Fler än jag som gjort Gastric Bypass operation och mår väldigt dåligt psykiskt efteråt?

ingen?

Jag har inte gjort den men "lyssnar" gärna om du vill berätta?

TS, Ja jag är nyfiken på varför du mår dålig?
Jag genomgick GBP operationen förra året och mår som en prinsessa, ångrar mig ALDRIG!
Kram på dig!

Lysnar gärna-

Har inte gjort någon själv, men jag erbjudigts att göra en.
Hör både possitiv och neggativ och lånar ut mina öron bara för att lyssna om du vill också.

Har tre vänner som gjort det, alla tre har mått skit, men olika länge. Alla tre har också ändrat sin inställning till saker och ting, de två som var sambos separerade ganska omgående efteråt, hon som var singel hittade en man som hon fifte sig med fort som attan.

Jag har varit opererad strax över ett år nu, gått ner 35kg, ganska snabbt efter operationen började jag må väldigt dåligt psykiskt, blev sjukskriven för depression, var tvungen att börja med anti-deppressiva tabletter, även tabletter mot ångest, hamnade tilslut på psyk, blev inlagd efter ett självmords försök med tabletter och alkohol. Jag är dock väldigt nöjd med själva operationen, har inte haft några som helst komplikationer, men jag kan inte sköta mig öht när det gäller livstidsförändring, klara inte av att röra på mig eftersom all min energi går till att vilja leva, min självbild är helt rubbad, har tom. börjat gå upp i vikt igen, kan få stunder av hetsätning, mår så illa efteråt, men inte ens det kan få mig att ändra på mitt beteende, äter alldeles för ofta sött och fett. Dricker ganska ofta alkohol och då kan jag inte kontrollera hur mycket, eftersom jag blir rejält full på bara två glas vin.

Men jag vill säga att själva operationen KROPPSLIGEN hare varit toppen,det är bara jag som inte kan sköta mig, man får ingen uppföljning när det gäller psyket, var på 1års kontrollen förra hösten, jag berättade om mitt psykiska mående, även att jag har kontakt med psyket, dietisten bara noterade det, ingen uppföljning av det, precis som om de var nöjda med att någon annan tagit över. Ska tillägga att jag inte fick träffa ens läkare på mötet, är inte opererad i mitt eget landsting.

Det verkar vara ett problem att man inte tittar på den mentala biten när det handlar om övervikt

A och O är att du får träffa en psykolog för terapi - har du fått det?  Det du beskriver är väldigt vanligt när det kommer till stora förändringar som ska vara bra för oss.  Stora förändringar - även om de är positiva - kan bli en skälvande omställning för vår självbild - "vem är jag" - och det kan kännas väldigt otäckt att ompröva sig själv och sin roll både i förhållande till sig själv och till andra människor. Där behöver man mycket stöd. Det är också svårt efter en sån här operation då man förväntas känna bara positiva saker men en stor förändring medför sällan bara positiva tankar/känslor. Vad händer i en när man inte "mår så bra som man förväntat"? När man bär på rädsla att man inte kan leva upp till den här nya, lyckliga?

Din tröst har varit mat, ätandet har triggat ditt belöningssystem, när du känt dig ensam/orolig etc har du alltid haft ätandet där som en tröst (hjärnan skickar ut en skön känsla i kroppen när vi äter). Det är klart att du nu när du mår dåligt längtar efter den trösten, den befrielsen. Det är inte helt ovanligt att människor som genomgått GBP börjar dricka alkohol - alkoholen får bli substitut och ge den lindring som maten tidigare gav. Försök dock att begränsa dina alkoholvanor för det är stor risk att du utvecklar alkoholism (det är lättare att byta ett beroende till ett annat än att helt utveckla ett beroende) och då blir det ytterligare last på bördan att försöka ta sig ur.

Det du ska kräva är terapi. Någon som kan hjälpa dig med allt detta. Det borde var standard vid dessa operationer. Medicinerna du får kväver eventuellt symtomen men hjälper dig inte med orsaken.

Hoppas du får kontakt med fler för du är inte ensam!

Skrev aldrig vad som hänt mer efter operationen, iom mitt självmordsförsök och inläggning på psyk, utreddes jag där för en ev personlighets störning, vilket testerna visade att jag har, lider av borderline (emotionell personlighets störning) går i grupp terapi för tillfället, hjälper inte mycket, men ska om några veckor få börja i enskild terapi.

Alice: Det du beskriver om belönings system osv, tror jag helt och hållet på, och att jag bara bytt beroende mot ett annat, har nämligen varit på en föreläsning av en överläkare inom psykiatrin och han beskrev just detta till mig, men det äe svårt att ta sig ur det, för man måste ju fylla detta tomrum efter "trösten" av mat, alkohol, eller vad det nu kan tänkas vara för beroende, med något annat, frågan är bara VAD?
Det är ju det jag behöver komma underfund med, lättare sagt än gjort.

Men det verkar som om än så länge ingen som själv är i samma sits, har vågat skriva något, för jag tror det finns ett stort mörkertal där ute, som upplever samma psykiska kaos som jag gör.

Såg ni Kalla Faktas dokumentär förra veckan, det var som att titta på sig själv, när en del beskrev problematiken efter operationen.
För som jag skrev innan, själva KIRURGISKA ingreppet var jag en mönster patient, allt gidck som det skulle, och NEJ jag ångrar inte en sekund att jag gjorde operationen, och JA jag kan rekemmondera den till de som har provat ALLA metoder och sätt innan till att få operationen, MEN man ska inte glömma bort vad som händer i ens psyke efteråt, självbilden förändras totalt, man kan blir förvirrad, vem f*n är jag NU?

Dela gärna med er mer, tacksam för fler tips och berättelser

Det är definitivt ett stort problem