Min vän har kontakt med en exvän till mig som har sårat mig vädigt mycket.

vadå vän och exvän?

Är du ihop med nån av dom?

Jg såg att det blev väldigt skumt skrivet Med vän medan jag en vännina till mig och exvän en gammal vänninna. Jag känner mig sårad, har svårt attf ta till mig min vän numera.. Jag pratade med henne innan att det skulle känas skumt för mig om de blev bra vänner efter det som hänt men hon verkar strunta i hur jag känner vilket är tråkigt

Jag sitter och har suttit i samma sits som dig ganska länge. Det är skit-jobbigt! Både min vän och ex vän umgås, skriver  till varandra på FB och lägger upp bilder på varandra. Jag har flera gånger påpekat att jag tycker det är jobbigt men hon tycker arr hon måste behålla en baland mellan dem för att deras pojkvänner är kompisar som umgås.
Det jag har gjort är att jag slutat anförtro mig till henne, litar inte på henne. Vi ses ibland och jag låtsas som att det inte rör mig ryggen längre men i själva verket så är hon inte längre min nära vän. Berättar inget som är privat och pratar aldrig om hennes liv.
Orkar helt ärligt inte bry mig längre, nu vet jag vart jag har henne och hon är INTE lojal i mina ögon.

Hade det varit jag hade jag ALDRIG fortsatt umgänge med någon som sårat min bästa vän utan markerat vilken "sida" jag står på. Men kan tycka att det är lågstadienivå men det skiter jag i....

Det låter som en mkt lik situation som jag är i nu. Hennes skäl att umgås med henne är att hon känner hennes bror. Jag håller med att detta låter som om vi vore unga, men fakum är att jag är strax över 30 år. Alla använder facebook numera. Det sårar väldigt mycket och jag kanske också borde sluta att anförto mig till denna tjej. Hon och jag har känt varandra i snart 10 år så man vill ju helst slippa få det att rinna ut i sanden men det är som du skriver väldigt ofint att göra så.

Jag och min vän har känt varandra i över 15 år och var bästa vänner. Jag själv är också nästan 30 år..  Jag har markerat att jag inte tycker det är ok och hon har säkert märkt att jag inte anförtror mig lika mycket eller öppnar mig lika mycket längre. Men det är hennes förlust. Jag har många andra vänner som backar upp mig och visar vad vänskap är. Hon får komma på själv vilken falsk tjej den exkompisen är och då kan hon inte gråta mot min axel, Jag vet att det gör jätteont nu TS och man är så jävla besviken och chockad över beteéndet men det är inget att göra..
Värsta är väl att man inte kan klippa bara för hon har ju rätt att göra som hon vill med sitt umgänge. Men å andra sidan vet du nu vad det är för skrot och korn i tjejen...

kanske jag som är gammalmodig och mossig men jag anser inte att man kan "paxa" vänner och ställa upp en massa regler.

Trist om du och den här ex-väninnan nu inte är on speaking terms det är det verkligen - men det gör inte automatiskt att alla andra du umgås med givetvis måste tycka likadant och ta avstånd. Det här är ju nånting mellan dig och henne, inte nån annan. Så nej jag tycker inte heller att det handlar om dålig respekt osv.. Ni umgås ju ändå inte alla tre.

Bäst är väl i så fall om dessa två tjejer själva får komma på hur saker o ting är, låt den här kompisen bli sårad själv i värsta fall om det är det som behövs.

Man kan inte älska alla människor och alla människar kan inte tycka lika som dig... enkel logik.

Jag har aldrig accepterat att mina vänner har synpunkter på vem jag är vän med.

Jag har varit i en liknande situation där vän nr 1 lärde känna vän nr 2 genom mej. Vän nr 1 var en mkt nära vän till mej men pga hennes dåliga självkänsla slets vår vänskap itu och vi är inte fd vänner idag men vi är inte lika förtroliga om innan. Dock under den lång tid som vi slets isär såg jag bl a på Facebook hur min vän nr 1 och nr 2 blev mer och mer förtroliga och jag kände samma som du, att vän nr 2 var verkade mer "nära" vän nr 1 än mej. (Jag har kännt båda ca 12-14 år, de har kännt varandra nu ca 2 år, de träffades genom mej)

Och jag förstår om du känner dej åsidosatt, jag gjorde det. Och kanske till och med sviken. För mej har det resulterat i att jag vänt mej till andra vänner istället, och gjort ett aktivt val att inte anförtro mej till vän nr 2.

Det här är känsligt och et kan tycks vara barnsligt att vi reagerar så här, men jag kan hålla med om att man känner sej överkörd och lite "jag var först, tänk på mej!" känsla infinner sej. Men å andra sidan vill man ju inte förlora en bra vän?

Kanske du ska ta upp din oro med din vän? Och uttrycka att du känner oro inför att er vänskap skall bli påverkad av att du och ex-vännen inte längre umgås, men att de två gör det?

om mina kompisar hade synpunkter på vem jag umgicks med så hade jag blivit förbannad.

det är väl inte min sak om nån är osams med varandra?

