Mamma till Psysiskt sjukt barn, ge mig styrka!

hej..förstår att du har det jätte jobbigt..har själv en son med diagnoser adhd,tourettes ,har kämpat med honom hela hans liv..är sjukskriven just nu.vad har ditt barn för sjukdom?

Låter verkligen jättetufft, önskar jag kunde skicka lite styrka till dig. Kram

Har hun inte fått någon diagnos?  

Jag tror inte du vinner något på att googla en massa.

Det handlar om att skapa en trygg miljö för ditt barn och att man aldrig sviker det. 

Men man ska också ge det utrymme för eget liv och ansvar. 

Du likt min mamma, ni är dom bästa. Hon har fått gå igenom ett rent helvete med mig.
Jag har nu diagnosen adhd och aspergers, och vi har fått svar. Oj vad hon har känt sig hjälplös, och min familj har verkligen fått lida. Möten, missbruk och destruktivt betende sen 12års åldern. Jag vet inte hur det känns, men jag vet ändå vad du känner och går igenom. 

Men, kära lilla hjärtat! Jag har aldrig gått genom ett helvete! Det verkar som att du ger DIG skulden?? Kanske har hon sagt saker som man inte skulle säga, i hennes "ohanterliga" psykiska sits?" Jag har också sagt så här, tex: "Men lilla hjärtat, det kan vara bra för dig, om du vågar ta' emot den hjälpen, som dem som är specialister, kan ge dig." Jag vet att jag skulle stanna där. 24 timmar. Men hon släpper inte in mig.
Jag vet att jag är en usel mamma, jag älskar min lilla dotter, jag älskar henne, lika mycket som alla mina andra 4 barn, det handlar om, att jag inte orkar längre. Med allt den psykiska bördan. Jag vet inte hur jag skall möta henne. Kraven på mig har blivit för stora nu. Jag är TOTALT slut. Det var det jag ville säga med min TS.

Grejen är, för min dotter: Att hon fattas 1 litet kriterie, för att få diagnos, I "asbergers, och i anorexia nevosa". Och jag känner det, som att hon är ett "offer", Vad fick DU för hjälp, när du väl hade din diagnos på "papper"?

Jag känner att hon är en liten "ängel", som dalar ner, som en liten lätt fjäder, virvalende, runnt, runt. Genom hela "vårdsystemet".

Har ingen som helst erfarenhet med detta och "ramlade" bara in i tråden, men jag önskar dig och din dotter all kraft och styrka. Ni kommer att klara er båda två!

men, visst borde du kunna bli sjukskriven ett tag! Min mamma blev sjukskriven ett par månader iaf när jag var 16, levde ett extremt självdestruktivt liv och väntade på en plats på behandlingshem.

Fyfan vilken tuff sits, det lär ju kännas lite som att vara tvungen att välja mellan pest eller kolera. Antingen att alltid finnas till hands för dottern men hamna hos kronolle eller klara familjens ekonomi och dottern kanske känner sig åsidosatt.

Skulle din dotter må bättre av att du var sjukskriven?
Hur mycket skulle familjen i stort lida om du blev sjukskriven?
Det finns även arbeten du kan utföra hemifrån! Om du blir deltidssjukskriven kanske du kan arbeta in resten hemifrån?
Finns det någon annan i familjen/släkten som står din dotter nära som kan avlösa dig?

Jag förstår att DU som mamma är HELT slut!! Man lägger ner sin själv på dem man älskar högst och man kan precis som du skriva faktiskt gå in i väggen rent kännslomässigt!

Jag tror att du gör allt du kan för din lilla dotter och det tror jag hoon vet hoon med... Vad DU behöver göra är att ta kontakt med en läkare, psykolog eller dyligt för att få prata av dig om hur DU mår.. detta bör du göra så snart som möjligt för att förhindra att du rasar samman totalt!

Men glöm inte... vi människor ligger inne med oanade krafter och tar oss offtast igenom dem mest svåraste saker här i livet och det gör oss starkare!

All styrka till dig och även till din dotter =)

Vill bara ge dig en stor kram...

Jobbar själv inom psykiatrin, lite lustigt var att jag och en kollega just idag gjorde ett förslag till anhörigkontakter, hur det skulle gå till och i vilket syfte samt att vi som jobbar med patienten ofta har stor nytta av anhörigas erfarenheter och kunnande om patienten. Kort och gott vi bollade många tankar med varandra.

Psykiatrin överlag behandlar i många fall anhöriga väldigt dåligt och till sist blir det nästan en kamp mellan anhöriga och psykiatripersonalen.
Psykisk ohälsa kan ju tom ibland drabba den anhöriga mer än den sjuka, det är otroligt viktigt att som personal veta det och ta hand om dem också och åtminstone kunna vägleda rätt.

är själv anhörigkontakt för en anhörig och som denne säger "Det är guld att kunna bolla min förtvivlan med dig, som har kunskap och dessutom orkar stötta och vägleda mig rätt" Nu är jag på inget sätt terapeut till denne utan vi har kommit långt bara av ren medmänsklighet med dennes sjuka anhöriga i fokus.