• Addy

    helt plötsligt är han så rädd

    Vet att många barn följer liknande utveckling så nu undrar jag om någon har erfarenhet av liknande. Sonen är 6 år och har alltid varit en mycket självständig och trygg kille. Alltid sovit i sin säng m.m. Helt plötsligt är han superrädd. Kan inte gå upp på övervåningen själv. Kissar nästan på sig för att han inte vill gå på toa på en annan våning än övriga familjen befinner sig. Gömmer leksaker som tittar på honom etc.
    Jag förstår om han kan känna sig mörkrädd men detta gäller även när det är ljust och även om han hör oss hela tiden.
    Är 6-åringar rädda av sig

  • Svar på tråden helt plötsligt är han så rädd
  • Lily of the Hollow

    Min sexåring är nästan likadan, men det går i perioder. Han gråter högljutt när han ska gå in på toaletten och det är släckt. Jag säger att han kan tända längs vägen, i hallen, och sen på toaletten men han vågar inte.
    Jag tror det är en fas de går igenom. Här är det även mycket död som börjat komma upp. Vi har haft ett dödsfall i familjen och det har satt snurr på hjulet.

    Han blir även rädd för helt absurda saker från tv som jag inte ens kan tänka mig ska vara skrämmande. Men i hans lilla huvud förstoras allt upp och ju mer han tänker på det han sett eller hört blir det bara värre. Vi försöker förklara och inte göra sån stor grej av det. Men jag längtar tills det går över :) 

  • Addy

    ja det verkar som om han är känsligare. Han skriker inte men det beror på att han vägrar sätta sig i den sitsen. någon mer?

  • Mallaco

    Känner igen det där Har också en 6 åring som är rädd för alla möjliga saker som innan inte varit det minsta problem.

    Hittade det här på psykologguiden

    "6 år. Efter den lugna 5-årstiden kommer 6-årstiden som är betydligt stormigare. Det är som om barnet får en stark oro i både kroppen och i själen. Känslolivet åker berg- och dalbana. 6-åringen är skör. Många får psykosomatiska symtom, ont i magen är till exempel mycket vanligt. Precisionen och koordinationen är ofta sämre nu än tidigare."

  • Mariah 285

    Min 6-åriga tjej följer samma mönster! Plötsligt är hon rädd för att sova i sin egen säng, rädd för att dö, rädd för mörker, rädd för att åka karuseller hon åkt tidigare och rädd för maneter i havet...
    Det är precis som hon plötsligt blivit så medveten om allt som MÖJLIGEN SKULLE KUNNA hända...
    Min son, nu 8 år, var likadan i den åldern (han har aspergers vilket gjorde det ännu mycket tydligare), men är mycket lugnare och tryggare nu, som tur är! Så det är väl bara att hålla ut... Foten i munnen

  • MymlanMy

    Hej!

    Vad skönt med den här tråden! Min son som fyller 6 år i december är inne i samma fas. Han springer efter mig vartän jag går i hemmet. Han klarar inte av att vara ensam i ett rum även om vi andra befinner oss i rummet jämte. Detta har pågått i några månader nu. Han måste hela tiden veta var jag är.

    Han skyller rädslan på att hans kusin (nioårig flicka) satt på utube och kollade Michael Jackssons Thriller video.  Jag har alltid varit i närheten när de suttit vid datorn och därför vetat att det varit ganska oskyldiga sidor de varit inne på. Men tydligen räckte det inte. Jag förstår om han tyckte den var läskig och tillåter dem inte längre att kolla på utube.

    Likadant har han blivit rädd för att klättra på lekplatser. Han är rädd att falla och slå sig, säger han.

    Jag blev glad när jag fann tråden för jag började bli lite bekymrad även om jag vet att denna period är skör för sexåringar.

  • Mariah 285

    Det är nog en omtumlande period på många sätt, och mitt i allt ska de gå från dagisvärlden där de var störst, till skolvärlden där de blir minst...
    Just detta har dock inte min tjej varit orolig inför, men jag befarar ändå att det kan bli jobbigt de första dagarna...

  • jdg

    En vän till mig. Hennes dotter tittade på mumintrollet. Efter det vågade hon inte bada i badkar.

    Hon va livrädd. Så det va nått i filmen som skrämde henne ordentligt.

    Många år sen nu. Själv va jag rädd för törnrosa häxan. Länge.       

  • jdg

    Onda dockan va också en film som jag och min syster blev livrädda för

  • André och hans mamma

    Min snart 6-åring har blivit mkt räddare för massor med saker, framförallt att vara själv i nått rum, gå på toa, sova själv etc. Nästan varje kväll föreslår han "en bra idé" att han ska sova i min säng för då känner han sig så mycket tryggare... plutten... Det är både saker från filmer som dyker upp men också massa eget påhitt o sånt han snappar upp från radio/tv tex.

    Sen är det massa annat oxå jag hoppas hör till 6-års åldern, mycket testande med kompisar, möjligheten att bestämma-styra-leda, att alla ska följa regler o inte fuska etc. En medvetenhet om allt runt om kring och hur det påverkar honom... är det nån som känner igen även sånt?
     

  • Sandraigbg

    Vår 8 åring har i perioder varit mer eller mindre rädd för olika saker. Svårt att veta vad man ska göra.

