Plötsligt mammig 10-månaders
Hej!Vår dotter har alltid varit supersocial, glad och ganska enkel att ha att göra med. Hon tycker om folk och när det händer saker, och även om hon så klart gillar sin mamma och pappa bäst har hon aldrig hittills varit varken särskilt pappig eller mammig. Enda undantaget var när jag (hennes mamma) började jobba vid årsskiftet och man kunde märka en liten separationsångest, men den var över på någon vecka.
Nu är hon tio månader och är helt plötsligt supermammig. I dag har hon skrikit hysteriskt hela förmiddagen med sin stackars pappa, hon sover sämre och är i största allmänhet lite mer nedstämd än vanligt. Jag vet att det är en utvecklingsfas på gång, men kan den yttra sig i plötslig mammighet? Borde det inte vara mer logiskt att hon blev pappig, med tanke på att det är honom hon träffar allra mest?
En sak som verkar ha kickstartat det hela var också ett misslyckat barnvaktsförsök förra veckan. Tidigare har det alltid gått bra när någon annan ska ta hand om vår dotter, men den här gången gjorde vi verkligen allting fel. Hon hade inte träffat barnvakten särskilt mycket innan, överlämningen blev lite hastig, hon var hungrig men blev så ledsen att hon inte ville äta... Det varade bara en timme, men både dottern och barnvakten var rejält upprivna när jag hämtade henne. Kan den här händelsen vara det som fortfarande sätter spår? Och det är ju lätt att ångra sig och vara efterklok, men nu vill vi mer fokusera på att göra vår dotter trygg igen – hur ska vi tänka? Vad ska vi göra?
Tack för alla fina tips du kommer med här på Familjeliv, det uppskattas!
//Maija.