• Anonym (Minnet)

    Jag minns inget från min barndom

    Precis som i rubriken. Jag minns i stort sett INGET från min barndom. Inga roliga minnen, utflykter, saker min mamma eller pappa berättade för mig. Inget. Det är helt tomt. Jag minns i stort sett inte något före 13 års ålder. Helt galet känns det. Mamma berättar saker för mig ibland om när jag var liten, saker jag borde minnas, saker jag vill minnas. Men inte. Inte något. 

    Det jag minns är en alkoholiserad far. Som vi syskon fick vara hos varannan helg. Jag minns hur han fick anfall, fick åka ambulans. Jag minns när vi låg och sov och han kom och ramlade genom sovrumsdörren, ner på golvet och däckade. Jag minns att vi skulle gå och handla med honom, han var så full, kunde knappt gå. Skyllde på att han hade "ont i foten". Jag minns att han spydde ner hela sig. Jag minns att han matade sina katter med kokta makaroner.

    Sådant minns jag, men inget bra. Var är allt bra? Jag hade en bra barndom innan far blev alkoholist. Jag minns bara det dåliga. Har jag förträngt resten? Vi slutade träffa vår far från 11 års ålder fram till 16 år (då han varit nykter i ett helt år, då vågade jag träffa honom igen).

    Vet inte vad jag ville, skriva av mig. 

  • Svar på tråden Jag minns inget från min barndom
  • Anonym (Hmm..)

    Har du provat någon form av terapi? Hypnos?

  • Anonym (Minnet)
    Anonym (Hmm..) skrev 2011-03-18 18:25:50 följande:
    Har du provat någon form av terapi? Hypnos?
    Nej det har jag inte. Kanske vore något. Men har inte direkt varken pengar eller tid till sådant just i dagsläget.
  • Kattswanch

    Jag sitter i precis samma situation.
    Kommer inte ihåg ett skvatt från min barndom förutom alla de där hemska sakerna som har med en alkoholiserad far att göra.
    Dock blev det bättre för mig när jag och mamma flyttade ut och till egen lägenhet när jag var runt 13-14 år.

  • Anonym (Minnet)
    Kattswanch skrev 2011-03-18 18:29:04 följande:
    Jag sitter i precis samma situation.
    Kommer inte ihåg ett skvatt från min barndom förutom alla de där hemska sakerna som har med en alkoholiserad far att göra.
    Dock blev det bättre för mig när jag och mamma flyttade ut och till egen lägenhet när jag var runt 13-14 år.
    Ja precis. Det jag minns (det bra) är från 13 års ålder typ och då hade vi blivit "fria" från vår far och hade varit det några år. Och dom minnena har jag kvar nu. Men när han fanns med i bilden så har jag inte ett enda bra minne. Helt galet. Några säger att jag har förträngt min barndom då den var så hemsk. Men då skulle jag ju inte minnas något, inte ens det dåliga. Nu verkar det som jag har förträngt det bra istället. Galet.
  • Anonym (likadan själv)

    Har också (troligen) förträngt en massa från barndomen, som jag känner på mig inte varit bra alla gånger.
    Har/hade en alkoholiserad styvfar som ger mig rysningar än idag. Misstänker ett och annat, men har ju inga minnen bara den där känslan.
    När jag kom i tonåren fick jag otrolig ångest och mådde fruktansvärt dåligt, hade jobbiga flashbacks osv.
    Minns otroligt lite från barndomen, först när jag är i 10-års åldern börjar jag minnas saker.

  • Butterscotch

    Jag hade en bra barndom men inte minns jag särskilt mycket för det... Och med det vill jag ha sagt att det absolut inte behöver ha med förträngning att göra. Tråkigt dock att du bara minns det negativa,

  • Anonym (mitt minne me)

    Precis så är det för mig oxå, minns inget positivt fårn min barndom.

    Min mamma va alkoholist och psykiskt sjuk o allt började när ja va ca 8år innan va väl allt bra antar ja, ja minns ju ingenting. Men allt dåligt precis som du minns ja alla sparkar o slag som ja o mitt syskon fick och alla fulla dagar/kvällar usch. Mådde väldigt dåligt i tonåren o försökte få hjälp men va gör dom jo skriver ut antidepp medicin, men idag mår jag bra men man funderar ju ibland hur det hade varit o minnas sin barndom.

