Fick äldre släktingar passa dig när du var liten?

Längre perioder blev jag inte bortlämnad och kommer inte heller lämna bort. Jag har skaffat barn för att jag vill vara med dem inte för att lämna bort dem till någon annan halva sommaren.

Att den äldre generationen eller att olika människor har olika syn på barnuppfostran kommer man aldrig ifrån man får sätta ner foten om det är något viktigt men annars tycker jag inte det är så farligt om det blir lite annat när barnen är borta.

Jag blev bortlämnad mycket, och oftast tyckte jag om det. Men jag var ett otryggt barn med dålig anknytning som tyckte att det var skönt att komma ifrån mamma (pappa jobbade mycket) och bo hos människor som faktiskt gav mig kärlek. Så, som du kanske kan gissa, jag kommer inte lämna bort mitt barn till min mamma direkt.

Jag var mycket hos mina morföräldrar och min moster som liten. Även hos andra, men mest och längst där. Jag sov enstaka nätter som liten och hela veckor sommartid i skolåldern. Jag hade det hur bra som helst och blev bortskämd med tid och godsaker :) Det är viktigt för både mig och min man att vår son ska ha en fin relation till andra vuxna och vara trygg, inte bara med mamma och pappa. Sen får man väl känna sig fram gällande vem, när, hur länge och ofta.

nej jag blev inte bortlämnad

Jag var ibland hos äldre släktingar ibland i upp till en vecka och jag älskade det!

Jag och min bror var ofta hos mormor och morfar, både för att vi ville eller om mamma o pappa skulle bort. När vi var lite äldre ( i låg- och mellanstadiet) tog de med oss och vår kusin till Öland, Gotland och Danmark några somrar. Det är några av mina bästa och starkaste barndomsminnen

Vi hade inte så mycket andra äldre släktingar i närheten, min farmor o farfar o pappas släkt bodde 100-150 mil ifrån oss.

Nu är mina barn ofta och gärna hos sina morföräldrar.
Hade min mans föräldrar och syskon bott närmre så hade de gärna fått vara där också, om de släktingarna hade velat det och välkomnat barnen.

Jag tycker att det är perfekt att "utnyttja" mormor o morfar som barnvakt och det ger en bra och naturlig relation mellan generationerna.

Jag hoppas verkligen att jag kommer att få ta hand om och hjälpa till med mina barnbarn om och när jag får några

Ja, upp till en vecka ungefar. Min mamma var ensamstaende och det var helt klart roligare att vara hos mormor och morfar eller mina kusiner nagra dagar istallet for att hanga med mamma till jobbet pa sommaren. De veckor hon hade semester var vi alltid tillsammans. Klart att man langtade hem emellanat, men for det mesta var det roligt. Om jag skaffar barn nagon gang hoppas jag att jag har samma stod fran slakt och vanner som mamma hade, eftersom jag inte anser mig ha tagit skada av att vara hemifran ibland.

Det vart väl mer ett krav att få vara en vecka av sommarlover hos farmor och farfar. Jag älskade att vara hos dom. Vi träffade dom självklart under hela året, men just sommarlovet kunde man vara där längre.
Vi var oxå hos mormor och morfar, fast inte lika länge åt gången.

Mina barn har varit borta 2 nätter i rad som längst, dom blir snart 3 år. Vi har bara lämnat dom hos deras farmor eller deras moster, där är dom trygga och har det bra.

Min mormor och morfar bodde ganska långt bort, så vi träffades inte så ofta. Det blev till jul, till påsk och kanske någon födelsedag. Och så var jag hos dem en vecka eller två (eller tre) varje sommar utan mina föräldrar. Första gången var jag 2,5 och min lillasyster var nyfödd, och sen fortsatte det tills jag blev tonåring. Jag tyckte att det var roligt och mysigt, och längtade sällan hem. Men. Det gjorde mig otrygg. Det sabbade min relation till min syster. (Ja, inte bara det, men bland annat.)

Jag kommer inte att lämna iväg mitt barn på samma sätt. Nu bor jag nära mina föräldrar, så dottern träffar dem ofta och mycket, men har inte sovit över. Till sommaren ska hon få vara med dem en vecka för att slippa vara på förskolan utan någon ordinarie personal, men vi kommer att hämta henne varje eftermiddag.

Det handlar inte om att jag inte litar på dem eller att jag inte tror att de skulle fixa det. Det handlar om att jag inte tror att det var bra för mig att vara borta från mina föräldrar så  länge, och att jag inte tror att det är bra för min unge. Nu är hon så liten än, och när hon börjar skolan kommer hon definitivt att få vara hos dem en vecka om hon vill själv.