Söker en dikt till min pappas begravning. Vi hade en komplicerad relation sedan jag var 10 år och jag har endast träffat honom 4-5 gånger på 15 år. Har var alkoholist och det var pga det han också dog av. Skulle vilja hitta en dikt om att jag ändå hade en bra barndom. Finns det någon sån?
Om du inte hittar någon så kanske du kan skriva en själv? Blir ju mer personligt och direkt relaterat till dig och din pappa. Beklagar sorgen =(
Min son och jag satt och pratade när hans farfar gick bort. Jag skrev ner hans tankar och gav som gåva till farmorn sen läste de den i kyrkan. Så ngt egen komponerat är alltid uppskattat!
Ps; den som googlar finner...
Där finns för min lycka ej stängande hinder,
Ej bommar som spärra för frihetens färd. -
Vad mera om nuet med villkor mig binder?
Jag lever som fordom i barndomens värld. -
Och trött vill jag stanna i hembygdens dalar,
Och sött vill jag sova på blommande ljung,
Och säll vill jag drömma om himmelens salar,
Där döden är dräpt och man evigt är ung.
O, låt mig när solen mot nedgången hastar
Få slumra en gång som i barndomens dar!
Så sjungen då, granar, så jublen då, trastar,
Ty nu är jag liten som fordom jag var. -
Jag lutar mitt pinade huvud mot stammen,
Och drömmer mig bort ifrån tvivel och strid.
Så susen då, björkar, ett viskande amen -
Så somnar jag in i evinnerlig frid.