  • Addy

    har glömt att tacka för alla bra svar jag fått. verkar som att det ska vara så här. Tycker bara så synd om honom

  • Liona

    Här sitter jag på tåget o nästan gråter av glädje när jag läser tråden. Vi är inte ensamma!! Vi har det så jobbigt med vår 6-åriga dotter just nu. Hon har alltid varit framåt, sprallig, glad o älskar dagis o nu förskolan. Hon ville aldrig ha sovmorgon, utan ville så snabbt som möjligt komma till fritids (som är innan förskoleklassen). Sen en vecka tillbaka vill hon inte till fritids och gråter från att jag väckt henne tills jag lämnat henne. Vi har pratat jättemycket med henne o frågat om något hänt osv.... men det har det inte. Hon har massor av vänner o leker jättebra med alla. Lärarna har heller inte märkt att något hänt så jag tror verkligen inte att det är det som är problemet. Hon säger att hon har ont i magen oftare o oftare, helst efter att hon ätit, innan hon lägger sig och på morgonen. Imorse grinade hon o sa att det gjorde ont över bröstet och det låter ju som ren o skär ångest! Det gör så ont i Mammahjärtat o jag vet inte vad jag ska göra. Hon är verkligen så ledsen o rädd för avsked osv Hon har även frågat mig om jag tror att hon har cancer i magen... Mycket funderingar på döden osv! Någon annan som känner igen det jag beskrivit? Vad gör o säger ni till erat barn? Mvh Linda

  • Aphjärnan

    En till som känner igen sig fast min dotter harbara precis fyllt 5 år.

    Hon vill inte simma i den stora bassängen som hon glatt gjort innan, vill inte  åka karuseller som hon älskat innan, vill jag ska ligga bredvid henne i sängen ( vi har aldrig samsovit),vill att jag ska tända på toan, måste stanna cyklen och leda den nerför en backe osv

    Någon som vet någon websida men kan läsa mer om sånt här?   

  • Skrot och korn

    Känner igen detta precis jag också! Vår son på 6 år har de senaste månaderna också blivit mycket räddare för många saker. Framför allt mörker, att vara ifrån mej och film. Från att ha kunnat se allt möjligt vill han nu helt plötslig endast se sina gamla favoriter som nalle Puh och Nicke Nyfiken...detta är ju en lätt sak att lösa men det som är lite jobbigt är när han är hos någon kompis och de hat TV:n på då kan han ha mardrömmar i flera dagar efteråt över något han sett. 

    Allt känns som det har med trygghet att göra, det han känner till = tryggt, allt okänt = farligt. VI får bara se till att hjälpa honom igenom en ny fas tror jag...

  • Svessa

    Har just blivit medlem och hittar direkt denna tråden som det känns som jag själv kunde startat... Faktiskt är min 6-åringa son anledningen till att jag hamnade här och Jisses va skönt det är att se svart på vitt att det inte bara är jag som märker de stora förändringar i 6-års åldern! Jag upplever min som son som ständigt smått orolig och nästan stressad... Han har också blivit som många andra plötsligt mörkrädd och vill bara sova hos oss... Han har svårt att slappna av, vill bara leka och vara aktiv för då verkar han inte känna så mycket!

  • Lejon och björn

    Va underbart att finna denna sida, så kan man förstå sitt barn bättre. Vår son är precis fyllda 6 och har alltid varit ett mycket överaktivt barn men nu är det så mycket rädsla för allt möjligt som troll och monster under sängen till att gå på toa på övervåningen samt att bara springa mig hack i häl vart jag än går.

  • vampyria2

    Ja som ni säkert har förstått så är det ju helt normalt och något de flesta 6-åringar går igenom.
    Det handlar om att de har börjat förstå det här med döden och att vi alla ska dö och att det faktiskt är för alltid när man gör det.
    Deras hjärnor börjar här utvecklas så mycket att de kan börja tänka ut en massa olika scenarier som kan hända och man råkar illa ut, ungefär hälften av dessa barn brukar missa att tänka lite längre och förstå vad som är troligt och vad som inte är troligt men vet hur man inte hamnar i dessa hemska situationer som de har tänkt ut i huvudet, det är att undvika dem så hårt det bara går.

    En smart sak kan vara att prata om det de är rädda om och tillsammans försöka tänka ut lösningar på de situationer som de tror kan uppstå, natuligtvis förklara att det inte är så troligt att det kommer att hända men som extra säkerhet säga vad man kan göra tex skrika på mamma eller pappa som då lovar att komma direkt om det händer något farligt.

    Ett annat tips kan vara att faktiskt ljuga för dem men det ska man bara göra vid extrema fall om de är jätte rädda och inget hjälper.
    Min ena dotter var tex jätte rädd för vargar och vågade inte sova själv, jag höll på i flera dagar och förklarade att det var orimligt att vara rädd för det och varför....till slut förstod jag att inget skulle hjälpa så då sa jag till henne att vargar kunde ändå inte andas inomhus så om de mot all förmodan skulle lyckas smita in så skulle de få andnöd och dö direkt     Ja det var fult av mig med det funkade....sen när hon var 15-år så kom hon hem och skrattade, hon hade suttit och pratat om vargar med en skolkamrat i skolan och hade sagt att vargar minsann inte kunde andas inomhus, samtidigt som hon sa det så kom hon på att jag hade nog ljugit om det och att det stämde nog inte, hon och kompisen hade skrattat massor åt det :p

Svar på tråden helt plötsligt är han så rädd