Tråden är för oss kvinnor eller män vars partner dricker för mycket. Alkoholist eller inte.
Kul och se om det finns fler. Hur har ni det ikväll? Hur ofta dricker din partner, och vid vilka tillfällen?
Sitter du fast i förhållandet, och vill inte lämna? Behöver vi stöd, råd?
Här stöttar vi varandra och pratar kring ämnet.
Är jag ensam?
Mycket bra tråd här kan vi stötta varandra .kram så länge
Bra tråd! Lämnade sambon för 6 månader sen och är det bästa jag gjort trots gravid med tredje barnet.
Kram
Hur klara ni att göra det? Jag står helt jävla ensam, mina föräldrar e döda, o min syster bor 23 mil från mig. Känner ingen här där vi bor. Har inga direkta nära vänner heller.
här är en till. jag är snart 30,sambon 34. Dricker inte starköl ofta men folköl dagligen,nåt jag inte tycker är okej,då han är extremt känslig för alkohol och blivit berusad på ett sexpack folkisar... Han hittar alltid anledningar att "festa till det" men en öl lr två...att det är helg,att den snart är helg,att det är fotboll på tv...lr bara att det fanns öl kvar i kylen...
När han dricker blir han som sagt packad på ingenting,och från samma sekund alkoholen slår till försvinner min älskade kille. Iställer finns där en idiot,ett äckel,ett monster...Han har våldtagit mig,hånat mig,slagit mig,hotat döda mig...och minnsinget nästa dag -säger han alltså. Han kan inte heller be om ursäkt. Inte erkänna att han har problem,med vare sig alkoholen lr humöret han får när han dricker -stingslig som ett bi.
jag har flera gånger ställt ultimatum -mig lr "rätten" att dricka. Han kan inte välja,VILL inte välja. NU va de länge sen han va ute på krogen,och han köper inte hem starkare än folköl längre,men jag är hela tiden orolig för att det ska hända. Och efter allt som hänt räcker det med att han dricker folköl för att jag ska må skit -sättet han dricker på,hur han rapar efteråt,att han blir pissnödig hela tiden...jag HATAR det!!!
Nu har vi precis fått barn tillsammans,han älskar sin bebis mer än ngt på hela jorden,och han älskar mig. han vill att vi ska vara tillsammans....och just nu är livet fint. Men jag VET ju att förr lr senare kommer han vilja gå ut med polarna,och då kommer diskusionen om han ska dricka lr inte dyka upp igen!då kommer vi sökert bråka om det,och han komme som vanligt låtsas att han inte förstår VARFÖR jag tycker det är så jobbigt att han vill dricka,och varför jag är rädd.
Nu kanske ni undrar varför jag inte lämnat honom,och varför jag inte polisanmält honom. Svaret är att jag älskar honom. Har hela tiden hoppats på förändring,och ja,just nu ÄR allt bättre,men jag är ju rädd att han ska börja tycka det är okej igen...
Vad är det som vi frågar oss efter?
Är det handlingen eller beteendet mot övriga som är problemet.
För menar liksom vad är det att bry sig om någon dricker 1-3glas jos par dagar i veckan, det tänker man inte på alls.
Dricker någon par folkisar, så blir man balistisk och obstinat.
Visst det blir en del alkohol under ett år.
Men suprise, alkohol i mindre mängd är ju nått som kommer mer och mer som inte alls så farligt som man en gång sagt.