foglossning, finns ingen bättre smärtlindring än alvedon att få?

Akupunktur och Tens har jag fått, akupunktur fungerade bäst för mig. Vet andra som fått citadon utskrivet mot foglossning med.

vart sätter de nålarna för akupunktur så? jag har inte ont baktill i ryggen utan framtill på blygdbenet och sedan gör det ont neråt mellan benen och baktill i sittbenen inne i skinkorna, sedan strålar det ner i benen  och upp mot ljumskarna från skrevet liksom. de kan väl inte sätta tens och akupunktur i skrevet?

Tens provade när jag hade mest ont bak. Akupunktur sätter de nålar på fogarna både fram och bak man ligger på sidan och nån nål ner längs med benen och på fötterna om jag minns rättt är två år sen jag fick det.

Hej!

Det låter fruktansvärt det du beskriver. Det är inte säkert att man sätter akupuinkturen där det gör ont utan på andra ställen. Hör med din sjukgymnast om hon kan rekommendera någon eller om hon kan göra det själv. Ibland finns det sjukgymnaster som är specilaiserade på gravida, det beror lite på hur stor staden är där man bor.

TENS är också jättebra, det kan också sjukgymnasten hjälpa dig med,

Man kan få Citodon utskrivet att ta istället för Panodilen. Hör med din barnmorksa så ordnar dom det. Det är INTE farligt för barnet och du kanske kan få sova lite bättre på nätterna.

Man kan naturligtvis sätta igång men förlossning men när man väntar sitt första barn är man ganska obenägen att göra det eftersom det kan vara ganska jobbigt. Det är inte bara att trycka på en knapp utan kan vara en process på flera dagar. Precis som att man har en latensfas när förlossningen startar spontant har man det även vid en induktion. Om det inte är farligt för barnet eller mamman att fortsätta graviditeten så väntar man så länge man kan. I v 37 tror jag inte att de startar en förlossning men kanske om om du kommer till v 40 eller däröver.

hoppas att du kan få bättre hjälp än den du har fått för det finns mycket mer att göra mot smärtan! 

Jag fick svår foglossning och kryckor i vecka 15. Samma sak som dig. Kunde inte ta ett steg och inte vända mig i sängen själv. Jag blev erbjuden igångsättning, men tackade nej. Hade jag vetat att jag skulle gå 11 dagar över tiden hade jag nog tackat ja. Det var extremt jobbigt och jag fattade inte heller hur jag skulle orka. Jag kunde mig som i ett fängelse då jag satt i soffan dygnet runt från v 15 fram till förlossningen. Inte kunde jag ta hand om och leka med min dotter heller. Mycket gråt blev det. Jag fick akupunktur 4 gånger (de satta nålar både i ryggen och på blygdbenet), men de slutade med det då jag inte hade någon effekt av det. Tens hjälpte inte heller och den fick man ju ändå inte ha framtill. De sista tre veckorna löste jag en helsikes massa korsord så det fick bli min räddning så jag slapp tänka på smärtan. Det var nog först då jag kunde fokusera på annat.

Jag hade det precis som du. Det enda som funkade var varmvattengympa. Det gick ont några timmar efteråt, men nästa dag eller 2 kunde jag rör på mig utan mycket smärta. Om du kan, prova en dag och se om det hjälper. Jag fick mycket smärta av bältet och slutade med det när jag upptäckte att jag fick mer utav vattengympa.

Jag bodde i vårat badkar i flera veckor kändes det som, fick starka alvedon och citadon utskrivet.
Jag hade det extra knepigt då jag har en outläkt whiplash som gjorde svinont och gjorde att min känsel och styrsel i händer och armar försvann så rullstol eller kryckor var ingen idee då jag ändå inte hade kontroll på att kunna ta mig frammåt med dem.

Sjukgymnastik funkade inte heller då jag inte kunde träna upp bäcknet utan att också träna ryggen och det funkade inte som gravid så har följt varje serie som gått på tv och sovit mig igenom dessa månader, nu sista månaden börjar det bli bättre men det är för att bebben är fixerad då har lite bättre koll på fötterna så nu orkar jag gå runt hemma utan att åla mig.

fy låter sjukt obehagligt att inte ha kontroll i händerna. skönt att man inte har såna problem ovanpå det andra.
har inet vågat mig på badkaret på flera veckor sist jag försökte gjorde det så j*la ont att ta sig i och ur så jag höll på att bröja grina så törs inte bada badkar mer. hade varit perfekt att ha typ en  simbasäng man kunde gå ner i utan att behöva klättra på stege, att den är som en sluttning ner i basängen liksom men det finns inget sånt här. för vatten är ju annars skönt.

fick Citodon utskrivet nu i veckan och äntligen så får jag sova lite! vaknar fortfarande när jag behöver vända mig, för den smärtan rår inte tabletterna på, men det behöver jag bara göra ca 3-5gånger per natt och därimellan så sover jag ostört numera. så himla skönt!

