behöver snabba svar.Gör jag rädd som skickar mannen till älskarinnan..:(. ???ångest!
min man har haft en älskarinna sedan 4 månader tillbaka. han har smsat o ringt jättemycket (det såg jag på räkningarna) så de har väldigt tät kontakt.
Han åker dit några gånger i månaden, inte alltför ofta eftersom hon bor i annan stad. Nästan på en gång ville han skiljas eftersom han säger att han tappat känslorna för mig och känslorna för henne är så starka.
Jag har såklart vart under isen , chockad eftersom jag alltid har sett oss som det stabila, trygga paret ..har alltid haft det bra..fast de sista åren såklart har det vart slentrian i det hela med vardag och 3 barn, jobb och vad allt det innebär.
Jag har bönat o bett om familjeterapi..eller åtminstånde ett försök att hitta tillbaka till varandra..men det är tvärnej. ändå har sexlivet fått sig en rejäl skjuts uppåt..(ja vi har fortsatt...enda närheten jag får nuförtiden:( )
Han har dock väntat på en lägenhet i ett spesiellt område så det har tagit tid.
Men nu sist häromdagen när jag tog upp en till diskussion om att vi borde försöka tillsammans att få fart på vårat förhållande igen, att våra 3 barn är värda ett rejält försök....Men nu tog det tvärstop. Han VILL inte mer och nu skulle vi inte enns ha sex osv..jag måste inse att det bara finns en väg..skilsmässa. ..såger han ..han vill inte ge mig falska förhoppningar.
Jag försökte tala om detta att känslorna för henne kanske går över, att det är nyförälskelse, spänning , det förbjudna som gör henne till en *underbar person* de har ju bara träffats vid enstaka tillfällen...men nej.. Han var kall o sa att han tar första bästa lägenhet... Vägrar att vänta. pratade även om Bonusfamiljer o att det krävs så otroligt mycket kärlek för att få en bonusfamilj att funka... Han sa att han förstod vad jag menade men att han känner att han MÅSTE prova med denna nya.
Efter ett tag slängde jag ur mig... Men åk dit en månad o se då om det är riktig kärlek!!!innan du skriver på för ny lägenhet.
Du får åka en månad, men då ska du vara där o inte komma hem till barn o mig ( om du inte tänker komma hem för alltid förståss;)) det kanske är nyttigt att få distans o se hur det är att sakna barnen! O förhoppningsvis se det bra i vårat vardagsliv!
Han funderade ..snabbt .. bestämde sig( såklart!) för att prova det.
Hoppas såklart att när han väl sitter där och allt är tilllåtet ...så känns det inte lika spännande och han börjar längta hem..inse att hon inte är perfekt och att han kanske har det rätt bra trots allt hemma.......
Eller reserar jag allt nu(för hoppet finns ju alltid att han skall ångra sig här hemma med mig och se vad han har..) hon hade ju kunnat tröttna på att vänta på honom om det dröjer att få lägenheten)
ÅNGEST!!Gör jag rätt eller fel?
Vi säger till barnen att det är jobbresa.. Ångrar han sig o vill komma hem så är det bra, då behöver dom aldrig få veta o detta hemska som jag låter han göra är värt varenda ångestsekund!!!!
Eller så gör han som han tänkt hela tiden .. Tar ut skilsmässa och flyttar..... Ja jag vet inte. Kan vara det dummaste jag gjort... Eller det bästa. Men det känns som om det inte kommer att kunna göra det värre än vad det är nu , att han tänker på henne hela tiden , ser bara flytt, flytt,flytt...osv.
ångesten sliter i mig ... Vi skulle fundera tills imorgon och bestämma definitivt!! Hjäälp... Vad har jag gjort??
TIPS?? RÅD?? FUNDERINGAR?? hjälp mig!!!Känner att det är så långt med en månad som jag drog till med, men är det inte bara så att skickar jag dit honom en vecka så är det ju jättespännande iallafall?? Han har inte en chans att tröttna eller längta hem då ju...
samtidigt..en månad utan honom blir jobbig...men skiljer vi oss så blir det ju ett helt liv utan honom så det är väl lika bra att vänja sig.Jag kan fortfarande säga att han inte får åka....men hjälper eller stjälper det??
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-10 18:37
uppdaterar:)
Efter att ha läst era kommentarer höll jag fast vid vad jag sagt.Han var ju iallafall påväg så jag hade inget att förlora.NU vet jag om det var rätt beslut eller ej...DET VAR RÄTT!!!! För 3 dagar innan han skulle åka insåg han vad han var på väg att göra, vad som var påväg att hända...och ångrade sig. Vi försöker att hitta tillbaka till varandra..och det känns fantastiskt.Detta kommer vi att klara. Vi kommer nog aldrig att slarva bort varandra igen i vardagstrisess och vardag...VI får se till att denna hemska kris faktiskt inte var i onödan utan att vi lärde oss massor.
Evigt tacksam att jag stod fast vid detta..hade han flyttat och ångrat sig så hade vi ju fått dragit in barnen i detta hemska...nu är de lyckligt ovetande, även om de såklart märkt att något vart på tok...
Tack alla för svar...det slutade såå mycket lyckligare än jag vågat tro!!hade väl på sin häjd vågat fantisera om att han skulle komma hem efter en vecka...men såhär!!!glad,glad,glad:)
