Hej
Jag vet att detta är en knasig fråga men är det fler än jag här som har oroat sig för hur bebisen kommer se ut när den tittar ut?
Jag tänker ibland tänk om den får det värsta från mig och min sambo och inte blir så fin? Utséendet är inte så viktigt jag vet men jag tänker så ändå.
Känner någon igen sig eller jag är helknäpp?
klart man undrar hur den kommer så ut..här är det väldigt spännande! för min sambo, är polsk/indones, jätte lång och fin...jag är svensk=)det kan bli vad som helst=)haha
Jag tänker också så ibland...
Tänk om alla kommer upp till BB och man ser att det tittar ner i baljan och verkligen tänker.. "Oj då, ja inte va h*n söt inte..." Men sen står och ler åt en iaf...
Men men... man blir nog blind för sånt när man får barn så det spelar nog ingen roll hur dom ser ut!
Jag funderade jättemycket innan jag fick min dotter.
Jag tyckte det skulle vara så synd om hon fick min acne...om hon fick min lätthet för att gå upp i vikt...om hon fick min fula huvudform...om hon fick mitt underbett.....osv.
Men när hon kom ut....hon var ju perfekt!!!
Det där med acnen och vikten som kommer visa sig längre fram....strunt samma, det är mitt barn!!!
Vikten är det ju upp till mig att fostra henne i....allt annat ordnar sig. Det är mitt älskade barn!
Du ska se att det inte är någon fara att du får en "ful"baby de är alla söta, men jag vet att man funderar.
När jag såg min dotter första gången tyckte jag att hon var ful! Men det blev bättre och nu är hon världens sötaste lilla (stora) tjej!
När bebisarna kommer ut är de oftast lite perforerade men de "vecklar" snart ut sig...som en blomma som slår ut ungefär...
Vad skönt att höra. Har tänkt precis såsom ni skriver tänk om någon tittar ner och tänker ojdå? Trodde jag var ensam om detta faktiskt!
hmm min pojk är som sagt gravt missbildad i ansiktet, jag lovar att ingen sa någongång under hans bebis tid att han var söt...som knivar i hjärtat. Sen fick jag min lilla tös o alla avgudar henne. känns bra faktiskt att inte behöva se allas miner när dom tittar på min lilla skatt, natruligtvis så var min pojk den finaste killen på bb (för mej efter att choken släppt)
Utseende är viktigt!
Kram
Ronja såg lite konstig ut, svullen i ansiktet och lite blå med, trodde hon hade downs syndrom, hade inte gjort något bara tänkte det för hon hade så himla sneda ögon.
Hon var ju jättesöt men först så såg hon inte ut som jag hade tänkt mig riktigt, man tycker nog att dom är rätt söta i alla fall..
ääh..hur min bebis än ser ut så kommer h*n vara sötast i världen, så de så ;)
Di bebis kommer vara den allra vackraste bebisen i DINA ögon oavsett hur han/hon ser ut...och de bebisar som är lika din bebis i utseende,huvudform mm kommer du tycka är jättesöta!
Min tjej har lite asiatiska drag(fast ingen utav oss är från de länderna!) o nu tycker jag att kinesisk bebisar är det sötaste som finns *fniss*
Jag tänker oxå i de banorna... för det FINNS ju bebisar som inte är sådär jättesöta. :P Usch vad jag är hemsk.
Min första tjej såg ut som en trollunge, jag skämdes så... =( Hon hade runt huvud, stora runda ögon, sned näsa (det rättade till sig) och hår som stod rakt upp i en tofs mitt på huvudet....men sen blev hon himla gullig (även om hon har fått pappans stora näsa..).
Ni har helt klart rätt i det att man antagligen tycker att ens egen bebis är det vackraste som finns. Man är ju så knäpp för utséendet är ju inte så viktigt bara de är friska. Kan dock inte låta bli att tänka i de banorna om vad andra ska tänka. Jag har fått för mig att min bebis blir ´kanske inte blir så söt. Jag ser bra ut men har lite uppåtnäsa och min sambo har pytte lite bara lite stor näsa så hänger jag upp mig på det!!!
Knasigt va?
Jag hoppas att våra eventuella barn inte får rött hår som sin pappa.... *skäms*
Ok ponera att de inte bli jordens snyggingar i ansiktet, men fostrar man dem till att bli goa och fina människor inuti, ja då blir de världens vackraste människor med fantastisk utstrålning! Det är skönhet det!
Alla funderar nog över utseendet men jag kan helt ärligt säga att jag hittills aldrig har tänkt att ett barn är fult. Barn bara är på något vis och alla har sin egen personlighet. Det är klart att man lägger märke till att vissa barn ser ut som bokmärksänglar men om ett barn har t.ex. stora öron/näsa eller jättekinder så tycker jag oftast att det är himla charmigt. De får en helt annan karaktär då.
Jag är mer rädd för att barnet ska vara missbildat, inte för egen del, utan för just det som Sessan skriver om, att det gör ont när andra stirrar. Så visst bryr jag mig men inte om lite charmiga 'skavanker'. Det blir i alla fall otroligt spännande att se vem som tittar ut :)
Jag hade faktiskt också likadana tankar som dig, men när hon väl var ute så tyckte jag att hon var så himla fin! 
Inte skrynklig och tilltryckt som jag trodde alla bebisar var som nyfödda... 
Sen är man så lättad för att det hela är över, glad över att äntligen få se sitt barn, och bäst av allt, att barnet mår bra!
När jag kollar på bilder från bbtiden så finns det en bild där Heira INTE ser ut som sig själv, hon ser jättekonstig ut! På alla andra bilder så ser hon ut som den söta lilla bebisen som jag minns henne, men just den där ena bilden... men jag älskar henne lika mycket för det!