Delad uppmärksamhet & autism

Dottern var för tidigt född, två månader. När hon var 14 månader som din, så kunde hon plocka fram ett flertal leksaker jag frågade efter, hon följde  min pekning mot saker jag försökte uppmärksamma henne på, hon började själv peka (t ex kom med en bok för att visa mig, bläddrade fram en sida, pekade och kommenterade). Jag reagerade då inte på att hon alls var avvikande, hon hängde med jättebra. Möjligtvis hade jag kunnat se att hon "delade med sig i mindre utsträckning" än normalstörda barn, om jag hade haft några att jämföra med. Men det fanns där, absolut.
Sonen i den åldern följde oftast min blick mot saker jag pekade på, han var dock inte så intresserad av saker så att plocka fram saker på begäran tror jag inte hade gått, han pekade inte heller. Så han var mer "autistisk" i jämförelse. Dock så lekte han varg och så,  sprang iväg när jag jagade honom och så stannade han efter en liten bit för att kolla av att jag fortfarande var med innan han sprang vidare. Efter 15 månaders ålder blev det hellre sämre än bättre.

Nu med lillan 8 månader försöker vi träna delad uppmärksamhet, för vi ser att den brister även om det är finstilt. Ingen läkare har hittills kunnat se det, men nu när hon börjar bli äldre och vi pushar ärendet lite så kan de delvis se och hålla med om vi verkligen lyckas förklara och få till att visa vad vi menar.

Min son (autism) verkade kunna det här med delad uppmärksamhet när han var ca 1 år 4 månader: mitt minne är inte helt 100, vi hade barn tätt och var inte fullt uppmärksamma på alla steg, men på film så ser jag att han i den åldern pekade på saker som han vill visa. Han härmade sin syster. Gjorde alla rörelser till tex "affär" sången. När man sen ser film från hans 2-års dag har något hänt. Han är betydligt mer tillbakadragen, har tappat en del av det han kunde innan, går gärna in i sig själv genom att känna på tvättlappar långa stunder, radar upp leksaksdjur i långa rader. När han var 2,5 och han inte hade börjat prata gick vi till BVC, maken kom hem och sa "han har inte autism iallfall" - sonen hade klarat något minitest för att upptäcka autism på BVC, jag tror det handlar om att följa pekning, veta var man gömt en leksak och liknande. Utredning och diagnos kom när han var 3,5, då vet jag att jag svarade fel på frågorna (borde kollat film och inte litat på minnet) och sa att han aldrig hade pekat, vinkat osv. Nu, när han är över 6 har en del av dessa kunskaper kommit tillbaka, han pekar ibland spontant, kan följa pekning, det händer (mycket sällan) att han spontant kommenterar något. Han kan kolla på oss för att se att vi ser vad han gör, osv. Så.... vet inte om du blev klokare av det svaret, men så har det sett ut för oss vad det gäller delad uppmärksamhet: det fanns en period, försvann het och börjar så smått komma tillbaka.

Hoppar in lite här då tråden intresserar mig. Har själv en snart 19-månaders som jag är övertygad om har autism. Jag har trott det sedan han var 3,5 månad bland annat pga stelhet i kroppen (är så gott som borta nu), amningssvårighter och flackig ögonkontakt. Jag har dock inte fått något gensvar på min begäran om utredning, hans läkare hänvisar till att han är för liten. Dessutom kan jag förstå att de har svårt att se symptomen för de är inte helt uppenbara. Min son genomgick nyligen en liten screening där det enda område han avvek på var språket.

Min kille pekar och visar och förstår "allt" man säger till honom men han börjar inte prata. Han låter mest. Han kan säga ma-ma-ma i långa haranger men han kopplar liksom inte ihop det till att använda ordet "mamma". Han kan absolut gå och hämta saker man frågar efter.

Han har också ett hemskt humör och skriker fortfarande väldigt mycket. Enormt bestämd och oerhört mammig. Men han är också ofta glad och charmig, älskar att läsa böcker (där han pekar och visar mycket), lägga pussel och rita. Nu för tiden är det mest den hemska mamma-magkänslan som säger att något inte stämmer, men den känslan är väldigt svår att förmedla till andra.

Tyvärr har jag ju inga svar till dig TS, jag är bara i ungefär samma situation som du.

 Jag kommer inte ihåg när det här med tvättlapparna började... jag vet att han måste ha hållt på med det ett tag innan sin tvåårsdag för då hade jag sytt en elefant med tvättlappsöron till honom... Det var egentligen det mest klassiskt autistiska beteendet han någonsin uppvisat: han satt med napp och kände på en tvättlapp, tog man inte honom därifrån hade han gjort det hela tiden. Det försvann när vi tog bort nappen faktiskt. Jag har funderat på det där, men jag tror inte han hade några tecken på autism innan ca 1, 5 års ålder. Han jollrade normalt är jag ganska övertygad om. Runt två var han tillbakadragen, men svårt att förklara hur... han hälsade inte på andra människor, eller verkade inte ens se att de fanns. Inte med såna han kände väl, men med andra. Om någon försökte hälsa på honom när han satt i vagnen så tittade han bara bort. Inte intresserad av andra barn, ville aldrig visa oss något. pekade inte. Han har dock alltid varit kramig & gosig och oftast glad. Jag hade inte tänkt på det här med ögonkontakten förrän BVC-läkaren som sen skickade honom vidare till autismutredning sa det något i stil med "kan vara helt normalt, men lite dålig ögonkontakt, de har så lång väntetid så jag skickar remiss för utredning om autistiska drag". Det var första gången jag hörde de orden, gick hem och googlade och hittade en lista på tidiga tecken på autism (finns på autismforum.se ) och han prickade in nästan samtliga. Då var han nyss fyllda 3.
Har lite svårt att komma ihåg hur han var i olika åldrar. Men jag minns en gång när han ganska nyligen hade börjat på dagis, måste ha varit ca 18 månader. Han kunde inte prata, men när jag kom och skulle hämta honom så försökte han så tydligt berätta något för mig, pekade och jollrade. Dagisfröken sa att "här har vi en som verkligen längtar efter att börja prata" och menade att han kommunicerade väldigt under dagarna också, även om det var ordlöst. Men det försvann ju. Nu kan han egentligen en väldig massa ord, men just lusten att kommunicera saknas oftast.

Vår son (autism och adhd) kunde dela uppmärksamhet när han var i den åldern. Han tittade ditåt man pekade, och han kunde även hämta saker. Men han lekte inte med det han hade hämtat särskilt länge. Han hade liksom alltid något eget projekt på gång. Gillade att utforska och var liksom mer seriös än andra barn. Han typ hämtade det man pratade om mest för att man skulle sluta tjata, medans vårt andra barn (utan funktionshinder) hämtade saken och sedan var kvar i leken så länge man själv pratade, skrattade och lekte vidare.

Min 4årige son utreds nu och man misstänker något inom autismspektrat. Det jag minns när han var yngre var att han inte själv pekade på saker och bad oss namnge alt säga själv som tex "lampan" osv, han lyssnade dåligt till sitt eget namn (man fick upprepa), lekte inte så mkt härmlekar som att prata i telefon. Han hade vissa intressen, rada upp saker osv. Han hade ögonkontakt om än lite flyktig. Man kunde dock be honom hämta saker osv.

Tack för era svar. Vi fick svar igår. Bedömningen är att han har autism. Mycket känslor nu.