• mamma 0

    ?????

    Hej !
    vet hur jag skall börja.Jag och min sambo vi har fyra barn tillsammans. Sen ett par månader tillbaka har vi haft rpoblem med våran stora pojk som snart blir 15. Exat vad som har hänt mellan dom vet jag ej ,dom pratar ej med varandra: Pappa säger att sonen ej hälsar på han när han hade träffat han ute .sen så har han svårt att visa respect ,han svär mycket . jag har  frågat om varför han ej pratar med han att han blir sårad och varför han gör så här. då får jag bara jag kommer inte prata med han vill han prata får han komma till mig och samma sak händer om jag pratar med min son han vill inte prata med pappa .jag har kommit mitt i kläm. vet ej vad jag skall göra har frågat om viskall gå på femiljerådgivning. men då får jag bara höra att det är för knäppa människor. han har varit en bra pappa till han ställt upp i all fram tills nu. han är bra med dom andra barnen. jag har ej uppfostratt han rätt, att jag bara tjatar och inget händer tex. om läxor eller duscha ,när han skall vara hemma. detta säger han att jag är slapp på.men jag vet ej vad jag skall göra mer än att prata det är det man gör jag tror inte på en massa straff. sen är jag nog rädd att han kanske skall hata mig. nu har jag hållt allt detta inom mig så länge att jag tror jag spricjer snart. jag ser att min son ej mår bra . han vill ej sitta nere med oss är alltid i sitt rum. när jag kan få han att le smälter hela jag det är det jag lever för.det går ej så bra i skolan . det är inget katasrof tycker jag men pappa tycker att det skall vara mvg . jag säger bara han blir godkänd så är jag nöjd. vi har ej samma syn på uppfostran. vet ej riktigt varför jag skriver till er vill bara skriva  av mig. jag orkar bara inte med att låssas att allt skall se ut att vara ok när det ej är det. ursäkta mig med allt konstigt velande i skriveriet.

  • Svar på tråden ?????
  • Gerd parterapeuten

    Hej!
    Jag får en känsla av att du gått och hållt saker inom dig länge men att det inte längre går. När barnen kommer i tonåren ställs föräldraskapet på prov igen och det är viktigt att kunna samarbeta som föräldrar. Det verkar vara svårt för din man att hantera att sonen beter sig annorlunda. Något har hänt mellan din sin och din man som de inte kan reda ut. Det är din man som vuxen person som har ansvaret att närma sig er son och inte vara tyst. Din son drar sig  undan och det är naturligtvis inte bra. Han behöver ert stöd. Det är inte lätt att vara tonåring. I första  hand bör du och din man prata med varandra och bli överens om regler. Straff fungerar inte enligt min uppfattning. Det är bättre att i förtroende kunna prata med sina tonåringar. Det blir svårt för din son om du och din man inte är överens och har ett öppet klimnat så att ni kan prata och komma överens. Era problem är ganska vanliga. Sök gärna hjälp på familjerådgivning. Det kan vara ett bra alternativ.
    Hälsningar
    Gerd

Svar på tråden ?????