• Anonym (Nyfiken)

    Hur blev sexlivet efter otroheten?

    Hej!

    Jag är lite nyfiken på hur sexlivet har fortsatt hos er som blivit bedragna men ändå valt att fortsätta? Själv har jag väldigt svårt för att tro att jag skulle kunna tillåta min sambo att ta i mig öht om han hade varit otrogen. Men om man ska fortsätta så antar jag att man måste komma förbi det hindret - eller? Hur har det gått för er?

  • Svar på tråden Hur blev sexlivet efter otroheten?
  • Anonym (bara bra)

    Jag har varit otrogen ett par gånger (maken vet givetvis om det) och det har inte påverkat alls. Det var förvisso rätt många år sedan nu.

    Det är inte så stor grej för alla människor, maken ville mest veta varför och om det var något han kunde göra annorlunda.

    Det är inte så att jag uppmanar folk att vara otrogna men det innebär inte världens undergång för alla människor utan livet kan fortsätta som vanligt. Även sexlivet.

  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (bara bra) skrev 2011-04-12 17:48:39 följande:
    Jag har varit otrogen ett par gånger (maken vet givetvis om det) och det har inte påverkat alls. Det var förvisso rätt många år sedan nu.

    Det är inte så stor grej för alla människor, maken ville mest veta varför och om det var något han kunde göra annorlunda.

    Det är inte så att jag uppmanar folk att vara otrogna men det innebär inte världens undergång för alla människor utan livet kan fortsätta som vanligt. Även sexlivet.
    Intressant! Ja det är nog väldigt olika, förstår jag. Undrar om närheten i förhållandet spelar roll för hur stort sveket är. Självkänslan spelar säkert jätte stor roll - hos den som blir drabbad alltså. Men folk tenderar ju att ha olika mycket känslomässig närhet i förhållanden och om man är mycket nära varandra och delar det mesta av det mesta med varandra, så tror jag sveket blir större. Min egen lilla teori alltså.
  • Anonym (bara bra)
    Anonym (Nyfiken) skrev 2011-04-12 17:52:31 följande:
    Intressant! Ja det är nog väldigt olika, förstår jag. Undrar om närheten i förhållandet spelar roll för hur stort sveket är. Självkänslan spelar säkert jätte stor roll - hos den som blir drabbad alltså. Men folk tenderar ju att ha olika mycket känslomässig närhet i förhållanden och om man är mycket nära varandra och delar det mesta av det mesta med varandra, så tror jag sveket blir större. Min egen lilla teori alltså.
    Min teori är att om man har en nära relation så har man också större förståelse och acceptans för sin partners behov och därmed blir det inte så stort "svek" utan en handling man kan förhålla sig till utan att känna sig sviken. Jag berättade ju också för maken så det var ingen hemlighetsmakeri.

    Sedan är maken en person som är mycket trygg i sig själv vilket förståss underlättar. Han tog det inte som personlig kritik vilket givetvis många gör.
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (bara bra) skrev 2011-04-12 18:05:26 följande:
    Min teori är att om man har en nära relation så har man också större förståelse och acceptans för sin partners behov och därmed blir det inte så stort "svek" utan en handling man kan förhålla sig till utan att känna sig sviken. Jag berättade ju också för maken så det var ingen hemlighetsmakeri.