att ligga ner är min mardröm så jag sitter mest, det är när jag ligger jag har som ondast så jag sitter på en stol för det mesta och glor. 

tycker det är så jobbigt att folk inte förstår hur ont man har. ibland önskar jag nästan att jag skulle ha haft kvar kryckorna för då har man liksom tillåtelse att ha det jobbigt, då ser folk att "aha hon har super-ont". annars när man försöker förklara för folk att man har svår foglossning så får man kommentarer, typ "ja det kommer jag ihåg, jag hade svårt att få på mig skorna sista månaden", eller "ja man blev så stel i fogarna när man jobbat i trädgården mot slutet"  hade jag bara haft såna problem skulle jag väl för fanken inte hasa omkring som en zombie eller hur?

folk tror de vet vad svår foglossning innebär för att de känt av sina fogar lite då och då sista månaden, när de ansträngt sig, och så fattar dom inte varför man är så himla handikappad och inte klarar av något, när de själva minsann klarade av att göra allt som vanligt. det borde finnas två olika namn för det.
normal foglossning som de flesta känner av mot slutet lite då och då borde ha ett eget namn och den här extremt smärtsamma långdragna foglossningen som vi pratar om borde heta något helt annat för det är ta mig sjutton inte samma sak!

fick skitelaka kommentarer av svärfamiljen i helgen som tydligen diskuterat att jag är så klen och minsan inte orkar röra mig som jag borde. att jag får skylla mig själv som har ont för jag borde träna och motionera mera. att jag bara är lat och inte kan hantera lite ont utan ger upp för lätt.

hade lust att bryta ihop! jag har nu gått omkring och haft konstant smärta i bäckenet dygnet om sedan v 24, oavsett om jag rör mig/sitter/ligger/går. Jag FÅR inte motionera för det kan förvärra situationen, jag kan inte gå mer än max ca 50 meter. Jag har inte sovit en hel natt utan att vakna skrikande av smärta på jag vet inte hur länge. men jag tar mig ändå till jobbet och kämpar på och jobbar heltid trots smärtorna. bara att orka vara normalt social och samtala med folk runtomkring är en kamp när man är så slut och trött. Jag tycker fasiken att jag kämpar på bra och så får man höra att man är en gnällig vekling som borde ta sig i kragen och ut och jogga, för det är mitt eget fel att jag har ont. och såå himla ont kan jag tydligen inte ha enligt dom för svärmor hade minsan också foglossning med ena barnet och hon renoverade huset och gick ut med hunder 1 mil om dagen ändå sådetså!

hade lust att ge tanten en käftsmäll faktiskt.

Hej!

Jag hade en fruktansvärd foglossning dom sista 3 månaderna med mitt första barn. Så där så jag vaknade och grät på nätterna ibland. Det var den absolut värsta smärta jag varit med om! Så när jag fick början till foglossning redan i vecka 20 med andra barnet blev jag riktigt rädd.

Vi fick höra om en "huskur" från våra vänner i Canada. Jag testade och den hjälpte mig genom resten av graviditeten  Smärtan gick inte bort helt men lindrades mycket.

Häll rikligt med ricinolja på ena sidan av en dubbelvikt handduk.

Lägg handduken mot den nakna huden på den fog det gör ont.

Lägg en varmvattenflaska utanpå handduken och svep in dig i ett täcke, så att värmen går in ordentligt.

Låt det ligga på i 30 minuter ca 3 gånger per vecka. 
Ricinoljan går in och mjukar upp fogen så att smärtan blir mindre. Tänk bara på att ricinolja är i princip omöjligt att tvätta bort så se till att du inte får det på kläder eller dylikt. Köp oljan över nätet, på apoteken är den svindyr och det går åt en del till den här huskuren.

det lät fiffigt, ska testa! är villig att testa vad som helst vid det här laget

Hej!
Jag är i vecka 28 och har också väldiga problem med foglossning. Har provat bälten m.m. som inte hjälpt. Nu fick jag låna en Tens, sjukgymnasten visade vart jag skulle ästta plattorna för att få bästa effekten. (har ont när jag går, nivåskillnad. och som värst när jag sover/ska sova.) Efter att ha haft den på i över 2 timmar på eftermiddagen/kvällen och sen gick och la mig så hade jag inte i närheten så ont. Jag kunde vända mig utan att bita i täcket av smärta. Underbart. Prata med en sjukgymnast så kanske de kan hjälpa dig med

har provat tens men jag har liksom inte ont baktill i rygg och höfter utan frampå blygden och ner mellan benen och undertill i sittbenen i rumpan och där går det inte så bra att fästa tenspluttarna, har provat tillsammans med sjukgymnasten men det gick inte att få till dom på nåt bra ställe så det gav ingen effekt )=

men vad bra att du hittat något som funkar för dig! hoppas det är nyckeln för dig och att det inte blir sämre.

