Jo, här har ni en gravid och allmänt orolig mamma. Jag undrar om det kan finnas sätt att se att man väntar ett barn med down syndrom. Att barnet tex är mindre eller att man kan se tecken på ett UL. Tacksam för svar.
Jag läste i en tidning om ett par att deras barn var hälften så stort som det borde vara och barnet föddes med Down´s. Tillväxthämning kan man dock ha utan att ha någon annan sjukdom; vårt barn var tillväxthämmat men i övrigt friskt.
Det gjordes minst 6 UL med min minsting pga att han låg på tvären, de såg aldrig att det var nåt "fel" på honom, inte förrän han var född.
Han var lika livlig i magen som hans tre syskon, jag mådde lika med honom som med de tre andra.. som nyfödd var han lika lång (53 cm, syskonen mellan 51½ och 54), dock lite lättare (2955 g, syskonen mellan 3.7-4.5 kg), född i "rätt" tid. (2dagar före BP, syskonen 2,1,0 d före BP)
så nej, det skiljde inget mer än tvärläget på ungarna, vilket kan förklaras med att det efter flera ungar fanns gott om plats där inne.
Just nu har man ju i Sverige utvärderat om den sk NUPP-metoden (står för NackUPPklarning) kan hjälpa oss att förutse kromosomskada.
Då mäter man vätskespalten i fostrets nacke vid UL i v 12-14 och kan med hjälp av det, kvinnans ålder och lite andra siffror beräkna en risk. Men NUPP är inte mer säkert än att så där 1 barn/10 indikeras som normalt men har en skada ändå, och åt andra hållet är det även ca 1 barn/10 som ser ut att ha en skada men som är friskt.
Studien är avslutad och det är inte standard med NUPP eftersom det som sagt är en metod under utvärdering. Men på de sjukhus som har ingått i studien kan man ändå få veta om NUPP-värdet ser bra ut eller inte, jag fick en sådan bedömning vid mitt tidiga UL på universitetssjukhus och eftersom den är 90% säker så var jag nöjd med det.
Eftersom du är så ung är din risk från början väldigt liten, det vet du om, väl?
Det finns ju fostervattenprov sedan också men efter mitt missfall så fixade jag inte ens att tänka på om det skulle blivit missfall pga ett FVP. Den risken är ca 1/100, alltså mycket mycket större än den att få ett barn med kromomsomskada.
Fråga din läkare istället om du är orolig..De borde väl veta?
Eller gå igenom andra trådar om så många andra som skriver till oss om hur rädda de är för att få barn som våra....
//Mia
Hallå!
Risken är inte särkillt mycket mindre för att du är "yngre"!
Varför är du orolig för Downs?? Va inte det. Det finns MYCKET värre saker än DS.
Jag blir nästan förbannad när folk bekymrar sej för DS. Tänk inte så mycket! Du kommer älska det barn som kommer ut. Med eller utan DS eller andra "avikelser".
Hej soffepropp!
jag håller med dej 100%!!!!!!!!!!!
det gör så ont varje gång någon kommer hit och skriver till oss om att de är sååå rädda för att få barn som våra, alltså med ds....
Men hallå....Fråga er läkare eller barnmorska istället?!
Eller ta upp frågan på fosterdiagnostik!
Är ni rädda för att få ett barn med ds så plugga på då sitället vad det innebär istället...
Det finns så många fördomar om det och det är faktiskt inte något att vara rädd för alls....Vi lovar!
Fionis: jag har ingen lust att läsa om andra rädslor. Jag kan medge att jag själv är rädd för att det ska vara någon slagsmissbildning på mitt barn, är vi inte alla det? Men jag skulle aldrig göra en abort om jag fick reda på att bebben hade DS. Ska prata med läkaren om mina rädslor nästa gång vi träffas (de är några stycken), hon kan säkert lugna mig. Det var inte meningen att trampa dig på tårna om det var så du tog det.
Tanken på att det skulle vara något fel har blivit starkare med barn nr 2. Vad är det som garanterar att jag får två "normala" friska barn, liksom. Jag kan faktiskt inte minnas att det fanns fanns när jag väntade sonen.
Jag har gjort 2 VUL och 1 UL vilket visade att det inte fanns några stora missbildningar. Ska genast lämna er "grupp" då ni bara verkar bli upprörda. Jag ar aldrig påstått att era barn är mindre värda.
Jag tror inte att oron försvinner (om man nu är orolig) förrän bebisen kommit. Tror oron mest handlar om att man inte vet vem som är därinne, man liksom förbereder sig mentalt på att ta emot det barn man kommer få...
Och har det då Downs så är självklart inte kärleken mindre då! Men tror ni inte fionis och soffepropp, att det kan vara svårt att förstå innan barnet kommit? Jag har en känsla av att det kan vara så...
???
Jag tror att man trampar alla med DS barn på tårna när man säger att DS är någon sorts missbildning...
Jag kan ha tolkat det fel men....