Som rubriken lyder.
Har länge velat skaffa iller och sitter nu och läser på lite mer.. Förstått så pass att det ofta inte är en lyckad kombo, men jag vill gärna höra andras erfarenheter!
Vem hade ni först, illern eller barnet?
Hur gamla var de, både barn och djur?
Hur fungerade det?
Läste för ett tag sen denna artikel. Klart är det en extrem situation och det är inte sånt som i normalfall händer...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12596752.ab
Men risken är nog ganska stor att de inte tog hand om den rätt.. Hemskt för både barn och djur.. Det var bara en valp ju..
Nu har jag inte någon erfarenhet av illrar tillsammans med barn, men min spontana känsla är att illrar inte är några passande djur att ha när man har barn. Syrran hade två illrar ett tag när vi var tonåringar och man fick ha tredubbla par strumpor på sig för de bet en i fötterna i början när man kom in i syrrans rum, de bet en i händerna (dock inte mig efter ett tag eftersom jag var mycket med dem, men de bet syrran), de skräpade ner helt otroligt mycket då de grävde ner sig i blomkrukan och dylikt och gjorde även hål i madrasser och tog sig in i dem. Sedan så blev syrran allergisk när hon hade dem för luften som blev efter dem var helt fruktansvärd. Barn är väl mer känsliga mot pälsdjur och sådär och då tycker jag inte det är någon bra idé. Vi hade haft katter i sjutton år utan att syrran reagerat på det, men sedan on hade illrar så har hon blivit känslig även mot hund- och kattpäls.
Att ha iller som husdjur är i alla fall ingenting som jag skulle förespråka. Då får man ha den i bur en stor del av tiden och det är varken roligt för den eller en själv.
Andra kanske lyckats bättre med sina illrar i och för sig, men... några enkla djur är det inte. Syrran hade sina i ett par månader eller så sedan fungerade det inte längre.
Jag e uppvuxen med iller. Vi hade en iller jag var väl 8, min bror 5 o styvsyster 5, när illern var ca 1 år fick vi en lillasyster och det funkade hur bra som helst. Allt hänger på uppfostran av iller och sen förutsättningarna.
allt funkar om man vill. Vilket djur som helst kan ju vara farligt om man inte har pli på det.
Lycka till:)
Puffar
Jag hade i alla fall inte skaffat iller för första gången om jag hade barn.
Vi har 3 st, min spontana tanke är NEJ.
Även om illern är snäll så gräver och tuggar de gärna på saker både på lek och av nyfikenhet. Ett löitet barn kan inte heller tillrättavisa illern såsom en vuxen kan och hejda vid tex vild lek eller när iller knycker saker eller "leker med tänderna" dvs kanske drar i byxbenet och annat.
Samt att illern inte är ett djur som man stänger in eller har i bur utan som bör få gå fritt i lägenheten/huset
Vi hade en underbar iller när försa barnet föddes. Men efter ett par månader lånade vi ut henne till en tjej som hade fler illrar me inga småbarn. Det funkade inte att ha en bebis på golvet och en lös iller. Tanken var att vi skulle hämta hem henne igen när bebben var äldre, men hon hade det så bra med sina illerkompisar så hon fick vara kvar.
Nu är barnen 2 och 5 år och det känns för tidigt att ha iller igen. Men när de är äldre, när den yngsta börjar skolan, då kan jag tänka mig att skaffa en iller igen 
Barnen måste själva kunna tillrättavisa illern när det behövs.
De krävs väldigt mycket för att bli rumsrena och bitfria. En iller som bits är inte roligt, det gör svinont! Så man måste lägga väldigt mycket tid på de små sötingarna
De ska som sagt inte bo i bur utan vara lösa den mesta av tiden. På nätterna kan de bo i en jättestor bur, på toaletten om man säkrar alla hål! Eller ha ett eget rum, det hade min iller.