Ni med kattallergi, förstår era nära och kära?

Har en kompis vars ena barn är extremt kattallergisk, sonen och han kan bara leka om sonen är nyduschad och har rena kläder på.

men vi har lyckats lösa det så det fungerar endå, barnen umgås här ute på sommaren och vi är hos dem under vintertid/regniga dagar.

men har hört att det finns många som inte är lika toleranta, själv tycker jag det är en baggis med en dusch och förvara kläderna så katterna inte kommer åt dem och byta kläder i hallen före vi går.

Jag har inte kattallergi, utan katter. Det har alltid förvånat mig storligen detta med att folk säger till allergiker att de väl kan härda ut lite till. Min svärsläkt är lite åt det hållet, yngsta dottern (vuxen) är allergisk mot hund/katt/häst och ändå insisterar rätt många i släkten på att ta med husdjuren hem till henne och tycka synd om djuren när de inte får komma in. Ja, hundarna följer med då, katterna och hästarna får stanna hemma. Jag misstänker att mina föräldrar är likadana (inga allergiker i släkten så jag har inga direkta bevis), de är av den generationen som anser att allergier är ett sätt att göra sig lite märkvärdig (samma generation som svärföräldrarna). En mycket konstig inställning som man får hoppas är på utdöende.

Jag tycker att det är mycket oförskämt att inte ta hänsyn till allergiker. Välkomnar man folk i sitt hem får man ju göra sitt bästa för att de inte ska bli sjuka.

Jag är oxå allergisk mot katter. Jag brukar lösa det genom att ta ögondroppar och allergitablett en timma innan vi ska iväg och då funkar det bra :)

Jag förstår inte riktigt. Din kompis städar, tvättar, har katten ute när du kommer och det gör ingen skillnad. Vad spelar det då för roll om andra gosar med sina katter när du är i närheten?

Jag tar alltid hänsyn till kattallergiker (och andra allergiker också) genom att städa innan de kommer, erbjuda allergitabletter och sitta på balkongen och äta när det är sommar. Mer än så kan jag liksom inte göra.

Jag håller med dig.. sen om jag får hit min bror o hans tjej som är båda allergiker och om dom ska sova, så storstädar jag gästrummet upp o ner totalt, stänger igen rummet o katterna får inte gå in.. Allt för att dom ska kunna komma besök. Eller försöka iaf.. sen har jag allergitabletter dom också kan få..

Min sambo är astmatiker (eller var?) och var himla allergisk mot mina katter när vi träffades.. men han hade då Aerius, men trappade ur.. Nu tål han dem.... det som inte dödar de härdar.. Funkar inte för alla.. men även om man är matallergiker / i mild grad. Att utsättas för dessa saker kan härda..

Om man gosar med kissen så frigörs epitel som bär allergenet. Kissen klarar några timmars 'icke-gosande'. Bäst är också att städa och våttorka en eller ett par dagar innan besöket, då hinner resterande damm landa och bindas. Allt enligt allergisk god vän.

Vore intressant även att veta hur allergiker tänker; ska folk göra sig av med djur för att ni är allergiska? Om det inte hjälper att städa jättenoga som ts säger, då är ju det enda alternativet?

Själv hanterar jag som kattägare det genom att inte ha allergiska vänner. Har heller inga allergiska släktingar, tack och lov

Förstår hur du känner, en det är faktiskt kattens hem - inte ditt

För min del så tar jag också alltid både astmamedicin, allergitabletter och även nässpray ca 1 timme innan, men jag reagerar en hel del ändå. Utan medicin kan jag inte vara i ett hem med katt.I vanliga fall hade det funkade helt okej att träffa min kompis, men inte just på våren när det är björkpollen samtidigt! Annars spelar det helt klart skillnad att det är städat och att katten är ute, då är jag väldigt tacksam för vad de gör om jag ska dit. Nu verkar det tyvärr bli sura miner från min vän, eftersom vi inte kan åka dit.Tack Ja så är det och jag märker verkligen direkt av ifall de tar upp en katt mitt framför näsan på mig och börjar kela med katten. Tyker liksom man kan tänka lite och inte bara lyfta upp katten framför en som är allergisk.Nej nej nej, självklart ska de få ha kvar sina katter. Det är ju deras val och inte mitt. Jag har absolut inget emot katter, nästan så att jag ibland önskar att jag inte är allergisk, isåfall hade vi själva haft katt!

Det jag menar är att när man väl har någon hemma med kattallergi, kan man inte försöka tänka lite? Inte lyfta upp katten framför ögonen på den som är allergisk, inte vifta och flytta massa filtar och kuddar, inte låta katten sitta på en stol när man äter  och, om möjligheten finns, låta katten vara ute?Självklart är det kattens hem. Menar mest på att kattens ägare faktiskt kan försöka tänka lite. Och som i svärmors fall, inte försöka göra allt för att hålla oss kvar, även om jag säger att jag inte mår bra och vill hem (hostar och nyser förmodligen ganska mycket vid detta laget).

jag har ett mindre zoo hemma 8 hundar 2 katter som bor inne med oss iaf på nätterna och när det är kallt och dåligt väder.

sen har vi ladugården full med höns, kaniner, får, kalkoner.....

så om någon är allergisk vilket min mamma faktiskt är. hon kommer väl och hälsar på iaf ingen tvingar henne att gosa med djuren och dom får vara ute när hon kommer. men nog blir hon väl allergisk iaf.

spelar väl ingen roll hur mycket jag städat då det är djur i varenda hörn hemma hos oss...... på allt!

sen om någon skulle så mycket som yttra sig om mina djur att dom ska flytta sig för att denna person är allergisk, hade jag blivit rent arg för det är så att det är deras hem inte allergikern......

varför kan då inte alla som är så sjukt allergiska välja att bjuda hem folk till sig istället så slipper någon bli lidnde?

har ni med allergi någon förståelse för oss med djur? eller är det bara vi som ska visa hänsyn?