strax skall vi klä oss och slutligen, nu måste vi klä oss..!"

detta gör vi med allt som är "jobbigt" typ då han skall till skolan, då vi skall äta, då han skall duschas osv och vi har pratat med hans fröken och de gör såhär med honom i koslan också + att fröken altid ringer såfort det har varit något särskilt underdagen.

vi har också märkat att han skall ha så lite tid som möjligt tex på morgonen, det skall finnas tid till ett barnprogram, frukost, kläsig och max tre minuter chaffs, så går det smidigast, har han för mycket tid så hinner han hettsauppsig och strässa över en massa ovesentligt, tex vad någon av bröderna gör, istället för det han skall göra själv.

och vi har listor på saker som vi har strickta rutiner på, tex hur man plockarundan i sitt rum och vars grejerna skall ligga. ju mer inrutat livet är dessto lättare blir det och de gånger det blir något oväntat så hanterar han det bättre då rästen av livet känns tryggt

hoppas något kan hjälpa er, jag förstår att det känns jobbigt, jag ger upp flera ggr om dagen ock känner mig värdelös som mamma, men sedan förtsätter vi

Alvin, Ilon, Douglas och Junie

garib

Äldre 9 Mar 21:28

#6

Men vad sager skolan,ar elevvardsteamet inkopplat

ELHU

Äldre 9 Mar 21:28

#7

Hannah76 skrev 2011-03-09 21:24:28 följande:

Vår dotter är lite lika din son.

Vi har märkt att allt blir smidigare om vi tar en sak i taget, bryter ner allt till mindre moment. Tex om vi säger åt henne att stäa sitt rum - då händer inget. Säger vi stäa upp på skrivbordet, när det är gjort så säger vi plocka upp från golvet osv osv osv - så går det mycket bättre. När det gäller tex att duscha så säger vi en gång, nästa gång följer vi med henne in till duschen (alltså inte med tvång, utan lugnt och trevligt).

Skolan har gjort ett liknande upplägg för att det ska gå smidigare för henne där.
Misstänker att hon har adhd, kommer att utredas.

Av vilken anledning misstänker ni ADHD? Skulle du vilja ta upp mera situationer som är jobbiga hos er? Så jag kanske kan jämföra lite..

Vi försöker göra det lätt för sonen.. Vi kan säga "Städa nu".. oftast händer nada.. Men vi kan lika gärna säga "Ta ordning på legot".. händer inte mer för det..

Han kan utföra sakerna! MEN vägen dit består av TJAT! Ist för att göra det självmant eller på 1-2 tillsägningar.

ELHU

Äldre 9 Mar 21:33

#8

garib skrev 2011-03-09 21:28:33 följande:

Men vad sager skolan,ar elevvardsteamet inkopplat

Har pratat mkt med skolan.. de ser inget fel.. han sitter stilla på lektionerna o intresserar sig för det de pysslar med.. de beskriver en helt annan unge. Det kan bli oskiljaktigheter ute på rasterna eller när de har fri lek.. då blir det rörigt, men inte pga endast min son, utan mest för övrigt... har de sagt.

Flickmamma

Äldre 9 Mar 21:34

#9

Det du beskriver låter som en helt normal unge i förpuberteten, min 7-åriga tjej är likadan MEN ni kanske har det mycket jobbigare än du beskrivit??

Jasmine Angelina

Äldre 9 Mar 21:35

#10

ELHU skrev 2011-03-09 21:05:27 följande:

Har skrivit här på FL tidigare om samma problem.. men ej lyckats få konkreta svar o tips.
Vår familj går sönder... vet ej VAD vi ska göra.. vill ha tips på olika situationer HUR man kan lösa dom.
Risk att detta blir långt TS..

Vi har 2 grabbar.. de är 5,5 år och snart 7 år. Det är den äldre vi har problem med, stora problem, och den yngre börjar härma o bete sig likadant.
Är livrädd att tänka på att han blir äldre o äldre, svårare att hantera.. skrämmer mig att tänka mig honom som tonåring, är sååå orolig för han!!!

Nu ska jag säga det klassiska... han lyssnar INTE!! Jag menar verkligen att han INTE lyssnar.
Samtidigt som jag börjar fundera på att nåt är "fel" med han så är han så smart, lättlärd, gullig (han har sina stunder).

EVIGT tjatande på sonen att klä på sig på morron när han ska till skolan, skynda på med frukosten så han ej blir sen, tandborstningen, städa undan sitt osv, gäller ALLT man ber han om.
När vi kommer hem så slänger han bara av sig kläderna på golvet innanför dörren, på morron när pyjamasen ska av så ligger den som spridda skurar på golvet..
Spelar ingen roll att vi går upp tidigare på morron för att vi ej ska bli sena..

När vi ska iväg någonstans så är det ALLTID 7-åringen man får vänta på, pappa o bror går ut till bilen så länge, jag trampar mig svett o är på han om påklädningen.

Idag ville han cykla, lillebror tar på sig hjälm utan tillsägelse för det är ju SÅÅ självklart med hjälm. Ser sedan storebror cykla varv efter varv på vår parkering på tomten, ropar till han att han måste ta på hjälmen.. han blir dötjurig, gapar o härjar att han inte vill ha hjälm. Då sa jag det är hjälm eller kliva av cykeln som gäller.
Då kliver han av cykeln (en ny han fick i höstas) o släpper den med ett brak i asfalten. Då sa jag att inte får göra så, går sönder bla bla...
Hjälmen kom på.. sen blev han tjurig igen vid tillsägelse.. då släpper han cykeln på nytt... fastän det finns stödpinne, alternativt lägga cykeln försiktigt ner.