    Sedan är maken en person som är mycket trygg i sig själv vilket förståss underlättar. Han tog det inte som personlig kritik vilket givetvis många gör.
    Ja det har säkert massor med självkänslan att göra. Det är nog lätt att man ifrågasätter sig själv i ett sådant läge och undrar vad det är "för fel på mig" typ. En nära känslomässig närhet och en djupare VI-känsla hos vissa, gör att man liksom mest är med varandra. Det är nog lite likt "bästisar". Om en tredje part kommer in så blir det oroligt mellan bästisarna. Om man gör det mesta med varandra och det inte är "naturligt" att blanda in andra, så blir nog sveket större, tror jag eftersom man blir desto mer övergiven då. Men man blir egentligen inte "mer" övergiven. Det är nog snarare som så att man övergett sig själv. Många tappar nog bort sig själva i en relation och lever för och genom varandra. Det är DÅ sveket blir så enormt, tror jag. Man är så beroende av sin partner att minsta avvikelse från det vanliga, sätter hela tryggheten i tillvaron på prov. Men samtidigt så behöver man ju känslomässig närhet och VI-känlsa. En relation är ju en evig resa - där man ömsom utvecklas tillsammans, ömsom som individer. En dålig självkänsla i kombination med att man tappat bort sig själv i relationen, kan nog rasera förhållandet genom en otrohet, tror jag.
  • Anonym (bara bra)
    Anonym (Nyfiken) skrev 2011-04-12 18:10:33 följande:
    Ja det har säkert massor med självkänslan att göra. Det är nog lätt att man ifrågasätter sig själv i ett sådant läge och undrar vad det är "för fel på mig" typ. En nära känslomässig närhet och en djupare VI-känsla hos vissa, gör att man liksom mest är med varandra. Det är nog lite likt "bästisar". Om en tredje part kommer in så blir det oroligt mellan bästisarna. Om man gör det mesta med varandra och det inte är "naturligt" att blanda in andra, så blir nog sveket större, tror jag eftersom man blir desto mer övergiven då. Men man blir egentligen inte "mer" övergiven. Det är nog snarare som så att man övergett sig själv. Många tappar nog bort sig själva i en relation och lever för och genom varandra. Det är DÅ sveket blir så enormt, tror jag. Man är så beroende av sin partner att minsta avvikelse från det vanliga, sätter hela tryggheten i tillvaron på prov. Men samtidigt så behöver man ju känslomässig närhet och VI-känlsa. En relation är ju en evig resa - där man ömsom utvecklas tillsammans, ömsom som individer. En dålig självkänsla i kombination med att man tappat bort sig själv i relationen, kan nog rasera förhållandet genom en otrohet, tror jag.
    Där tror jag du har helt rätt.

    I perioder har man större behov av trygghet och stabilitet och att bli bedragen DÅ blir ett större svek än att vara otrogen under en period där livet ändå leker.

    Det är en svår balansgång att å ena sidan vara två olika personer med olika behov och å andra sidan ha en "vi-känsla" och arbeta för det gemensamma bästa. Nu, vi har varit gifta i över 20 år, är vårt "gemensamma" så självklart att det överlever det mesta. Ändå skulle nog maken ha svårare att acceptera en otrohet idag - för mig är det tvärtom. Men han har också gått igenom både sjukdom och sina föräldrars bortgång senaste åren så numer är han inte lika stabil som förut.
  • Anonym
    Anonym (bara bra) skrev 2011-04-12 18:05:26 följande:
    Min teori är att om man har en nära relation så har man också större förståelse och acceptans för sin partners behov och därmed blir det inte så stort "svek" utan en handling man kan förhålla sig till utan att känna sig sviken. Jag berättade ju också för maken så det var ingen hemlighetsmakeri.

    Sedan är maken en person som är mycket trygg i sig själv vilket förståss underlättar. Han tog det inte som personlig kritik vilket givetvis många gör.
    Får man fråga varför?
  • Anonym

    Ja, det har gått ett år sen jag kom på det. Vill inte ha sex med honom ännu.

  • Anonym

    Skulle heller aldrig kunna ha sex med min sambo igen om han satt på någon annan... den bilden skulle komma upp i mitt huvud direkt... avtändande

  • Anonym (det tog tid!)

    Det tog ett tag för mig att verkligen tro på att han var attraherad av mig igen.. Till saken hör att jag hade rätt dåligt självförtoende: satt på ett skitjobb med dåligt betalt och vägde lite för mycket. Den andra kvinnan var smal och framgångsrik och blond (såklart!). Det var mycket bitterhet och ältande innan jag kunde komma över det. Jag minns att jag första gången vi hade sex efteråt inte kunde tänka på något annat än henne.. Men det gick över så småningom. Jag ältade oerhört mycket och mannen var mer tålmodig än han nånsin varit.
    Det är säkert lättare för de som är trygga i sig själva och har ett gott självförtroende i grunden. Då kändes det som världens undergång - idag känns det som att vi är starkare pga vi är mer öppna mot varandra vad gäller attraktion till andra människor. 

  • Anonym (svårt)

    tycker det har varit svårt att njuta av sex med min man, vi har det väldigt sällan pga att jag inte vill efter han va otrogen, för mej har sex med kärlek att göra och om han kan sätta på vem som helst varför ska jag då va med honom- känner mej ijnte alls älskad av honom jag hoppas att det kommer ändras för jag älskar sex. har dok tappat allt sexsug, onanerar inte ens längre

    har nån något tips på hur man kommer vidare vore jag tacksam 

Svar på tråden Hur blev sexlivet efter otroheten?