Jag minns inget från min barndom
Precis som i rubriken. Jag minns i stort sett INGET från min barndom. Inga roliga minnen, utflykter, saker min mamma eller pappa berättade för mig. Inget. Det är helt tomt. Jag minns i stort sett inte något före 13 års ålder. Helt galet känns det. Mamma berättar saker för mig ibland om när jag var liten, saker jag borde minnas, saker jag vill minnas. Men inte. Inte något.
Det jag minns är en alkoholiserad far. Som vi syskon fick vara hos varannan helg. Jag minns hur han fick anfall, fick åka ambulans. Jag minns när vi låg och sov och han kom och ramlade genom sovrumsdörren, ner på golvet och däckade. Jag minns att vi skulle gå och handla med honom, han var så full, kunde knappt gå. Skyllde på att han hade "ont i foten". Jag minns att han spydde ner hela sig. Jag minns att han matade sina katter med kokta makaroner.
Sådant minns jag, men inget bra. Var är allt bra? Jag hade en bra barndom innan far blev alkoholist. Jag minns bara det dåliga. Har jag förträngt resten? Vi slutade träffa vår far från 11 års ålder fram till 16 år (då han varit nykter i ett helt år, då vågade jag träffa honom igen).
Vet inte vad jag ville, skriva av mig.