Född i vecka 25 +5 är nu gravid i vecka 24. Sjukskrivning?
Jag fick ett barn för tio år sedan i vecka 25+5, ingen vet varför, efteråt kunde man se att moderkakan hade nästan helt lossnat.
Allt gick bra.
Nu är jag gravid igen och är i vecka 24, jag går på MamaMia i Stockholm och har en jättebra barnmorska. Mitt jobb är väldigt stressig och dom senaste tre veckorna har det varit ännu stressigare än vanligt.
Jag har haft ont i magen men jag är ingen som beklagar mig, tänkt att det ska känna så här osv. Förra veckan hos barnmorskan när jag berättar att jag inte sover på nätterna och hur det är på jobbet. Så tycker hon att det är en bra idé med sjukskrivning. Min första tanke är DET GÅR INTE! Ingen har tid att göra mitt jobb osv. Men jag har fått ett barn prematurt och det finns en risk att det händer igen. Hon bokar en akut läkartid två dagar senare.
Läkaren vi träffar säger att heltidssjukskrivning inte är akutellt då försäkringskassan inte godkänner det om man inte är inlagd på sjukhus. Jag blev helt ställd. Jag har förstått att mitt onda i magen skulle beskrivas som sammandragningar. Höll på att börja gråta och bara gå därifrån. Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv (17år) varit sjukskriven max 10gånger. En gån en månad och när mitt barn föddes i vecka 25 blev jag sjukskriven tre månader tlls han var hemma och föräldraledigheten började.
Jag ber inte om hjälp, jag utnyttjar inte systemen, inte ens på det sätt man får och borde. Min inställning är att man jobbar, tjänar pengar och rättar munnen efter matsäcken.
Men nu känner jag att jag inte orkar, orkar ha on i magen, orkar oroa mig, orkar springa på toa var 5:e minut för att kolla att jag inte blöder.
Jag blev tyst, som tur var hade jag med mig min underbara sambo som pratade i mitt ställe och jag fick tre veckors sjukskrivning men med orden att det inte är säkert att försäkringskassan godkänner.
Det har inte varit tal om spec. mödravård, jag frågade om jag skulle söka mig till det redan före vi valde att gå dit men det tycket dom inte behövdes. Vi fick så bra kontakt med barnmorskan att vi inte kände oss oroade från början.
Hur har det varit för er som fött extremt underburna barn vid nästa graviditet? Har ingen lust att få psykiskstress pga detta, det räcker liksom med den vanliga oron.
