Kär i så otroligt fel person

Jadu.... Vet inte vad jag ska säga...
Var i samma sits för 4 år sedan; blev tokkär i en arbetskompis och vi var båda gifta. Jag har två barn, han inga.

Idag är vi lyckligt gifta

Kan ju vara värt att tillägga att vi båda levde i mycket destruktiva relationer och behövde nog få en spark i arslet för att ta oss ur dem.... Så lyckat det blev!

Om  dina känslor för din man inte svalnat eller om du inte älskar honom (lika mycket) längre, är det alla gånger något som saknas i ditt förhållande. Kanske har ni för lite sex? Kanske är din man inte så attraktiv längre? Kanske är det tråkigt med vardagen bara? Inget är spännande längre.

Hur det än är, tror jag att förhållandet med din man inte kommer att hålla i längden. Har det börjat såhär nu, är det nog bara början till ett kommande slut tror jag.

Alltså jag och min man har det egentligen väldigt bra så vårt förhållande är det inte dom spökar därför känns det extra hemskt att bara gå runt med en annan i huvudet. Det känns även fel att killen jag är kär i har en flickvän och en 4mån gammal bebis. Det är så mycket som står åå spel. Helst vill jag bara fly och glömma samtidigt som det pirrar härligt i magen och jag måste ju gå till jobbet. Vilken hemsk sitts det är:(

Känner så väl igen mig i det du skriver. Var i liknande sits för drygt ett år sen. Jag blev tokkär i en annan man. Jag är gift och har två små barn. Jag och min man hade iofs en lite svajig relation redan då. Men mannen jag föll för var startskottet till ett totalt haveri av mitt och min mans förhållande. Idag står vi på randen till skilsmässa. Det finns inget att bygga på längre, vi lever två separata liv och bråkar ständigt. Kärleken, passionen ,åtrån ja allt jag tycker är viktigt i ett förhållande är bortblåst.

Mellan mig och mannen jag blev förälskad i blev det inget av olika orsaker. Han finns inte i mitt liv idag. Men min förälskelse gjorde att jag vaknade upp och såg det jag saknar i mitt förhållande.

Jag tror att om man känner en sådan attraktion för en annan människa än sin partner finns det någon brist i förhållandet.

Hej, jobbig sits för dig! 

Jag var i liknande sits för några år sen. Det är lätt i ett långvarigt förhållande att man blir uttråkad och man tar varandra för givet. Inget överraskar längre. Ett tips är en reality check. Istället för att tänka på situationen där du och din fling är ihop tänk på situationen att bryta upp med din man och tänk realistiskt. Är det värt det? Jämför eran djupa fleråriga relation (antagande) med den ytliga förtjusningen du känner för tillfället. Analysera! För jag upptäckte att det inte alls skulle vara värt det och jag uppskattar min kille mer nu efter den insikten, jag kan aldrig mer bli nykär med min kille men jag kan aldrig hitta en bättre! Antingen får du också den insikten och får du inte det kanske du ska fundera på separation även om du inte får din jobb-kärlek. Lycka till!

Jag och min man har inga problem mer än att man har uppåtvändas och neråtgångar i sitt äktenskap. Jag hoppas att de här känslorna bara kan försvinna. Har varit vaken mycket i natt och funderat och kom fram till att jag vill att känslorna försvinner. Funderar på att försöka byta jobb. Synd för jag trivs men det käns viktigt att hålla ihop familjen.

Jag har precis haft en kvälstur med honom och jag måste nog byta jobb. Jag blev knallröd i ansiktet när vi var i medicinrummet tillsamans så jag kan uppenbarligen inte dölja mina känslor. Är det överdrivet att söka andra jobb?

Anonym (Emma): åh jag tror du satte huvudet på spiken som jag känner. Min man och jag har det inte dåligt men 12år tillsamans är man inte direkt nykära men vi har det väldigt bra och jag älskar min man. Men jag är livrädd för att göra ett snedhet med killen jag har en fling för.

Jag är i ungefär samma situation. Jag är också kär i en kollega, men i mitt fall så har jag och min man haft det dåligt länge. Jag har till och från under några år haft tankar om att lämna honom, men aldrig kommit till skott. Någonstans har man väl haft förhoppningen om att det ska bli bättre, och så vill man försöka hålla ihop för barnens skull.

Det är nu snart tre år sedan jag började jobba på mitt jobb, och jag och den här kollegan har haft en speciell "connection" redan från första början. Han är sambo men har inga barn. Fram tills för ett par månader sedan har vi aldrig agerat på våra känslor och aldrig pratat om det heller. Det har dock inte gått att ta miste på att det alltid har funnits vibbar mellan oss. För ett par månader sedan berättade han vad han känner för mig, och sedan har hela livet vänts upp och ner för oss båda. Det här blev startskottet för mig att äntligen ta tag i mitt eget dåliga förhållande, och nu lutar det åt att jag och min man kommer att skiljas. Jag kommer inte att lämna honom för den andres skull, för jag är inte alls säker på att det kommer att bli något mellan oss i slutändan. Jag kommer att lämna min man för min skull, för att jag inte mår bra och inte är lycklig med honom. Jag borde ha gjort det för länge sedan. Även om jag av olika anledningar är tveksam om det kommer att bli något mellan mig och min kollega så har han fått mig att inse allt jag saknar i mitt förhållande och att jag är värd något bättre än det jag har. Även om han inte blir den som kommer att göra mig lycklig i framtiden så har jag förstått att jag kanske kan bli lycklig tillsammans med någon igen.