• mapu78

    orolig 7-åring.

    Min son som är 7 år är väldigt orolig av sig. Han oroar sig över allt. Han är orolig att nånting ska hända oss, orolig att vi inte kommer och hämtar han i tid från skolan, han är orolig att vi kommer lämna honom osv..... så här har det hållt på ett tag nu. Det känns inte hur jag än pratar med honom att han slutar att oroa sig även om jag förklarar tusen ggr att vi kommer aldrig lämna honom.
    Det är oftast på kvällen han blir som oroligast.

  • Svar på tråden orolig 7-åring.
  • Gaby 01

    Hej! Jag upplever samma med min son fast i ALLA situationer och detta kom efter en skilsmässa, du kan ju testa och söka på barn och depression för att ev. utesluta det. Vi kommer få professionell hjälp då det gått över styr och jag räknar dagarna tills vi får komma in.

  • Milleman

    Något speciellt som hänt som du kan koppla ihop till när hans oro började?

    Min bonus hade en period av mycket oro (1,5 år varade den) och det efter att vi fått fönsterna på lägenheten krossade... Det fanns säkert andra anledningar också, åtminstonde en period i denna perioden var hon inte nöjd med att ha skilda föräldrar tex.

    Men oftast tror jag det finns en händelse som gör att dem blir rädda och börjar förstå verkligheten...

    Nu tror jag *peppar peppar* att den oroliga perioden är över för det har gått bra senaste veckorna. Hon har vuxit som person och börjat bli modig och tror på sig själv... Så det är nog självkänslan och självförtroendet man får jobba med när dem är oroliga!

  • Gaby 01

    tjej88: Hur gammal var er tjejj då det började och när det var som jobbigast?

  • Milleman
    Gaby 01 skrev 2011-04-19 21:27:14 följande:
    tjej88: Hur gammal var er tjejj då det började och när det var som jobbigast?
    hon var 7 år när det började.
    jag vet inte riktigt när det var som jobbigast för det har varit ganska jämnjobbigt om man ska säga så... inga toppar och dalar utan en mer rak väg... ledsen varje kväll, rädd för att vara ensam osv osv... inte gått utanför dörren utan sällskap...

    det började släppa för kanske 4 månader sen. helt plötsligt en dag sa hon bara "jag går ut och leker" och sen försvann hon... jag och sambon bara stirrade på varandra...

    sen återkom nog oron lite när vi flyttade (men det kan nog vara för att det blev ny miljö)

    sen nu i helgen när hon var här så var hon förändrad och grät inte... vi fick dock veta av biomamman att dem pratat om detta hemma och att hon nu var stor och inte behövde gråta mer... utan istället prata med oss... så kommunikation och att prata med barnen hjälper nog... man måste givetvis lyssna på deras rädslor men när gråtandet nästan blivit mer regel än undantag så måste man nog ta tag i det och prata ut om det...

    sen är barn olika, vissa är oroliga av sig och vissa är otroligt modiga...
Svar på tråden orolig 7-åring.