Desperat behov utav hjälp

Jag vet att många skriver om sömnproblem och jag har läst många inlägg och svar redan...men vi behöver hjälp!!

Våran lillkille har alltid varit knölig med sömnen, men nu vid 10 månader är det katastofalt!
han tar varken flaska eller napp. Amningen funkar väldigt bra men nu vill jag sluta! han har sovit med oss fram tills för ca 1,5 månad sedan. Då tuttade han var 20de minut så då började vi lägga honom i hans säng i sitt rum, för allas skull. Det funkade jättebra! han somnade runt 19 varje kväll och vaknade första gången 23-23:30. Det var som en dröm!
Men nu är den slut...
han somnar fortfarande vid 19 varje kväll, det började med att han vaknade en gång i timmen under natten. Nu är det en kamp att få honom att somna plus att han vaknar en gång i timmen från det att han somnat tills han vaknar (alltid klockan 5). han är som galen, skriker och blir som en pinne, far fram och tillbaks i sängen, slår sig själv osv. Det är bara tutten som har funkat, men nu har han även börjat rata den på natten.
Vi vet inte vad vi ska göra längre. Vi försöker turas om och hjälpas åt så gott det går, men sambon jobbar skift så ibland är jag själv. Jag gråter och sambon är irriterad, känns som att nätterna är ett rent helvete.
Dagtid funkar allt jättebra. han äter och sover max 3 timmar. han är en pigg och glad kille och visar ingenting av nån separationsfas på dagarna.

Vad ska vi göra??

Hej!

Det låter verkligen som att ni kämpar och kämpat länge. Bra jobbat!

Då du redan läst de flesta svar, så inser du nog att jag inte kan ge en exakt plan som löser era problem, tyvärr - jag önskar jag kunde.

Nåväl, att han går igenom en explosiv utevcklingsfas det vet du redan. Han lär sig mycket både motoriskt och psykosocialt. Tänk då också på att, allt detta bearbetar hans hjärna under natten och dessutom drömmer många barn i denna ålder, vilket naturligtvis ger störd nattsömn.
Oftast är det bara föräldrarnas kroppskontakt som kan lugna Det medför med andra ord en massa spring fram och tillbaka nattetid och ger sömnångest hos de flesta föräldrar.

Att ta sig igenom denna fas är tufft och kräver mycket tålamod och ork. Även det kan bli drägligt, så kommer det enligt min erfarenhet dröja innan ni får sova en hel natt.
Det är alltså nu, om någon gång, ni behöver ta emot all hjälp ni kan få. Mor och far-föräldrar gör sina barn/barnbarn en väldig tjänst, om de till exempel kan ta barnet några timmar en lördag fm, så att föräldrarna får sova. Du skulle förmodligen också må bra av att ta en vila mitt på dagen, medan din son sover. Väldigt många föräldrar planerar även in så att de en dag i veckan får varsin sovmorgon. Att bara veta, att man skall få sova en morgon ger mycket kraft och energi.

Förutom att man kan behöva lite avlastning då och då, så är det bra om du och din man har en plan hur ni skall hantera hans uppvaknande. Prata igenom tillsammans vad ni kan tänka er att göra. Det ser väldigt olika ut i alla familjer. En del kör stenhårt med fem-minuters metoden medan andra låter barnet komma över till deras säng efter midnatt (hellre sova dåligt, än inte alls).

Hur som helst, när familjer upplever att de behöver "styra upp" sömnen behövs en strategi eller metod som man tror på och kan förhålla sig till. Barnen genomskådar föräldrarna snabbt, om de gör något de egentligen inte tror på. Det behöver med andra ord inte vara någon "erkänd" metod. Bäst fungerar det om man skräddarsyr sin egen.

Ring er BVC-sköterska och be att få tid för att dskutera hur ni skall hantera detta. Ofta kan det vara bra med en oberoende person, med en del erfarenhet, som kan råda och ge tips hur ni skall komma vidare.
Dessutom är min erfarenhet, att man alltid bör vara speciellt uppmärksam på barn som alltid haft sömnproblem och därför är det bra om er BVC-skötrska som känner er kan råda er i detta.

Lycka till!

MVH Christine

Desperat behov utav hjälp

INNEHÅLL