Kan man få ensam vårdnad utan rättegång? (långt)
Jag känner ett barn, som växte upp med båda sina föräldrar.. Tills en dag när hon träffade en ny och flyttade till annan ort.. Barnet va då 4år, hon vägrade träffa barnet.. Pappan stod där ensam med ett barn och underade vad han gjort för fel.. När mamman hade fått "lekt" av sig lite gick hon med på att ha sitt barn varannan/ var tredje helg.. Vid varje överlämning hade hon alltid något att bråka om.. Tillslut gick hon upp i rätten och ville ha boenderätten, men förlorade två gånger i tingsrätten, efter sista överklagan gick det upp i hovrätten och där van hon.. Ett 7 årigt barn fick då slitas upp från sina rötter och sin trygghet och flytta till sin mamma 20 mil ifrån.. Allt gick bra till en början, förutom att barnet mådde skit av att få börja ny skola och inte kunna träffa sina vänner längre.. Han fick åka till sin pappa varannan helg.. Ganska så snart böjade barnet ringa till sin pappa flera ggr i veckan och grät hjärtskärande för att han hade bråkat med sin mamma, mamman betedde sig som ett as och menade på att barnet förtjänade det.. Bråken mellan mamman och pappan började komma tätare och tillslut började mamman vägra möta pappan på halva vägen så han fick vid ett flertal tillfällen åka hela vägen för att hämta barnet.. I två års tid va det strul av alla former, soc blev inkopplade, BUP blev stödet.. En dag, fick mamman för sig att sonen inte längre fick bo kvar hos henne, så han fick flytta tebax till pappan.. Ytterligare en gång blir barnet upprivet.. Då 10 år gammal.. Barnet har nu bott hos sin pappa i lite mer än 2 år och barnet har det hur bra som helst, han har fått träffa sin mamma varannan helg och det har funkat näst intill smärtfritt.. Tills i somras, då brakade helvetet lös.. Mamman ville helt plötsligt inte träffa sin son mer, det gick längre och längre tid mellan träffarna och nu har han inte träffat sin mamma sen i oktober.. Barnet har ofta ont i magen, ofta flera ggr i veckan.. Han mår jätte dåligt! Hon har gått med på att ändra domstolsbeslutet så nu har pappan boenderätten.. Hon vill verkligen inte träffa sitt barn.. Barnet skulle egentligen åkt dit förra helgen, och som han har längtat, men rätt va det va några dagar innan helgen fick han inte komma längre..Jag kan säga att denna 12åring är den mest underbara individ som helst, men har blivit sårad för mkt och tar ut det på sin pappa, han straffar honom och bråkar och sätter sig på tvären hela tiden.. Pappan går sönder av att se sitt barn gå sönder..
Jag har alltid sagt att barn ska ha rätt till båda sina föräldrar, men i det här fallet gör mamman mer skada än nytta..
Jag pratar med pappan dagligen och vi har erbjudit oss att vara stödfamilj då barnet trivs hos oss och gillar mig skarpt.. (pappan är mit ex och mitt barns pappa) Men pappan säger att det inte går så länge dom har gemensam vårdnad då hon säkert säger nej.. Hon har makt över ett barn som hon skiter i.. Ska det verkligen vara så?
