Nu är detta inte roligt längre....
Jag håller på att go nuts, Lång historia kort..ganska kort.
Hoppas det finns någon vänlig människa här som kan lugna mig..för en stund i alla fall.
När jag var gravid fick jag i slutet massa extraslag på hjärtat, tänkte inte så mycket på det då..Antog att det hade med min järnbrist att göra (Hade väldigt lågt hb) Så sen efter förlossningen och jag fick upp mitt hb igen så vart det bra..Sen 7 månader efter så började hjärtat hoppa för fulla muggar igen!
Detta var i samband med mitt och mannens bröllop, Stressig period (planerade ett litet, men ändå stort bröllop)
Då gick mitt hjärta bokstavligen på högvarv när det bara var någon dag kvar..Slog otroligt fort och hårt..
Men ja, Nu efter 3 månader så håller det i sig ännu, Hjärtat hoppar som aldrig förr. Visst har jag haft några bra dagar utan känningar..Men nu så har det "hoppas över slag" massa (!) gånger helatiden var dag i ca; 1 vecka. Mer än vad jag kännt av innan, gravid eller ej. Blir ju rädd för att bara ramla ner och dö..typ.
Var hos läkaren för 2-3 månader sedan och gjorde vilo- ekg, lyssnade på hjärtat/lungorna, mätte syreintag, blodtryck..
Allt det visade sig vara bra, det ända läkaren reagerade på var väl att jag hade hög puls just då, vilket jag inte anser är så speciellt konstigt när man är nervös för att det ska vara något fel på hjärtat när man ännu är i ung ålder. Han sa till mig att det tydde på stress symtom, inget speciellt lugnande svar? Ringde till och med upp vårdcentralen en stund efter jag kom hem för att få bekräftat att det inte var något fel igen, och hon sa till mig "läkaren hade inte skickat hem dig om det vore något fel" Varför blev jag inte lugnare av det heller?
Så nu helatiden, 24 timmar om dygnet går jag och tänker och känner efter på mitt hjärta HELA TIDEN! Jag har nästan blivit besatt av att känna efter på min puls. Antar att "känningarna" av hjärtat bara blir värre av att tänka på det och när jag mer eller mindre bara kan sitta och vänta på att hjärtat ska hoppa upp i halsgropen på mig igen..Får sådan jäkla panik varenda gång så detta tar så otroligt hårt på mitt psyke. Jag vill bara vara en glad mamma åt mitt barn, en mamma som inte är rädd för att dö av att hjärtat stannar på allvar någon gång under den sekunden hjärtat hoppar till..Men det är svårt att leva när man tror att man ska dö helatiden..hjälp? Hur kommer jag över detta? Har extraslagen helt plötsligt bara kommit igen för att stanna på heltid? Hur ska jag isåfall kunna acceptera och få en bra livskvalité? :(