Distansförhållande och gå långsamt fram ?

Jag har ett distansförhållande, vi bor 25 mil från varandra. Har inte varit tillsammans länge, men än funkar det bra och jag tror det kommer fortsätta så. Vi ska försöka träffas åtminstone en gång i månaden. Många som säjer att det verkar så jobbigt, men jag tror det é positivt. Man längtar efter varandra, och när man väl träffas så har man det helt underbart.

Hej jag har ett distans förhållande, och det har funkat bra..

Mitt distansförhållande kan jag gissa är på längre distans än ditt då min kille bor ca 36 timmars bil färd här ifrån.. Alltså i ett annat land.

Men det fungerar jätte bra..

Den ända som är lite tråkigt är att han inte kan komma till sverige och hälsa på eftersom det är i stort sätt omöjligt att få ett visum där han bor...

Men nu är det 3 gången jag åker ner sedan i juli..

Vi är förlovade och allt fungerar perfekt...

Lycka till...

Vi har ca 12 mil ifrån varandra och han vill gå långsamt fram träffats tre gånger och då är vi som ett par njuter av varje sekund vi är tillsammans. Men nåt jag inte förstår är varför man inte kan höras oftare på telefon eller skicka ett sms inget märkvärdigt typ bara god natt kram eller nåt. Men vill verkligen inte förstöra nåt mellan oss men jag är ovan vid distansförhållande och gå långsamt fram !

Jag och min sambo hade ett distansförhållande där vi var överens om att gå långsamt fram.... vad det nu betyder... i vårt fall innebar det att vi inte flyttade ihop efter en vecka utan till lät oss att lära känna varandra även fast vi var 100% säkra på våra känslor....

Vi hade ett avstånd mellan oss på 110 mil... vi hade väldig tät telefonkontakt samt sms och mmskontakt... = flera gånger per dag. Det finns juh både negativa saker som positiva saker att ha ett distansförhållande... det positiva är att man verkligen lär känna varandra på insidan iom alla telefonsamtal samt att man får lära sig vad det är att verkligen sakna någon... det negativa är att man inte kan träffas så ofta man kanske vill samt att man saknar varandra nått jävulsk plus att man får en saftig telefonräkning...

I dag bor vi ihop plus att vi väntar vårt första gemensamma barn.

Trots att alla här är otroligt positiva så skulle nog jag själv få lite underliga vibbar av en sådan kommentar. Något är det ju som gör att en person känner ett behov av att sätta en gräns eller utforma en regel för att förklara hur relationen skall fortlöpa. Antingen har han jobbiga erfarenheter som gör att han är rädd för att kanske bli lurad eller göra något fel eller så upplever han dig som för intensiv och kanske känner han sig lite skrämd och vill avvakta och se hur du "känns" även efter ett tag.

Vore jag som du så skulle jag försöka fråga varför han känner ett behov av det och vad han behöver för att känna sig "rätt" i en relation. Han kommer ju säkert att försöka säga att allt är jättebra men han vill bara ta det lugnt men personligen (jag kan vara rätt påstridig tyvärr) så skulle jag nog ändå försöka luska fram vad det handlar om.

Risken med att någon annan sätter stoppgränserna är ju att man själv kan känna lite självförtroendebrist av att den andra inte behöver en hela tiden.

Tror också att någon som inte SMSar så ofta eller ringer så ofta är sådan. Han kommer troligen inte att ändra sig utan tycker att det är lagom. Fundera över vad du själv behöver och kommunicera det till honom för att se om ni kan mötas. Risken är annars att du sitter och funderar ut massa anledningar till att han inte ringer och han själv kanske tycker att ni hörs ofta.

För min del har försiktiga starter antingen lett till ingenting eller till ett ganska snabbt övergående i icke-försiktighet.

Tror att killar ofta också försöker välja att vara singlar och kan känna att deras frihet hotas av en kärlekskrank tjej. Han kanske vill ta det lugnt för att du inte skall kunna kräva för mycket av honom och när han välj har vant sig kanske allt blir lugnt.

Ta det försiktigt bara så att ni inte hamnar i en situation där han är den som bestämmer hur ni skall ha det och du blir den som får acceptera faktum.