Min gamle vän Hugo, Engelsk Springer Spaniel fick diagnosen Addison när han var 9 år. Märkte att det var ngt som inte stämde med honom, han drack mkt, kissade onormalt mkt, kräktes ofta. Åkte till vet. som tog en hel del prover, de trodde att han hade problem med njurarna, och han fick specialfoder. Några dagar senare blev han akut jätte dålig, låg bara och när man tvingade upp honom vinglade han fram. Jag åkte tillbaka till djursjukhuset helt övertygad om att hans sista dag var kommen... Väl där träffade vi en ny vet. som genast misstänkte Addison, och han lades genast in med kortison-dropp. De vågade inte lova ngt eftersom han var väldigt illa däran, kroppen var i chock.
Tre dagar senare hämtade vi hem en helt ny hund!! Hugo var piggare än han varit på mkt länge, och inställningen av medicinen funkade jätte bra, var aldrig några problem. Hans sjukdom märktes aldrig av mer. I höstas somnade världens finaste Hugo in i mattes famn, 12½ år gammal, av ålderskrämpor, alltså inte pga Addison.
Vilken otur Ni haft som drabbats av denna (vad jag förstått rätt ovanliga sjukdom) 2 ggr dessutom. Tråkigt att er första hund inte svarade på behandlingen. Hoppas att det går bättre med er andra hund. Hur mår den nu?
Vad är det för ras? Var de släkt?
MVH Johanna
