hur kände du dig dygnet innan förlossningen startade?
Är så galet trött på alla komplikationer med den här graviditeten så går verkligen och känner efter minsta lilla.
Mitt första barn blev jag igångsatt med och kan alltså inte relatera till "dagarna innan förlossningen" men med nummer två hade jag:
vaknade torsdagsmorgon med VÄRLDENS hopplöshetskänsla (4 dagar innan bf) och ville bara grina över att det aldrig skulle ske. Någon timma senare började delar av slemproppen släppa (en hel del slemmiga flytningar) och efter det hade jag molande mensvärk konstant. Någon gång under dagen blev jag akut vrålhungrig och vräkte i mig smörgåsar och kräm. Gick och lade mig på kvällen och vaknade sedan på natten med värkar. Dotter föddes fredagen.
Nu med nummer tre har jag sedan tisdags morse hade dessa slemmiga flytningar, molande mensvärk i magen och även lite bak i ryggen och igår och idag har jag dessutom varit sjukt trött - jag har känt mig alldeles drogad och helt frånvarande och sovit på dagen, något jag aldrig gör annars. Varje kväll har ja gått och lagt mig och varit övertygad om att NU inatt så sker det, just eftersom det var så med nr 2. Snacka om besvikelse när man vaknar på morgonen och inget hänt.
Idag har jag förutom mer av slemproppen haft värre mensvärk och tryck bak i ryggen, jag har inte haft någon aptit alls och känt mig oerhört hopplös (och grinat!) och behövt gå på toaletten för nr 2 tre hela gånger och även mått illa. Dessutom har jag haft någon form av lugn i kroppen, till och med sagt till barnvakten att inatt får du vara redo för då börjar värkarna.. MEN, det kommer dom ju såklart inte göra! Gah
Ös på med hur ni kände er dagen, dagarna innan förlossning, något som ni kan se tillbaka till och tänka att det kanske berodde på att förlossningen var på intågande. För er som inte kände något alls får ni gärna skriva det med eftersom jag förstått att ni oxå finns 
Den där lessheten och inte kunna sova har jag oxå, har varit vaken sen 03.20.. jag kan ju alltid få drömma