    Den enda glädjen jag hade va min älskade farmor som tog hand om oss när det var dåligt hon gick tyvärr bort när ja va 15, de va mycke jobbigare än när min mamma gick bort 9månader senare

  • Anonym (Minnet)
    Butterscotch skrev 2011-03-18 18:33:31 följande:
    Jag hade en bra barndom men inte minns jag särskilt mycket för det... Och med det vill jag ha sagt att det absolut inte behöver ha med förträngning att göra. Tråkigt dock att du bara minns det negativa,
    Ja det är trist. Särskilt när jag ofta hör min sambo berätta saker från sin barndom och frågar saker om min.. Jag har liksom inget bra svar att ge honom utan säger att jag inte minns så mycket. Då tycker han jag är skitkonstig Obestämd
  • Kattswanch

    Jag har funderat mycket på det där också.
    Jag har vissa fina minnen från min barndom, men inte är de många. Kommer t.ex. ihåg småsaker som att jag och en kompis jag hade när jag var liten var och klappade hästar vid en hage som låg nära vårt hus.

    Annars är det bara tråkiga minnen jag har. Inte för att de är MÅNGA tråkiga minnen, men de få jag har är inte alls roliga.

  • Anonym (Minnet)
    Anonym (mitt minne me) skrev 2011-03-18 18:34:18 följande:
    Precis så är det för mig oxå, minns inget positivt fårn min barndom.

    Min mamma va alkoholist och psykiskt sjuk o allt började när ja va ca 8år innan va väl allt bra antar ja, ja minns ju ingenting. Men allt dåligt precis som du minns ja alla sparkar o slag som ja o mitt syskon fick och alla fulla dagar/kvällar usch. Mådde väldigt dåligt i tonåren o försökte få hjälp men va gör dom jo skriver ut antidepp medicin, men idag mår jag bra men man funderar ju ibland hur det hade varit o minnas sin barndom.

    Den enda glädjen jag hade va min älskade farmor som tog hand om oss när det var dåligt hon gick tyvärr bort när ja va 15, de va mycke jobbigare än när min mamma gick bort 9månader senare
    Åh din stackare! Vad bra att ni ändå klarade er så "bra" och kom ur skiten! Härlig farmor ni måste ha haft! En räddande ängel i allt skit, det behöver alla.
  • Anonym (mitt minne me)
    Anonym (Minnet) skrev 2011-03-18 18:35:59 följande:

    Åh din stackare! Vad bra att ni ändå klarade er så "bra" och kom ur skiten! Härlig farmor ni måste ha haft! En räddande ängel i allt skit, det behöver alla.
    Ja du hon var mitt allt, hade varit så härligt att ha haft henne här ännu idag o hon hade fått träffa min familj o barn emn nånstans kanske hon ser det ändå:)
  • Vivvi12

    Hej! Samma sak för mig, hade en jobbig uppväxt med mkt bråk från det jag var 6 år. Kommer inte heller ihåg ngt speciellt förrän 14 årsåldern.

  • Anonym (Minnet)
    Anonym (mitt minne me) skrev 2011-03-18 18:41:13 följande:
    Ja du hon var mitt allt, hade varit så härligt att ha haft henne här ännu idag o hon hade fått träffa min familj o barn emn nånstans kanske hon ser det ändå:)
    Hon vakar säkerligen över er än idag och ser så ni har det bra =)
    Vivvi12 skrev 2011-03-18 19:05:50 följande:
    Hej! Samma sak för mig, hade en jobbig uppväxt med mkt bråk från det jag var 6 år. Kommer inte heller ihåg ngt speciellt förrän 14 årsåldern.
    Ja det är konstigt, varför är det så egentligen? Hmm kommer man väl kanske aldrig få svar på men jag har börjat undra. Skulle vara roligt att kunna framkalla ett litet minne. Jag har försökt att be min mor berätta om min barndom m.m. men alltså då blir det ju bara "påhittade minnen" eller vad man ska säga.. 
     
  • Vivvi12

    Ja ibland vet man inte vad som är "riktiga" minnen eller sånt som man hört berättas eller sett på bilder.

    Jag tror att det kan vara så att tiden var så jobbig att man förträngt det mesta men våldsamma händelser har satt sig så hårt att dom blir kvar... Jag har gått i KBT vilket har hjälpt mig att må bättre, fast minns ändå inget mer positivt, men en del negativt, kanske inte låter så bra men mig hjälpte det för att få bearbeta och ta reda på varför man fortfarande reagerar som man gör än idag...

Svar på tråden Jag minns inget från min barndom