HEMLÖS
Har arbetat i hela mitt vuxna liv tills för några år sedan då jag fick cancer.
Är ens med 2 barn, då 9 och 14 år. Som alla vet så har man en viss tid på sig att bli frisk, så blev det inte för mig,
Jag genomgick behandling i många månader, cellgifter i 5 och strålning 1.
Sen hände det dramatiska....jag va frisk enligt f-kassan, bara det att mitt psyke inte hängt med efter detta dödshot.
Blev utförsäkrad.....fixk flytta från vårt boende som vi haft i över 12 år för jag hade inte råd att bo kvar.
Hittade inget billigare och blev väldigt mycket bak med el och hya, fick till slut flytta in i en jourlägenhet....fy säger jag bara.
Mådde knappast bättre av det, hela livet drogs itu och allra mest för mina barn så klart.
En jourlägenhet ska det bo "konstigt" folk i enligt övriga granna, dröjde inte länge förns grannar började klaga på allt och inget. Slutligen fick vi inte bo kvar, vi har inget annat heller för det finns inget ledigt här.
Vad händer.....jo, nästa vecka står jag och mina 2 barn på gatan, kommunen har ingen lösning....jo förresten....ena barnet kan vo hos mormor och det andra kan bo i familjehem tills jag hittat bostad.....
Kom inte och säg att det ligger mer bakom för det gör det inte.
Vad ska jag göra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Detta tär på mig och barnen samt att det aldrig tar slut. I bland tänker jag att "vad lönade det sig att jag klarade cancern" Hela vårt liv är ju i total katastrof....och det värsta är, jag ser ingen förbättring i sikte.