Häromdan hämta jag han i skolan, han hälsar glatt. Så fort vi komme rut på skolgården blir han otrevlig, gapar o skriker, att jag ska ta hans väska. Då sa jag att den kan han bära, det är hans o skulle hjälpa han få den på ryggen. Nä, ännu mer härj.. då ska han släpa den på marken hela vägen hem ist.

Hemma är det mkt bråk mellan bröderna.. heeela dagarna går åt att förklara o tjata om vad som är rätt o fel.. de förstår.. sen är bråken o irritationen igång igen.. som sagt, hela dagarna!!!

Detta är inte hållbart.. jag o min man (pappan) har inte haft sex på bortåt året.. vi glider ifrån varanadra mer o mer.. allt är såå jobbigt!

Känns såå taskigt o säga så här: vår 7-åring förstör familjen med sitt beteende! Fel sagt, men så känns det.

När jag ska lägga mig på kvällen gråter jag ofta pga mitt samvete inte räcker till.. vi har ofta pratat om ett 3:e barn, känns ju avlägset nu! Även bröderna ber om bäbis här hemma.. och jag säger rätt ut att jag VILL men orkar inte om det redan bråkas så här mkt hemma.

Ringde till BUP, där de i tele konstaterade att vår son inte är "sjuk".. de hänvisade ist till Familjeteamet.. som vi har bokat möte till om 2veckor.

Sonen är såååå ARG!!! Varför??? Kom nu inte o säg att vi inte ger han tid! Han tar mest tid i denna familj, med hans betende så är det lillebror som kommer i skymundan :(
Vi gör saker ofta, ihop och uppdelat, åker iväg, gör saker hemma, busfabriken, ut o äter, shoppar, hälsar på folk, pyssel...

Jag blir tokig!!! Finner inga ord nu.. är så jäkla nere.. känner mig sur hela tiden, gått upp i vikt, ca 5 kg sen i höstas.. mår så dåligt över att det är så här.
Vi pratar dagligen med sonen om problemen, säger ofta vi älskar han, ger han uppmärksamhet osv.
Har inte en blekaste om VART VI gör fel????

Så for man säger till honom om nåt, som inte han gillar, gap o skrik!!!! Vi börjar ALLTID prata trevligt med han, ber ALLTID trevligt om vad han ska göra.. härj tillbaka.
Vi ärr dumma, ingen är snäll mot han, han får aldrig nåt.. allt han säger till oss är negativt...

Har så mkt mer att berätta... om olika situationer.. men detta blir så himlans långt.

Ibland känner jag bara för att lämna det här o gå vidare, på egen hand... orkar inte mer!!!
Känns som man precis håller sig över ytan, kämpar för att inte åka under.
Mina barn är dte bästa som finns!! Kan inte hålla emot tårarna nu när jag berättar hur fina de är.. gör allt o mkt mer för dom!

Sårar mig så djupt att han är så otrevlig hela tiden..fattar inte vart humöret kommer ifrån.
Han blir mobbad i skolan.. börjar bli bättre efter möte med personal o rektor, hemma pratar vi mkt om det osv. Men hans hemska humör börja han med för ännu längre tid tillbaka.

SÅ TACKSAM FÖR HJÄLP!!! Vet inte vart man ska vända sig.. så nyfiken på mötet med Familjeteamet!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-09 21:14
Kan tillägga att han beter sig illa o otrevligt ute bland folk och även hemma hos andra. Får verkligen skäms för han vid vissa tillfällen pga VAD han säger eller gör.

Han visar ingen respekt alls!

Är så rädd att han kanske har en diagnos ändå.. är inte insatt alls i sådant o har inget att jämföra med.

Men när han väl utför ett uppgift, så blir det jättebra, han är inte dum i huvudet på nåt vis, utan smart o påhittig..

Låter jätte jobbigt, har kanske med trots att göra. Fråga om det hänt något särskilt i skolan i och med att han beter sig så vid hämtning. När ni sitter med dessa familjeteamet så fråga vad som helst ingen fråga är för dum dom har med största sannolikhet hört det mesta. Han kanske vet om/känner av att du tycker att han är jobbig. Dela på ansvaret du och din man, ni har ju lika stor del i föräldraansvaret båda två du kan ju få avlastning någon gång. Stödfamilj finns ju också som alternativ. Shit va tråkigt att dels ha det bråkigt med sonen på 7, dom bråkar sins emellan (det gör syskon), du och din respektive har mist närheten till varandra och uppå detta vill dina barn att det ska komma in en ny medlem. Önska går ju alltid, men snälla fixa iordning eran nuvarande situation innan ni skapar en ny. Han kanske testar er också. Ta reda på så mycket som möjligt fråga familjeteamet så mycket som möjligt funkar det inte där tjata till er en tid hos bup ibland måste man tjata för att folk ska höra en.

Lycka till

BF 2011-06-07

HJÄÄÄLP med våra snart 7-åring, vi går under!!!!

INNEHÅLL