Problem med sambos syster

Har inte varit i det situationen.
Men jag hade sagt att visst jag är redo att ge henne en ny chans OM du pratar med henne o säger till henne att hon måste fan börja visa lite respekt till dig.
Sen ger du henne EN chans till - fortsätter hon som hon har gjort sätter du ner foten o säger enough is enough

Kan du inte fråga din sambo vad hans syster gjort för att förtjäna en ny chans?

Vill hon ens ha en ny chans eller skulle hon bara se chansen att vara ännu mer otrevlig ifall du försökte bjuda till?

det är ju inte bara du som ska bjuda till, det är ju trots allt hans syster som orsakat situationen genom sitt omogna beteende, du kan ju inte gärna springa efter och försöka fjäska för henne då hon beter sig illa -bara för att din sambo vill det.

Det är din sambos syster och därmed hans 'problem', tycker att han i första hand ska prata med sin syster och be henne skärpa till sig och börja visa dig respekt. Kanske till och med kräva att få veta vad hon har emot dig, ifall det bygger på ett missförstånd eller nått sånt. Först när det är gjort och syster gått mer på att uppföra sig som folk så kan du överväga ifall du vill ha med henne att göra. 

NEEEEEEJJJJ!!

Jag har varit i din situation och det blir bara värre!

Ta din karl i armen och gå till familjerådgivning. Det är det bästa vi gjort. Han syster kommer inte längre emellan oss och det gör henne skitsur!

Inte har hon bett om ursäkt, men inte heller behöver jag träffa henne. Och hon er verkligen inte välkommen i vårt hem.

Alltså. Din svägerska behöver be om ursäkt, alternativt ska din sambo ha ett allvarligt snack med sin syrra om att hon får skärpa sig.

Kunde jag vrida tiden tillbaka i mitt fröhållande önskar jag bara att jag satt ner foten tidigare. Det önskar nog min sambo också!

Min svägerska började som din, men slutade sju resor värre!

Min sambo förstod inte, ville inte fatta förrän efter rådgivningen.

Terapeuten förklarade helt enkelt " Din sambo kommer att lämna dig om du inte står upp för henne". Jag såg det inte så då, men jag gör det nu, Då var jag så ledsen, sårad och nertryckt i skorna, utan självförtroende i situationen. 

Nu skulle jag aldrig acceptera det jag stod ut med då. Men jag stod ju ut för "hans skull". Det var ju ändå "hans syster". Jag "förstod"... AGH! Blir kräkfärdig när jag tänker på det. Aldrig, aldrig mer. 

Ingen ska behandla mig illa igen. Och inte samtidigt som min man står och tittar på som ett fån. Aldrig!  

Hej jag har samma problem med en av min pojkväns systrar. Han bodde med henne när vi blev ihop och jag flyttade in där för att jag ville flytta ifrån mamma och pappa (hon var 25 och vi 18). Hon tokpsykade mig så jag vågade inte gå ut ur vårat rum om hon var hemma. Hon bestämde allt och skällde på mig för allt och pratade dessutom skit om mig inför min killes föräldrar för att få mig i dålig dager!
Vi har varit ihop i 5 år och jag har fortfarande svårt för henne - främst för att hon är hela familjens älskling och alla kryper för henne och ingen bryr sig om att hon är en riktig fjortis fast hon fyller 30 iår.
Man är i en oerhört känslig situation i början när man ska lära känna ens respektives familj, man törs ju inte säga till och det var så jävla jobbigt. Min kille ställer fortfarande inte upp om hon säger något, han "märker" inte, och i min värld idag behöver hon inte göra mycket för att jag ska fördöma henne. Men det är hennes fel för att hon behandlade mig som skit första året. Det sätter verkligen sina spår! 

Jag är såpass stolt att jag inte hade gett henne en chans i din situation. Du kanske kan acceptera faktum att ni inte kommer överrens och göra det klart även för din sambo. Det funkar för mig!

Lycka till, jag känner verkligen med dig! 

Tack alla för era svar! Min sambo tog upp det med henne, men hon vände det så att nu är hon sårad att jag uppfattat henne så. Typiskt...
Efter det har han lagt det så att det är mitt problem som jag ska hantera men jag är inte van att människor kan bete sig hur illa man vill och hela släktens förklaring är att ja-a hon är bara sån??!!

Oh!!  Den har man ju inte hört förrut! *ironi*

Släkten samt sambon tyckte också att "hon bara är sån" eller ibland med tillägget "hon är sån mot alla".

Eh!! Inte mot mig längre, säger jag bara!

Också typiskt att hon vänder på alltihop, Utan att ta minsta uns av skuld för det utan istället vända det till att du är elak. Är du ihop med min sambos okända bror, mån tro?

Min svägerska kan aldrig erkänna att hon har begått något fel, kanske är det samma med din?

Jag må vara många saker, men har jag betett mig fel mot någon så är jag den första att kunna säga att jag gjort fel och att jag vill göra det bättre. Som sagt, många fel må jag ha, men självransakan är inte en av dem. Det håller både sambon och min terapeut med om.,,,

Oh! Just det, berättade inte om det... konflikterna med svägerskan (och främst sambon som inte stod upp för mig då) bidrog starkt till att jag var på väg rakt in i väggen.... så jag behövde en dyr terapeut under ett år och fick gå ner i tid på jobbet för att komma på fötter igen. En riktig resa. Min sambo höll på att bli singel igen i processen, något han inte var beredd på, utan han klev fram och började slåss för vårt förhållande i sista stund.

Min svägerska sa att jag "tog hennes bror ifrån henne" hon ville att de skulle ha samma relation som när de var barn...

Min svägerska sa till min sambo att välja mellan henne och mig, förvånade för alla inblandade så valde han mig...

Hon sa upp bekantskapen med oss... Det är inte direkt så att jag (eller någon annan gråter)... På ett sätt är det sorgligt, för givetvis vill man ha bra relationer med sin sambos syskon... men med tanke på att denna människa är fullkomligt absurd så... Vi mår mycket bättre nu!

Ja du, jag vet inte var jag ska börja. Kanske ska berätta slutet först. För det var just det som hände, det tog slut mellan oss, min man och mig. Att min fd aldrig kunde ta konflikten med sin syster och ställa upp för "sin" familj, gjorde att det alltid blev bråk mellan oss. Frågan jag ofta ställde mig var vilken "familj" han prioriterade, fru och barn eller mamma, pappa o syster. Än idag vet jag inte svaret då han alltid har varit konflikträdd. Jo, innerst inne vet jag nog svaret för annars hade jag nog inte suttit här som ensamstående mamma. Min fd kanske skulle ha träffat den där terapeuten som någon nämnde här ovan.

Min före dettas syster kanske inte var elak rakt ut men hon sa saker som visade på hennes avundsjuka och hennes behov av att alltid komma i första hand. Människor som är så osäkra på sig själva så att de säger och gör saker som sårar andra klarar jag helt enkelt inte av.

Det hände en sak när dottern var bebis som har gjort att jag aldrig har kunnat förlåta henne och där gjorde min fd ett val som för mig är helt ofattbart. Jag borde ha gjort mitt val att lämna honom redan där men höll ut några år och ett barn till. Det blev inte bättre och förra året mynnade ett gräl om henne ut i en skilsmässa.

Så för guds skull, säg till din sambo att göra sitt val och att prioritera rätt för vågar han inte säga till sin syster så kommer det här att tära på er och ert förhållande.

Det bästa med vår skilsmässa är att jag förhoppningsvis aldrig mer behöver träffa hans syster!!!!