Finns det hopp?

Är heltidsensamstående till en 5-åring, har varit det sedan start.
Funderar om det är rimligt att ens hoppas på det här med att träffa någon som kan både acceptera och älska både mig och mitt barn som "ett paket"?

Har inge bra erfarenheter hittills, har dejtat några som undrade om inte min son skulle till sin pappa snart så vi får mysa ifred (jamen haha) och har haft en relation med en man som tolererade sonen men inte så mkt mer, det klickade helt enkelt inte mellan dom, det blev att dom hade något slags icke-relation.

Eller ska man bara ge upp, jag är inte intresserad av att pröva mig fram i mänger, dejta en miljon män med sonen på släp liksom, har svårt att få barnvakt också såatt.

Skulle gärna höra lite solskenshistorier...