I en bortplockad tråd i känsliga Rummet ställde ts en fråga om vi som adopterat inte tycker det är "hemskt innerst inne". Särskilt vi/de som inte fått barn som ser ut som oss själva, barn som är lite äldre, barn med SN, etc.
Jag valde att svara ts seriöst eftersom hennes inställning tyvärr inte är helt ovanlig. Tycker gott att tråden kan få fortsätta här - så ts får läsa mer om varför vi inte känner oss misslyckade som föräldrar.
Tvärtom. De som adopterar är väl de minst misslyckade av alla - det finns ju så många barn som behover nya hem!
Så här svarade jag på ts frågor i den bortplockade tråden:
Nej, det känns inte hemskt innerst inne att ha adopterat.
Jag är otroligt lycklig över min dotter. Jag är stolt över henne och jag är stolt över mig själv som lyckades fullfölja den ganska mödosamma väg som adoption är (utredning, val av land, kostnader, väntan, etc).
Nej, mitt barn känns inte som ett andrahandsval
- i den meningen att hon skulle vara något sämre. Visst var det så att jag först försökte bli gravid. När det visade sig vara svårt valde jag adoption. För mig var det ingen sorg att inte få bära eller föda ett barn. Det kan det vara för vissa men är något som kan bearbetas och som inte skuggar den kommande adoptionen.
Kan tillägga att många adopterar som "förstahandsval", d v s de är inte ofrivilligt barnlösa.
Nej, det känns inte som jag skyltar med mitt "misslyckande".
Jag är, som jag beskrev, stolt. Däremot blir jag besviken och arg när jag märker att andra människor ser beklagande på mig och mitt barn. När jag berättade att jag skulle adoptera fanns en del människor i min närhet som uttryckte sitt medlidande med mig - när jag ville att de skulle dela min glädje!
Kanske är du en sådan människa, som tänker eller - ännu värre! - säger: "Stackars människa" när du hör någon berätta att hon ska adoptera. Då tänker jag "stackars människa". Om dig. Så okunnig och inskränkt du i så fall är.
Jag läste också tråden men den blev bortplockad innan jag hann svara. Och kanske var det inte mycket att svara på? Om man tänker efter och läser tillbaka på en del fula inlägg som varit här på FL, så undrar jag om det inte är samma "troll" som sitter och häver ur sig dynga bara för att provocera, de använder olika signaturer bara?
Har du verkligen stött på någon som resonerar sådär i verkligheten?
Varför ska adoptivföräldrar alltid behöva försvara sig mot nötter som uppenbarligen inte har insikt eller kanske ens vilja att sätta sig in i en del barnlösas situation?
Varför ens bry sig? Vad spelar det för roll vad en okänd person vräker ur sig på FL? Hur stor inverkan har det eg på våra liv?
Noll.
Till VNmamma:
jag hoppas du inte tar illa upp, det var inte min mening. Jag har läst flera inlägg av dig och du verkar ha vettiga åsikter!! jag blev bara så trött och frustrerad på att alltid behöva försvara något för någon (TS i det inlägget som blev borttaget) som inte har med det att göra, eller när det faktiskt inte finns något att försvara.
Det kommer alltid att finnas de som är inskränkta och oförstående. Elaka rentav. Medvetet eller omedvetet.
Jag bara kände att dessa personer får så mycket plats, uppmärksamhet som de inte förtjänar! De är i så klar minoritet, de går oftast inte att tala till rätta eller påverka i positiv riktning. Så varför slösa energi, liksom? de går på sin bestämda linje och de har oftast skruvade rasistiska och tyvärr sjuka inställningar till omvärlden och sina medmänniskor - även när det gäller små barn! En del personer är inte nåbara, eller förändringsbara för de vill inte se utanför sina uppfattningar.
Självklart är det skadligt med inlindat förakt. Jag beundrar dig du orkar kämpa emot de här personerna. Jag har försökt så många gånger men mår inte bättre av det och uppnår inget, snarare sämre. Så jag försöker gå förbi det istället. Inte ge dessa personer vatten på sin kvarn eller mer uppmärksamhet eller ödsla energi. De har sina uppfattningar, jag har min. Det var så jag menade!
När ska det istället ges plats för allt det fina man får av sina barn - adopterade eller ej, handikappade eller ej, stora, små, mörka, ljusa?
Vi som vet hur värdefulla alla barn är får väl njuta av det och jobba på att hjälpa barnen växa upp till säkra, älskande och vackra individer - så att de inte behöver ta åt sig på djupet av dumheter de får till sig!
Alla andra, som stirrar sig blinda på oväsentligheter och skriver knäppa/rasistiska/elaka inlägg på FL (t.ex. TS i det inlägg som togs bort) - de blir tyvärr kvar i sin miserabla, inskränkta värld.
Deras eget val. Deras egen feta förlust.
If you ask me.
Det är väl just därför vi är ämnade till att bli föräldrar på det sättet; för att vi inte tycker det känns konstigt.
Snart kommer dottern hem. Då blir det läxhjälp och annat skoj.
Misslyckad?! jJag känner mig så fantastiskt LYCKAD som blev godkänd och utvald som mamma till världens underbaraste pojkar. Det är jag precis hur STOLT över som helst