Har haft bälten, TENS, badat, legat på spikmatta och värmedyna.

Vissa av sakena har ju hjälpt just för stunden, men man får ju lika ont sen ändå. Vet inte hur jag lyckats härda ut nu. Antar att tiden går fast man mår kasst. Har haft stor hjälp av min man som skött allt i hemmet så jag bara ha kunnat vila mig mestadels av dagarna. Sover i princip inget alls på nätterna och det slutar ofta med att jag kliver upp vid tretiden för det gör för ont att ligga ned.

Har också haft funderingar på det här med hur man ska orka förlossningen. Men min BM säger bara att jag ska äta ordentligt så det finns massor av energi i kroppen och sedan åka in så fort jag känner att det är på G och be om en ryggbedövning så snabbt det bara går. Sen sa hon också att jag ska vara noga med att använda foglossningsbälte några veckor efter förlossningen för att kroppen snabbare ska kunna vara smärtfri.

låter som vi är i samma sits.
För mig hjälpte faktiskt citodon tabletterna att få till några timmars sömn per natt iaf, det kändes inte så kul att ta starka tabletter men nu när jag läst på lite mer känns det helt ok. bara man håller sig till rekommenderad dosering så är det inte skadligt och man riskerar inte att bebisen får några abstinensproblem och annat läskigt. jag känner mig som en ny människa nu när jag faktiskt kan sova 1-3 timmar åt gången om nätterna utan att vakna av smärtan. orkar med dagarna mycket bättre nu när man fått lite djupsömn i några nätter. kanske kan vara något att fråga din BM om du inte kan få prova?

har också blivit rekommenderad EDA tidigt i förlossningen för att kroppen inte ska göra slut på de få krafterna man har. håller tummarna för att man ska bli stabil så snabbt som möjligt efter förlossninge, man har ju hört skräckexempel om folk som gått med smärtor i upp till 6månader efteråt, det fixar jag inte helt enkelt. hoppas på att man är en av dom som är återställda inom några veckor!

Vill inte vara elak  men efter mitt första barn tog det 1,5 år innan ALL smärta var borta. Det var inge kul! Hade hört att efter förlossningen försvinner foglossningen poff *skrattar hysteriskt*
Efter andra, när jag körde ricinoljekuren, tog det bara två veckor innan smärtan var borta och ytterligare ca 2 veckor innan bäckenet var helt stabilt igen 

Är väldigt känslig för läkemedel överlag och mår rakt dåligt av vanlig alvedon. Tack och lov så har jag förmodligen bara runt 20 dagar kvar till BF så jag tror nog hellre att jag härdar ut än att äta något jag jag inte känner för. Har nog ågren över hur en EDA kommer att påverka mig. Så jag hoppas att förlossningen ska gå smidigt och att jag är rätt så pigg då det sätter igång så kanske jag slipper ta den.

Hoppas också att jag får kliva upp ur förlossningssängen utan foglossningen. Att den liksom ska borta iom att bebis kommer ut. Ska bli fantastiskt skönt att kunna gå igen och att kunna ligga ned i sängen utan att det gör ont.

nej är man känslig för läkemedel så är det nog ingen idé att prova. själv har jag alltid varit svårmedicinerad och haft mycket svag respons på läkemedel så brukar alltid behöva få rätt stora doser innan det märks alls, inte så bra åt det hållet heller.

Visst lever man på hoppet att det bara vips ska försvinna? samtidigt som man är skräckslagen för att det inte kommer att göra det.

nu har man ju liksom ett mål, ett slutdatum man kan kämpa mot, att man ska bara se till att orka framt ill BF. men om det sen bara fortsätter och fortsätter att göra ont utan att man kan se nåt slut på det hela kommer jag nog att bli lite små-knäpp till slut.
naivt nog så klamrar jag mig nog fast vid tanken att det ska gå över inom några veckor efter BF. vi får hålla tummarna för varandra!

Ja vi håller tummarna för varandra. Det blir ju kanon! Jag känner att jag hellre lever på hoppet än att gå och oroa mig i onödan. Har jag ont efteråt så har jag och då får jag ta i tu med det sedan. Går mycket hellre och längtar efter bebisen, förlossningen och smärtfri sömn än oroar mig för något som jag inte kan göra något åt just nu.

Och jag har glömt att nämna att jag tycker faktiskt att spikmattan hjälper an aning. Vet att det tvistas om hur man som gravid ska eller inte ska använda den. Men då jag gick in i vecka 36 så kände jag att jag ville prova. (ligger normalt som ogravid på den varje dag). Den lindrar smärtan och det är perfekt att somna på den en stund på dagen och sedan ligga en stund på kvällen innan man ska sova för natten.