Hur hittar man sigsjälv och lusten till livet (och föräldraskapet!) efter separation??

Jag har inte riktigt varit i samma situation som du men det var jobbigt för mig också att se glädje i att gå vidare när jag skiljde mig från en som jag hade varit med i sju år. Vi hade dessutom börjat planera barn samt även påbörjat en adoption. Det var skitjobbigt. Det som fick mig tillbaka var umgänge med vänner. Försök att uvås med dem så ofta det går och det är viktigt att hitta sig själv dvs känna sig trygg i sig själv innan man går in i en relation. Mär jag väl hittade mig själv kom kärleken åter igen av sig självt och jag hittade den perfekta partnern.

Jag har inte varit i din situation.. Men utav det du skrivit så verkar det som att du och pappan till min son är i liknande situation. Just den här mening som du skrev

"Det är som att olusten som är förknippad med min relation till xmannen har smittat av sig även till relationen med sonen. Älskar honom hur mkt som helst, men har svårt att hitta gjädje i föräldraskapet."

Det är det som enligt mig är hans största problem. Jag har aldrig förstått hur sjutton han inte kan tycka om att vara med sonen och hur han kan säga att det inte är roligt om vi inte är alla tre och allt annat..
Jag har inte fattat, och jag gör det inte nu heller. Men när jag ser, att andra kan känna så också.. Så... ehm.. förstår jag att han verkligen menar det han säger..

Jag har inget råd att ge förutom att se till att känslorna du har för din exman INTE får gå ut över hur du känner när du är med ditt barn, jag förstår att du vet det. Och jag förstår att du också vet att du ska vara glad över att du har honom och är med honom och sånt.. Dra inte med dom jobbiga känslorna. Men jag vet inte hur du ska göra det som=(
Ursäkta att jag inte har råd att ge.. Att jag bara är på "andra sidan" som inte förstår hur man kan känna så.. Vill kunna det , men kan inte...

Men det kommer bli bättre! Det Vet jag! Och det tar sån jävla tid att hitta sig själv! Jag håller på än att göra det efter 3mån.. och känner att jag kommer få hålla på länge..

Eftersom jag har varit och är i samma situation som dig så kan jag bara råda utifrån mig själv och lösningen på problemet är verkligen inte att gå ut och festa och träffa killar.

Du letar förmodligen en quick fix vad det gäller välmående och att hitta dig själv och det gör du inte på fyllan med killar i sängen - tro mig - jag vet!

Jag kände också att mina negativa känslor mot ex-makne spillde över på barnen i början - det går över.

Fokusera på att vara en bra mamma och medborgare (det där lät oerhört skumt men jag hoppas att du hajar) och ha koll på dina papper, betala dina räkningar, fixa och dona med hemmet, träna, och fokusera först och främst på ditt barn och dig själv.

Du behöver känna dig stolt över dig själv för då kommer du automatiskt känna dig stolt över din lilla familj som i dagsläget består av dig och din son! Det är svårt att känna sig stolt när man är bakfull ... jag slutade dricka helt och hållet. Jag tänkte igenom vem vill jag vara och såg det som en nystart och jag insåg bland anant att jag ville vara en person som inte dricker och som klarar sig själv i alla lägen - det är coolt att känna att jag fixar det, jag går omkring och känner mig lite ball helt enkelt och det är en djävligt cool känsla!

Lycka till!!!