Avsluta affär med gift man för självkänslan och självrespekten
Hej. Här kommer min fula historia, som jag är så stolt över att jag fann kraften att avsluta! Hämta kraft i den, ni "andra kvinnan" som känner igen er i den! Skrapa ihop resterna av er självkänsla och ställ krav och avsluta plågsamheterna. Alla som varit i denna situation vet hur nedbrytande det är, att ständigt bli lovad, hoppas och sen bara bli sviken igen och igen. Det finns naturligvis många aspekter på hur illa alla parter far i en otrohet, men det finns det andra trådar för.
Min historia handlar om den andra kvinnans del i det hela och vad hon bör göra för att rädda sig själv.
Jag har själv för snart två veckor sedan brutit helt med den gifte man som jag har haft ett förhållande med i nästan ett halvår. Det blev mycket starka känslor från bådas sida och han uppvaktade mig som jag aldrig varit med om förr och gjorde s.a.s stora uppoffringar för att kunna träffa mig. Han reste över 100 mil, träffade mina föräldrar och bjöd dem på mat, köpte julklapp till min dotter, sa att han önskade att jag och han skulle gifta oss sen. Men ta mig tusan känns hans löfte om att finnas här för mig i min mammas sjukdom nu, cancer, var nog fasen det som tog hårdast att han svek...
Han var också väl medveten om min bakgrund, att jag farit mycket illa då jag blivit utsatt för både en grov misshandel och en sadistisk våldtäkt i tidigare relationer, och utnyttjad för sex och min nyvunna vägran att vara bara älskarinna, nån för sex bara. Han lirkade med mig och la bomull runt allt han sa så jag började ju känna tillit till honom. Men inte såg jag några ansatser till att han skulle lämna frun och att det skulle bli vi i verkligheten...
Jag är stolt över att jag kunde skrapa ihop resterna av min självkänsla och avsluta affären. Inte var han tänkt att lämna sin fru för mig, de har varit gifta i snart 30 år och har tre nyligen utflugna döttrar, men som hans och fruns liv kretsar mycket kring.
Allt han sa till mig var ju lögner bara och för att inte tala om hans stackars fru, hur han har ljugit henne rakt upp i ansiktet. Jag ryser är jag tänker på hur jag hör hur han sa i mobilen till frun att han var i X-stad i på jobb,när han åkt till mig i en annan del av landet och bara stog utanför min stuga och rökte...Det tänker jag på, så fräter det sönder de sista resterna av längtan efter vad jag trodde var kärlek från hans sida.
Till er som andra kvinnor som undrar hur ni ska kunna komma över relationen -tänk på alla hans lögner, hur han kan ljuga för sin fru, vill du verkligen ha den mannen i en riktig relation sen? Det vill inte jag och jag är så himla glad att jag trots allt förödande jag varit med om, hade kraften att säga NEJ! Aldrig mer! och slänga ut honom. Jag har inte ångrat mig en sekund att jag avslutade allt med buller och bång och detta trots att jag kände mycket stark kärlek och glädje med honom INNAN jag såg vart det hela barkade av...dvs ingenstans eller i samma tragiska situation av utnyttjande som jag varit i flera gånger förut. Man blir så nedslipad så man tror inte att man är värd bättre, värd en normal relation. Känner ni igen er?
Efter allt detta, så avstår jag från att gå in i en relation igen. Nu får det vara. Jag tror att jag kan leva ett lyckligt liv i allafall :) Jag ska fira mig själv att jag stått upp för mig själv nu.
Mvh A
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-10 16:32
Jag är 40år och han är 55+ så jag trodde i min enfald att han skulle vara en mogen, trygg man med koll på sig själv och sitt känsloliv, men jag missbedömde honom. Det är ju hur underligt som helst att man kan lova så mycket, bedyra hur mycket man älskar någon för att i sen nästa sekund bara ge upp det. Usch va arg jag är nu!! Grrr!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-10 18:18
Han frågade mig gång på gång om jag orkade vänta på honom. En skilsmässa tar tid, det vet jag själv då jag gått igenom en, med hus, barn och allt liv och socialt umgänge man byggt upp under många år. Han sa också att han var också rädd för att jag skulle bli besviken på honom om han skulle flytta ner till mig. Tänk vad svårt sånt här är! MEN jag ÄR värd kärlek på heltid, en man vid min sida fullt ut! Jag kunde inte göra mig själv så illa att jag stannade kvar. Heja mig, heja mig!