Barn som inte vill göra NÅGONITING?Hjälp!

:( Vad jobbigt TS.. Tyvärr har jag ingen aning.. Men puffar!

Kram!

Låter lite som min son. Han får iofs inga utbrott, men han blir väldigt orolig när det kommer något nytt som bryter vardagslunken. Vi är ute och rör oss i naturen en hel del, men han vill inte heller inte gå på några aktiviteter av något slag. Jag tänker som så att den önskan kommer när han är redo. Nu är han tre år yngre än din son, men i allafall.
Min son är dock väldigt vetgirig och intresserad av saker, så jag har inte farhågan att han ska bli okunnig och utan intressen, för det har han redan, men är inte intresserad av fotboll och sådant. När det är dags för gymnastik så kan han bli gråtfärdig när vi ska gå till förskolan

I sommar ska vi börja simma, och det vet jag att han bävar för, mer för att han är rädd än av någon annan anledning

Puffar lite.

Min son på snart 9 är likadan, han vill bara ligga i soffan och titta TV, eller spela dator.
Fast visserligen så gillar han att vara med kompisar, men vi bor så pass långt bort från "civilisationen" att det är sällan han kan leka med någon.

Ni som har liknande problem. Vad gör ni? Låter ni dem vara? Eller  tjatar ni?

Jag känner att jag hamnat i" tjatarträsket". Jag vill ju egentligen bara stärka honom men vet inte hur.

Tyvärr känner jag så väl igen mig Vår son är sex år och vill absolut ingenting (utom att spela PS3/datorspel/Nintendo). Allt annat kräver övertalning, lock och pock, mutor eller direkt tvång. Framförallt om det är något nytt han ska lära sig (som att åka skridskor, cykla, simma etc.). Ibland blir jag fullständigt skogstokig och tvingar ut honom, ibland tänker jag att jag måste respektera honom och det han tycker är roligt och låta honom vara men han skulle nog kunna sitta vid datorn en hel dag om jag lät honom göra det så jag tjatar och mår dåligt av det.

När han väl lärt sig något och kan det riktigt bra (som nu att åka slalom) så går det lite lättare att locka ut honom till det men sen vill han tillbaka till sin dator igen och det känns som att det bara är det som är riktigt roligt Känns oerhört tråkigt att han inte vill något och inte har någon egen drivkraft att göra något och jag undrar bara vad vi gjort för fel. Lillasyster är hans raka motsats, entusiastisk i allt, social, framåt och drivande.

Ja tyvärr har jag inga tips, men jag känner igen mig och skulle så gärna vilja ha lösningen på det här.