Låter nästan som när man gör slut med en kille att ingen annan får vara ihop med honom bara för att det råkar vara ett ex...

Klart man inte kan "paxa"  vänner men det här handlade kanske mer om själva känslan? Och nej vänskap ska väl inte komma med massa förhållningsregelr och krav, men känner man sej trampad på/åsidosatt/eller vaddet än kan vara så har man väl åtminstone rätt att poängtera detta?

Ni som hade blivit förbannade; gäller det även om ni umgicks med en eller fler personer som hade dåligt inflytande på er/utnyttjade er/ljög för er eller ngt liknande? Jag hade verkligen hoppats att mina vänner hade sagt till om de såg att det fanns såna personer i min vänskapskrets. Jag bara undrade om det fanns undantag...

Anonym (förstår) skrev 2011-03-30 16:45:45 följande:

En av mina närmaste tjej-vänner är typ "bästa" kompis med mitt ex som jag inte vill ha något som helst att göra med. Blir lite jobbigt när hon frågar om jag ska med ut på krogen eller komma på fest för jag måste alltid fråga om "HON" kommer vara där vilket hon ofta kommer är.

Men jag har ingen som helst rätt att styra över min tjejkompis umgås med. Så länge jag slipper höra skiten. Blockera din ex-vän på facebook så slipper du se vad dom skriver till varandra.

Jag är kanske lite av gamla skolan men tycker att man letar vänner lite i sitt egna liv och inte bland kompisars kompisar. Lite annorlunda kanske när man är yngre och mest festar ihop men sedan komplicerar det bara livet. Jag vill ha ett eget liv där jag kan styra vem jag träffar och umgås och orkar inte med alla i en enda stor klump.
Sociala koden i min värld är att man träffas på middagar och sånt och alla har sina egna vänner. Vänner skaffar man på jobb skola och sånt inte på middagar hos andra. Är lite klistrigt gå på så.
Ok bekanta men helt icke-OK är att bli nära vän med en kompis syskon eller nån som man inte själv kan tona bort sig själv från...och som sagt en annan sak i party-hardy-åldern.

Min syster tog över min bästa vän när vännen sårade mig så att jag var tvungen att "göra slut"...
Nu är det så gulligt mellan dom, konstigt att dom aldrig gillade varandra innan vännen sårade & kränkte mig...

Det värsta är att syrran min inte direkt varit så intresserad av mitt liv, men nu helt plötsligt är väldigt intresserad av vad som händer...

Och hon pratar gärna om min exkompis och hur jävla bra och duktig hon är när vi råkar träffas, (överdrivet mycket)

Vet inte vad hon vill med det.... men något vill hon förmedla iaf..

Min vän och ex-vän lärde också känna varandra genom mig och min vän hade inga större känslor för denne innan vi klippte med varandra. Då helt plötsligt skulle dom vara bästa vänner osv..

Jag tycker bara det handlar om lojalitet gentemot vem man kännt längts och vad man har upplevt tillsammans. JAg och min bästa vän var alltid lojala i vått och torrt och har upplevt mycket ihop. Vi har alltid hållit varandra om ryggen. Nu har hon fått hela mitt gamla umgänge ( gjorde slut med exet och han hade lärt känna många av mina vänner) och lever för första gången med ett "gäng" som hon kan umgås med och pardejta. Något hon aldrig haft. Så hon får ta det för min del, de som valt mitt ex framför mig har gjort sitt val och jag valde medvetet att lämna många av dom sk vännerna. Mina riktiga vänner finns kvar. Dom vet jag vilka det är. Kan även nämna att exet var ett psykfall som missshandlade mig psykiskt...

Jag kanske missuppfattade, men jag uppfattade det inte som att TS försökte bestämmahuruvida dessa två persona ska eller inte ska få umgås? Jag uppfattade det mer som att hon kände sej åsidosatt/trampad på av vännen och mer ifrågasatte vänskapen till den personen.
Det är ivf så jag själv upplevde det i min situiaton, men jag kanske inte läste korrekt mellan raderna att TS var ute efter att styra och kontrollera sina vänner

Jag håller med dej, men hur gör man då? När vänner man har plötsligt tar varenda litet tillfälle i akt att försöka bli vän med  mina vänner när hon träffar dem? Till saken för egen del hör att min vän har väääääldigt få vänner och därav tror jag hon försöker "haka på" mina vänner. Och ja, vi är över 30. Så det handlar inte om festpolare på stan lixom. Men jag upplever det som att hon är klistrig men vad sjuton säger man? "Sluta försöka bli vän men alla mina vänner!" Det är ju också sandlåde nivå och kan uppfattas, om jag ser på andra inlägg här ovan, som att jag försöker styra vem hon ska umgås med. Och ja det finns tillfällen då mina vänner från olika "håll" träffas socialt, t ex födelsedagsmiddag etc.